Vänsterpartiet vill till varje pris regera med Persson

2006-08-15 23:20:28




Av vänsterpartiets valkampanj har ännu inte mycket synts till på gator och torg. Däremot verkar det pågå ett omfattande arbete bakom kulisserna för att förbereda partiets inträde i regeringen. Enligt Svenska Dagbladet 8 augusti jobbar en arbetsgrupp för fullt med detta.

”Vår uppgift är att förbereda partiet till tänderna så att vi ska vara beredda att på allvar uppta diskussioner om regeringsmedverkan. Det handlar om vilka politiska krav vi ska ställa, men också om organisatoriska frågor”, förklarar Camilla Sköld Jansson. Hon är riksdagsledamot och ansvarar för arbetet tillsammans med Emil Berg, kommunpolitiker i Linköping och Bo Leinerdal, politiskt sakkunnig på finansdepartementet. Den 20 augusti presenteras resultatet för partistyrelsen.
Enligt Emil Berg har gruppen formulerat ”väldigt tydliga politiska krav” vad gäller ekonomisk politik, arbetsmarknad och jämställdhet. Men samtidigt tänker vänsterpartiet tydligen hemlighålla för väljarna vilka krav det handlar om!

Ohly i Gnesta

I samband med sitt sommartal i Gnesta under den gångna helgen, deklarerade Ohly att vänsterpartiet inte före valet vill redovisa vilka krav partiet kan tänka sig att kompromissa bort i en regeringsförhandling.
Den hårda kritik Ohly riktade mot Israels krig i Libanon, och hur den svenska regeringen anpassat sin utrikespolitik efter USA, betyder med andra ord ingenting. Efter den 17 september är Ohly och vänsterpartiet beredda att glömma alla krav på en annan linje, t ex att stoppa vapenexport till USA eller att svenska trupper ska lämna det av USA ockuperade Afghanistan. Allt i utbyte mot några poster i regeringen.
Ohlys linje är att det är väljarstödet som avgör hur hårt v kommer att driva sina krav i eventuella regeringsförhandlingar efter valet. Därmed har v i förväg skaffat sig en bekväm ursäkt för alla svek efter valet. ”Det var väljarna som svek, vi fick för få röster”. Detta har i decennier varit vänsterpartiets förklaring till att de i praktiken för en politik som går på tvärs med deras partiprogram.

Tomma ord

Att så är fallet mer än någonsin, bekräftades också av Dagens Eko (Sveriges Radio, P1), när de i måndags intervjuade vänsterpartiets landstingsråd i Västmanlands landsting, Monika Wilander. I Västmanland har hälften av vårdcentralerna privatiserats, med vänsterpartiets goda minne.
Wilander hade heller ingen som helst ambition att riva upp privatiseringarna, och medgav att detta gick helt emot de löften som finns i partiets val-plattform. Där kan man läsa att vård, skola och omsorg ska ägas gemensamt och att samhället ska ”återta” det som ska ägas och drivas gemensamt.
Exempel liknande det i Västmanland finns över hela landet. I cirka 100 kommuner och landsting har vänsterpartiet samregerat med bland annat socialdemokraterna och miljöpartiet under 1990-talet och början av 2000-talet. Även i riksdagen har vänsterpartiet röstat ja till privatiseringar, t ex av Telia.
I vänsterpartiets valplattform kan man också läsa att ”Vi stödjer fackliga krav på att höja de lägsta lönerna”. Men under Kommunals strejk 2003 slöt vänsterpartiets representant i arbetsgivarnas centrala förhandlingsdelegation helt upp bakom arbetsgivarnas hårdnackade motstånd till Kommunals blygsamma lönekrav.

Dubbelspel

Detta dubbelspel från vänsterpartiets sida har pågått under de senaste 10 åren. Man är radikal och vänster i sina krav, men stödjer i praktiken Perssons högerpolitik. Paradoxalt nog har vänsterpartiet under det senaste året blivit alltmer radikala i sitt språkbruk, samtidigt som man väl aldrig lagt sig så platt inför sossarna vad gäller frågan om regeringssamarbete.
Detta återspeglar krisen inom vänsterpartiet.
De senaste årens kräftgång med ständiga avhopp, splittringar och sjunkande opinionssiffror, gör att partiet nu kämpar för sin existens, och sätter allt sitt hopp till att få medverka i nästa s-regering. Det skulle, tror partiledningen, återge partiet något av dess auktoritet. (I själva verket skulle vänsterpartiets svek framstå mycket tydligare om de satt i regeringen). Samtidigt kämpar vänsterpartiet för att framstå som mer vänster än någonsin. Detta för att inte förlora allt existensberättigande i väljarnas ögon. Därav kraven på 200 000 nya jobb i offentlig sektor och den hårda kritiken mot regeringens utrikespolitik.
I artikeln i Svenska Dagbladet offentliggör vänsterpartiet åtminstone ett av sina krav. Om v får regeringsmakt kommer man att kräva representation i alla departement, i form av statssekreterare eller sakkunniga. (Idag sitter man i sex av departementen). Vilken politik vänsterpartiets representanter ska driva i dessa departement, talar man dock tyst om. Det är en talande tystnad.

Ingrid Eriksson