Valdag på Island. Foton på bankirer som lämnade Island efter finanskrisens utbrott har fått ett nytt användningsområde – de smyckar pissoarer på en bar i Reykjavik. På en dyr stadsjeep, en symbol för de goda tiderna, som står parkerad utanför det nyliberala Självständighetspartiets kontor, har någon klottrat över ”Land Rover” med ”Game Over”, vilket är väldigt sant.
Det tidigare regeringspartiet, Självständighetspartiet, tappade väljarstöd till sin lägsta nivå någonsin och fick bara 23,7 procent.
Koalitionspartierna i interimsregeringen, Socialdemokratiska Alliansen och Vänster-Gröna Rörelsen som tog över efter den revolt i januari som fällde den förra regeringen, fick en riksdagsmajoritet på 34 av 63 mandat och kommer att sitta kvar i regeringsställning.
Den så kallade ”vänstersegern” tillkännagavs snabbt i media, men inga firar på gatorna. Även om de flesta är glada över att ha blivit av med det nyliberala Självständighetspartiet betraktas ändå alla etablerade partier med ett visst mått av misstänksamhet.
Kommer då den impopulära högerpolitiken att bytas ut mot en verklig arbetarpolitik? Hur kommer ”vän- sterregeringen” att tackla finanskrisen och rädda jobben?
De delvis färdigbyggda husskeletten har blivit ett vanligt inslag i stads- och landskapsbilden och kravallpolisen kallades i förra veckan in för att köra ut husockupanter från de övergivna innerstadsbyggnaderna. Tre företag om dagen går i konkurs.
Den officiella arbetslösheten, vilken var obefintlig före krisen, förväntas stiga till 10 procent i slutet av detta år då ekonomin krymper med ytterligare 10 procent. Islands a-kassor väntas vara tömda i november. Vårens utexaminerade studenter kommer att översvämma arbetsmarknaden med hundratals nya jobbsökande.
En av den nya regeringens första uppgifter kommer att bli att få bankerna ekonomiskt på fötter igen. Regeringen kommer troligen att tvingas genomföra ytterligare ett krispaket under sommaren genom att skära ner statsutgifterna och höja skatterna, på grund av det stora budgetunderskottet. Inget av de valda partierna har klart och tydligt sagt nej till ytterligare attacker på arbetarna och den offentliga sektorn.
Valets största fråga var euron och EU. Ordföranden för Gröna vänstern, Steingrímur Sigfússon, försäkrade i media efter valet att åsiktsskillna- derna om EU- och euromedlemskap kommer att lösas inom denna nya regering. Gröna vänstern kommer med andra ord att tvingas ge vika ifråga om sitt tidigare EU-motstånd för att kunna få en plats i solen.
Alla indikationer visar på att det finns en klar Alltingsmajoritet för en omedelbar medlemsansökan. Progressiva partiet har också tillkännagivit att Island borde ansöka om med- lemskap. Partiet har nio mandat i Alltinget (den isländska riksdagen), vilket inkluderar de två nya man fick i valet. Fler och fler politiker från Självständighetspartiet byter nu också position, då frågan diskuteras inom den storföretagsamhet som är nära knuten till partiet. Några Gröna vänstern-ledamöter, inklusive Reykjaviks stads- fullmäktigemedlem Svandís Svavarsdóttir och ekonomen Lilja Mósesdóttir, har också bytt position, redan in- nan några centrala förhandlingar har ägt rum. En ny grupp i Alltinget, Medborgarpartiet, vill också ansöka om isländskt medlemskap. De har fyra nya mandat i Alltinget. Partiet växte fram ur januarirörelsen och dess politik kan sammanfattas som en naiv önskan om att ”gå tillbaka” till småföretagsamhet och ”direktdemokrati”, snarare än att ha någon som helst politik för arbetare, arbetslösa och ungdomar.
Den enda politiska gruppering som har tagit klar ställning emot euron och EU-medlemskap är Sósíalískt Réttlaeti, CWI på Island.
EU-medlemskap har inte räddat Spanien, Irland eller Ungern från allvarliga nedgångar och skulle nästan säkert kräva eftergifter i fråga om Islands värdefullaste resurs – fiskeindustrin.
Fiskenäringen – som stod för 36,6 procent av exporten år 2008, på andraplats efter aluminiumindustrin – är en avgörande naturtillgång, likaväl som de unika gröna energitillgångarna (de heta vattenkällorna, geotermisk energi).
Vilken regering som helst som vill undvika lönenedskärningar, upptrappade sammanstötningar och ökande fattigdom, högre arbetslöshet, skattehöjningar eller bli slavar under IMF, skulle tvingas förstatliga storföretagen, konfiskera de rikas rikedomar (de en procent rikaste äger 20 procent av alla rikedomar på Island), avskriva alla utlandsskulder (orsakade av parasitär spekulation) och ställa bankerna och produktionen under arbetarkontroll.
När väl den nya regeringen visar sig vara lika blinda marionetter under det kapitalistiska systemet som de tidigare tjuvarna, kommer ett större antal arbetare och unga att börja söka efter ett verkligt socialistiskt arbetaralterna-tiv.
Sósíaliskt Réttlaeti driver frågan om behovet av ett nytt kämpande arbetarparti, med representanter som själva lever på arbetarlöner.
Mattias Bernhardsson
Fakta Valresultat ▼
- Socialdemokratiska Alliansen (S): 29,79 procent och 20 mandat i Alltinget, gick framåt med 2 mandat.
- Självständighetspartiet (D): 23,70 procent och 16 mandat i Alltinget, tappade 9 mandat. Partiet har aldrig haft ett mindre stöd än nu.
- Vänster-Gröna rörelsen (V): 21,68 procent och 14 mandat i Alltinget, gick framåt med 5 mandat.
- Progressiva partiet (B): 14,80 procent och 9 mandat i Allting-et, gick framåt med 2 mandat.
- Medborgarrörelsen (O): 7,22 procent och 4 mandat i Alltinget. Detta är ett nytt parti och det har inga mandat sedan tidigare.
- Liberala partiet (F): 2,22 procent, inga mandat i Alltinget. Partiet tappade alla sina tidigare 4 mandat.
- Demokratiska partiet (P): 0,59 procent, inga mandat i Alltinget. Detta är också ett nytt parti.
Röster om valet:
Oli Thorvaldsson, aluminiumverksarbetare:– Många av mina medarbetare fick sparken från fabriken och jag fick en lönesänkning. Som jag förstår det kommer den nya koalitionen att sänka lönerna ännu mer så att de inte behöver ge fler sparken.
– Jag vet inte, det känns som att de rika räddas ur knipan. Men jag röstar ändå på Gröna vänstern, därför att det kan inte bli värre än den förra regeringen.
Ragnar Sigvardsson, arbetslös byggnadsarbetare:
– Först tänkte jag inte rösta alls. Men vi måste bli av med de gamla kriminella. Jag vet inte vad jag tycker om EU, det är inte det bästa men det kan inte fortsätta som det gör nu.
– Som du kan se så är Reykjavik fullt av halvfärdigbyggda hus. Och som du förstår så är jag nu arbetslös. Vi borde ha vetat bättre än att privatisera allting.
Bryndis Björgvinsdottir, studerande och asylaktivist:
– Politikerna säger att vi alla sitter i samma båt i denna kris. Men varför är det så nu, när så inte var fallet tidigare? Jag var aldrig inbjuden till deras champagnefester. De måste betala för sin egen kris.
– Inget av partierna har föreslagit några åtgärder som kan lösa krisen. Inget av partierna vågar säga att de enorma skulderna inte borde betalas. Jag har inte bestämt mig för om jag ska rösta på Gröna vänstern eller Medborgarpartiet.
– Idag äger en procent av befolkningen 20 procent av alla rike-domar. Företagen, särskilt alumi- nium- och fiskeindustrin, borde ägas av folket, inte av några få rika.
Brynja Kristjánsdóttir, ekonom på en pensionsfond:
– Partierna har gett en del löften som de inte kan uppfylla. De utlovar till exempel jobb som inte finns och löjliga idéer om att knyta till sig euron genom samarbete med IMF.
– Jag miste jobbet, men fick ett nytt strax efter, till 50 procent lägre lön. Men jag kommer att lämna landet.
– Vi behöver jobb som är här för att stanna och som lägger grunden för en hållbar ekonomisk tillväxt, inte bubblor som skapats av spekulation.
Skúli Jón Kristinsson
Mattias Bernhardsson
