Vänstervindar över Latinamerika

2006-11-29 13:02:44




Den är dödförklarad av de mexikanska högerpartierna och borgerliga media. Men när 300 000 människor samlas för att ge stöd åt ”de fattigas president”, López Obrador, är massrörelsen pulserande och livfull.

Obrador kallade till detta massmöte redan när valdomstolen kom med beskedet om Obradors valnederlag för två månader sedan. Rörelsen, som flera gånger har samlat till demonstrationer med över en miljon deltagare, erkänner inte valresultatet utan pekar på valfusk.
Massmötet den 20 november gav sitt stöd till Obradors 20-punktsprogram, en alternativ regeringsförklaring som stakar ut kampen mot Filipe Calderón som snart ska ta över presidentposten efter Vicente Fox.

”Folkets regering”

Istället för dessa högermän som stinker av korruption, klassorättvisor och rasism, ska en ”folkets regering” organiseras. Programmet talar om ”organiseringen av den viktigaste folkliga rörelsen som någonsin har existerat i vår historia, vi bygger den underifrån – den politiska, ekonomiska, sociala och kulturella omvandling som Mexiko behöver”.
Några av kraven är gratis utbildning, minimilön, skydd av den inhemska industrin mot utländsk konkurrens, rättigheter för ursprungsbefolkningen och andra minoriteter, nej till privatiseringar. Mest applåder fick Obrador när han deklarerade att man inte kan acceptera förtryck stillatigande och gav sitt stöd till upproret i Oaxaca.
Detta stöd behöver omvandlas till konkret handling rätt omgående för i Oaxacaprovincen har kampen gått in i ett svårt läge. Det som startade som en lärarstrejk i maj och möttes av brutalt polisvåld växte snabbt till ett uppror vars första krav är att den hatade guvenören Ulises Ruiz avgår. Efter att Fox skickade militärpoliser för att bistå Ruiz den 29 oktober har motståndet stått pall länge och flera gånger trängt tillbaka polisen. Men nu har polisen tagit över huvudstadens centrum och lärarna har gått tillbaka till arbetet.

Upproret i Oaxaca

APPO, den jättelika folkförsamling som organiserar upproret, tvingas driva en rapporteringsbyrå i en annan del av staden där folk kan anmäla försvinnanden. 25 aktivister har dödats av polisen eller Ruiz paramilitära ligor och 400 har försvunnit.
APPO:s stöd har däremot växt ännu mer, en stöddemonstration samlade 1,5 miljoner.
På en kongress andra helgen i november samlades 3 000 delegater från delstatens alla hörn, från byarna, från olika fackföreningar, från sociala rörelser, från indianorganisationer och folk som deltagit i alla vägbarrikader som blockerat transporter i månader. En ledning på 260 representanter för olika organisationer valdes.
Själva formen för den egna organiseringen har varit central för rörelsen, med den starka förankringen underifrån, som har sina rötter i indianbyarnas styre. ”De som bestämmer måste lyda bybornas vilja, annars får de inte vara kvar. Därför kan de inte heller förstå varför inte guvernören avgår när det är så uppenbart att ingen vill ha honom kvar”, skriver Anna Johansson, som befinner sig i Oaxaca, på yelah.net.
Kapitalismen baserar sig inte på majoritetens vilja utan på makt och pengar.
Ett exempel är Mexikos största kapitalist och världens tredje rikaste, telefonigiganten Carlos Slim, som har sina tentakler djupt inne i PRI, Ruiz parti.
Bara en generalstrejk över hela landet kan lamslå både industri och det med kapitalet sammantvinnade politiska styret och demonstrera den makt som arbetare och fattiga besitter. En svaghet är bristen på ledning med ett alternativ. López Obrador har inte pekat på behovet av att bryta med kapitalismen. Nästa steg blir att vara en miljon människor som stör Filipe Calderóns presidentceremoni den första december.

Bolivia: Kamp för jord

I Bolivia använder president Evo Morales socialistiska slogans när en jordreform ska drivas igenom i senaten. 90 procent av den odlingsbara jorden ägs av några hundra jordägare. Nu ska den del av jorden som ligger i träda exproprieras av staten (mot betalning) och delas ut till jordlösa och fattigbönder.
Men inte ens denna försiktiga åtgärd accepteras av högern, som har två rösters övervikt i senaten. Därför är tusentals indianer och fattiga från landsbyggden på marsch mot La Paz för att med massornas styrka driva igenom reformen.
Dessa massor sätter även eld i baken på Morales själv. Det är inte socialistisk retorik som massorna kräver utan direkta verkställanden. Störst är missnöjet med att förstatligandet av gas- och oljetillgångarna i våras bara blev halvdant. Själva utvinningen av gas och olja sker fortfarande i samarbete med multinationella företag från Brasilien, Frankrike, Spanien och Storbritannien som stannar kvar för att det, trots en höjd skattesats, är mer lönsamt för dem än tidigare då gaspriserna rusat i höjden. Massorna kräver en demokratisering av konstitutionen, stora satsningar i vård och skola, slut på diskriminering av ursprungsbefolkningen och kvinnor, kamp mot korruptionen m m.

Vänstern vann i Ecuador

Vänstervågen över den latinamerikanska kontinenten fortsätter. I söndags vann vänsterkandidaten Rafael Correa med 58 procent överlägset mot Álvaro Noboa på 42 procent i andra omgången av presidentvalet i Ecuador (då 90 procent av rösterna var räknade). Noboa är Ecuadors rikaste man, en bananmagnat, medan Correa har utmärkt sig för att stå emot frihandelsavtal med USA, lovat att stänga den amerikanska militärbasen Manta och vill omförhandla utlandsskulden.
Den kommande helgen är det val i Venezuela. Allt pekar på att Hugo Chávez blir omvald med säker marginal. Resningen ur över 500 år av utsugning och förtryck av Latinamerikas befolkning och natur har bara börjat. Ännu väntar hårda strider för att i grunden etablera ett annat system som bygger på majoritetens styre och ägande på riktigt – socialismen.

Elin Gauffin