Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven var den först ut av alla partiledare att hålla tal på etablissemangets årliga sommarkollo i Almedalen. I sitt tal gjorde han några eftergifter till den vänstervind som blåser samtidigt som han återupprepade att han var beredd att ta ansvar för ett samarbete över blockgränserna.
I Dagens Nyheter hade han veckan innan formulerat målet att ”bryta den fördummande ”blockpolitiken”. Enligt Löfven är samarbete över blockgränserna nödvändigt för att stänga ute Sverigedemokraterna. Men risken är stor det blir Sverigedemokraterna som kommer att gynnas av Löfvens samarbetsiver. Rasistiska högerpartier har aldrig stoppats av att etablerade partier går samman bakom en borgerlig politik. Om detta vittnade exempelvis resultatet i det senaste EU-valet.
Trots att stödet till högeralliansens partier fortsätter att rasa och asvtåndet mellan blocken ökar, ligger Socialdemokraterna långt från partiledningens mål om minst 35 procent av rösterna i höstens val. Den förväntade ”Löfveneffekten” har uteblivit och Socialdemokraterna har långt ifrån kunnat hämta igen det förtroende man förlorade under sin senaste regeringsperiod 1994-2002 och inte ens dagens vänstervind ger partiet något lyft.
Anledningen till Socialdemokratins kräftgång är partiets långvariga högerkurs. Även i opposition har S fortsatt högerut och omfamnat det borgerliga systemskiftet. S-kongressen 2009 uttalade till och med att privat eller offentlig regi var en icke-fråga för socialdemokratin. Ett uttalande som sedan Löfven formulerade som ”det låter sig inte göras”. Under Löfven har S tagit ytterligare kliv högerut. Löfvens ja till vinster i välfärden och exempelvis de flesta av regeringens skattesänkningar har motiverats med att partiet måste erövra ”storstädernas medelklass”.
Men medan S-ledningen strävat att vinnna den så kallade medelklassen med sin variant av högerpolitik har det skett en markant opinionsförändring inom samma medelklass – mot vinst i välfärd och regeringens skattesänkningar. Något som i sin tur såväl Vänsterpartiet och Miljöpartiet som Feministiskt initiativ kunnat dra vinning av.
Löfvens tal i Almedalen formade sig till ett senkommet försök att ge en bild av en annan Socialdemokrati. Löfven lovade såväl att ”stoppa vinstjakten i välfärden” som att ”Sverige ska bli en feministisk förebild”. Innan talet hade S lovat ett maxtak på femton barn för de minsta barnen (1-3 år) i förskolan och en ”skatteväxling”. Men bakom utfästelser finns fortsatt högerkurs och hopp om ett nära samarbete med ett eller flera allianspartier efter valet.
Efter sitt tal fick Löfven ta emot mycket beröm från Gudrun Schyman som mer och mer tycks vilja se Feministiskt Initiativ som ett stödparti till S. FI har även gått med i den socialdemokratiska gruppen i EU-parlamentet, trots att den europeiska Socialdemokratin är varma anhängare till kapitalets EU ch dess kvinnofientliga politik.
Behovet av ett feministiskt och socialistiskt alternativ som står upp mot alla fomer av högerpolitik framstår därmed ännu tydligare. Därför Rättvisepartiet Socialisterna i höstens val. ■
