Landstinget i Västernorrland lägger ner BB samt all operativ och sluten kvinnovård i Sollefteå. Efter en fyra timmar lång debatt med en mängd inlägg och repliker togs beslutet med 39 röster mot 36. De tre S-ledamöterna John Åberg, Mikael Sjölund och My Larsson röstade emot och bröt partilinjen.
Beslutet väckte både ilska och sorg bland de Sollefteåbor som hade rest ned för att besöka fullmäktigemötet. Annicka Burman (V) sa till media att hon hade blivit påhoppad av en ilsken åhörare och känt sig hotad.
Den person som hade bemött Burman visade sig vara Judit Sundström, överläkare vid kvinnokliniken på Sollefteå sjukhus. Hon ville efter debatten säga till Burman att hon hade smutskastat Sollefteås barnmorskor.
I media gjorde Sundström sedan ingen pudel. Hon sa istället att eftersom hon inte hade kunnat yttra sig på fullmäktigemötet ville hon markera för Burman att det hon hade sagt var ett offentligt kränkande av förlossningspersonalen. Hon förväntade sig därför en offentlig ursäkt från henne och de ansvariga på landstinget.
Annicka Burmans är en V-politiker som tillsammans med partikamraten Kenneth Challis har brutit med Vänsterpartiets linje och stött Socialdemokraternas beslut om nedläggning av BB i Sollefteå. Förutom sparskäl har Challis menat att BB i Sollefteå inte är patientsäkert och därför borde läggas ned.
Beslutet var väntat för de flesta Sollefteåbor, även om hoppet fanns in i det sista om att politikerna skulle ändra sig.
När SVT talar med Sollefteåbor är kampviljan obruten.
– Revolt! Vi har varit för snälla, säger Iren Freijs till SVT:s lokalnyheter samma dag som beslutet.
Föreningen Sollefteå framtidens akutsjukhus har via sin företrädare Nils-Gunnar Molin lovat att de kommer att överklaga beslutet till förvaltningsrätten.
Kampviljan finns kvar. Det finns diskussioner om att driva sjukhuset under andra former, till exempel privatisering. Föreningen ”Ådalen reser sig” talar om att driva sjukhuset vidare som en ekonomisk förening och jobbar nu med en förstudie om hur det ska gå till. En av deras företrädare Stefan Kanerva har tidigare sagt i SVT att de hoppas få kapital från det lokala näringslivet och kommunen. (I tisdags beslutade Länsstyrelsen att bidra med pengar till en förstudie, men med förbehåll att även landstinget är med och betalar).
Det är förståeligt att befolkningen efter att landstinget och de etablerade politikerna sviker försöker hitta alternativ. Det är dock mycket svårt att få detta att fungera i praktiken. Vi menar att kravet fortfarande måste vara att landstinget tar fullt ansvar för vården i länet. Det är inte principen om en offentligt finansierad sjukvård som det är fel på, utan på de ansvariga politikerna som måste bytas ut. Vi menar också att det behöver byggas upp ett nytt brett arbetarparti som kan samla kampen för en jämlik vård över hela länet och hela Sverige. Socialdemokraterna har i Västernorrland med all tydlighet visat att de inte längre är det partiet.
Nu tar Socialdemokraterna sats inför nya ännu större nedskärningar under år 2017 – nedskärningar på 70 miljoner kronor har nämnts. Landstinget tänker kapa 250 miljoner kronor innan utgången av år 2018. Därför är revoltstämningarna i Sollefteå något som snart nog kommer att höras även i andra delar av länet.
Krav måste formuleras som kan bidra till att minska de ökande klassklyftorna. Vården blöder och det behövs nu en bred och stark landsomfattande gräsrotskampanj med krav på att pengarna som idag slussas över de rika, bankerna och storföretagen tas tillbaka till vård och omsorg. Nedmonteringen av vårdens tillgänglighet, kvalitet och arbetsmiljö måste få ett stopp och ersättas med en upprustning nu.
Ingen nedskärning är den sista då dagens politiker inte mobiliserar till kamp för mer resurser, utan bara likt en bankkamrer fortsätter slakta vården när budgeten inte räcker till.
Trots att protesterna i Ådalen har varit rekordstora har de ändå inte kunnat stoppa nedskärningarna. Därför behövs nya skarpare kampmetoder.
Samtidiga demonstrationer på flera orter i länet, samordnade demonstrationer som går till regeringskansliet, ockupationer och lokala politiska strejker för att försvara vården, är nu nödvändigt. ■
