foto: Natalia Medina
Ett huvudkrav borde vara ett kraftigt lönelyft för hela yrkeskåren.
Vårdförbundets avtalsrörelse drar nu igång. Vårdförbundet har sagt upp avtalet med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) som annars skulle löpa ut i mars.
Vårdförbundet är det fack som organiserar sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker med flera, som i debattartiklar de senaste dagarna har tagit upp viktiga saker om jämlika löner och bra arbetsmiljö.
I förbundets tidning Vårdfokus presenteras några av fackets krav i avtalsrörelsen. En del gäller nattarbetsavtalet. Där vill vårdförbundet att kommunanställda ska få kortare arbetstid likt de i landstinget. Kommunanställda har sämre avtal idag. Vårdförbundet vill här få samma arbetstidsmått oavsett arbetsgivare.
Vårdförbundet kräver en god löneutveckling för alla, men det som sticker ut och är nytt är kravet på 10 000 kronor mer i månaden till gruppen ”särskilt yrkesskickliga anställda”.
Enligt Vårdförbundet kan omkring var fjärde räknas till den gruppen. Förslaget påminner om den starkt kritiserade förstelärarreformen bland lärarna.
Istället för att kraftigt lyfta hela gruppen väljs några få ut. Blir detta bara ett redskap i handen på våra arbetsgivare? Finns det objektiva kriterier alla kan förstå?
Bland lärarna innebar detta många negativa saker. Arbetsgivaren kunde där istället för att höja lönerna för hela yrkeskåren välja ut ett fåtal. Reformen splittrade naturligtvis yrkeskåren. Kriterierna för vilka som valdes ut till förstelärare uppfattades inte som tydliga och rättvisa, utan det upplevs som mycket godtyckligt. Det försämrade den kollegiala sammanhållningen då det ofta uppfattades som orättvist och man tittade snett på varandra.
Dessutom ledde det till att lärare blev utbrända då de fick fler krav och förväntningar på sig att försöka leva upp till.
Visst ska många års erfarenhet eller specialistutbildningar märkas tydligare i lönekuvertet; att det inte dyker upp ny personal som är på samma nivå som de som har jobbat i tiotals år. Men detta är mer objektivt mätbara saker som skulle kunna uppmuntra personal att vara kvar på arbetsplatsen en längre tid än idag. I tidningen Vårdfokus säger Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro:
– Om du går in på en arbetsplats och frågar vet både chefen och medarbetarna vilka de ”yrkesskickliga” är. De ser till att det fungerar på arbetsplatsen, att nya blir upplärda, att strukturer och rutiner upprätthålls och att vården utvecklas.
Det låter mycket godtyckligt om det inte finns andra tydliga kriterier. Kraven borde istället fokuseras på ett kraftigt lönelyft för hela yrkeskåren, istället för ett mindre antal utvalda.
