Efter att Vårdval Stockholm infördes i början på 2008 har skillnaderna mellan olika vårdcentraler ökat markant. I Rinkeby var de tvungna att avskeda halva personalstyrkan, samtidigt som överklassen gynnas allt mer.
Det är i den nyutkomna boken Den stora omvandlingen där det i ett kapitel står att läsa om det så kallade Stockholmssyndromet, vilket handlar om just Vårdval Stockholm. Den visar att vårdcentralernas resurser, till ingens förvåning, dränerats i de fattigare områdena som exempelvis arbetarklassområden. Samtidigt har vårdcentraler i ”finare” områden inga större problem.
– Har man en vårdcentral på Östermalm med en gammal men frisk befolkning kan man tjäna rätt bra med pengar. Här kan en 55-åring vara betydligt sjukare än en 85-åring där, säger Leena Laitinen, verksamhetschef på Rinkeby Vårdcentral, i boken.
I och med att man införde Vårdval Stockholm förlorade vårdcentralerna i förorter och andra arbetarklassområden omkring en tredjedel av intäkterna. Detta på grund av den extra ersättning de fått med anledning av områdets vårdtyngd försvann.
Eftersom de vårdcentralerna får mindre resurser, ökar också pressen och stressen hos vårdpersonalen som jobbar där, vilket leder till en drastiskt sänkt arbetsmiljö. När de dessutom tvingas sparka personal ökar belastningen än mer.
– De som blev kvar fick det oerhört jobbigt. Den ena duktiga läkaren och distriktssköterskan efter den andra slutade eftersom de inte orkade med. Då började spiralen nedåt, säger Laitinen.
Karolinska folkhälsoakademin, som utvärderat Vårdval Stockholm, har samma slutsats. Alla inkomstgrupper har sedan vårdvalets införande fått minskade resurser till vården.
Alla utom den rikaste och friskaste fjärdedelen, som istället sett en dramatisk ökning. Frihet är i högerns mening friheten att exploatera och utsuga de allra svagaste och fattigaste i samhället, och därigenom samtidigt berika de redan rika.
Det visar sig också att många personer i dessa områden söker sig in till akutmottagningarna inne i centrala Stockholm, där personalen redan går på knäna. Besöken på akutmottagningarna har ökat med sex procent per år sedan 2008. Resultatet blir att arbetarklassen i förorterna inte får rätt till samma vård som överklassen, samtidigt som personalen inom hela vårdsektorn får allt större bördor på sina ryggar med mindre resurser att ge personer i behov en bra vård.
Men riskkapitalisterna, som kunnat tjäna stora pengar inom vården, klagar inte. Enligt samma bok har andelen av den skattefinansierade välfärden som drivs i privat regi ökat från 7 procent 1998 till 17 procent 2012. Staten, kommuner och landsting köpte 2012 verksamhet för 104 miljarder kronor av privata aktörer, vilket är en fördubbling sedan 2005. Detta samtidigt som de privata vårdföretagen tar ut enorma summor i vinst på skattebetalarnas pengar.
Rättvisepartiet Socialisterna står för att all privatiserad välfärd måste tas tillbaka i offentlig ägo under personalens demokratiska kontroll och styre. Resurser måste gå dit behoven finns, och inte som nu där behov verkar betyda ”behovet för nyliberala lycksökare att tjäna så mycket pengar som möjligt på de mest utsatta”.
Endast en enad och förankrad massrörelse kan pressa utvecklingen åt rätt håll och sätta den nödvändiga pressen på etablissemanget. ■
