Varför äter vi så mycket bananer i Sverige?

Åsa V Karlsson  // Artikel i Offensiv

Bananodlingar använder väldigt mycket giftiga bekämpningsmedel. (Foto: Daniel Åhs Karlsson)

Vi äter mest bananer av alla länder i världen som inte odlar bananer. Det är en av de mest intensivt besprutade matgrödorna. De kemiska bekämpningsmedel som används förgiftar både de som arbetar på plantagerna och jorden. Efter 20-30 år kan ingenting växa där vilket kräver ny mark, ofta regnskog.

Ekologiskt borde vara det enda sättet att odla, för både människa och miljö. Vi i Europa är ca 7 procent av världens befolkning men vi konsumerar 50 procent av all kakao, mest i chokladkakor. Kakaoträdet vill ha bördig jord och bra klimat, därför huggs ofta de mest artrika skogarna ner för kakaoodling. Brasiliens Atlantregnskog är i princip borta
p g a detta.

Vi dricker fyra gånger så mycket läsk som på 60-talet och äter dubbelt så mycket godis. Vår chipskonsumtion ger utsläpp på nästan en halv miljon ton växthusgaser, 0,8 procent av Sveriges totala utsläpp och 2,6 procent av vår totala livsmedelskonsumtions påverkan. Varje dag får vi i snitt 12-15 procent av vår energi från socker, motsvarande 100 gram (en liten cola) och allt är tomma kalorier, helt ut-an näring. Vi slänger en fjärdedel av all mat som produceras. Enbart i Sverige slaktas motsvarande 30 000 kor för att sedan slängas, årligen. Dagens matproduktion sker genom en enorm resursförstörelse; för att rädda miljön och framtidens matproduktion krävs det omfattande förändringar. När människan började bruka jorden innebar det att vi underlättade vår tillvaro genom att använda solens energi. Idag förbrukas ofta tio gånger så mycket fossil energi (kol/olja) för att producera maten som finns i portionen på tallriken. Sol-
energi räcker inte, jordbruket kräver energi från kol och olja. Maten produceras på ett mer intensivt sätt, med konstgödning och kemiska bekämpningsmedel och vi får då högre skördar på samma yta, men till ett högt pris. 

Jorden utarmas, mikroorganismer dör och näring lakas ur. Dessutom fungerar den intensiva metoden bättre i nordliga länder än i varma länder. När de tvingas använda högintensiva metoder för att odla leder det till miljöförstöring som inte ens på kort sikt är till nytta.

I dag produceras mat motsvarande mängden till ett extra jordklot, dubbla dagens befolkning, men ändå är det en miljard människor som lider av kronisk hunger. Problemet är inte att vi är fler på jorden utan att vi äter annorlunda. Vi är idag enormt långt borta från en hållbar matproduktion, d v s en som inte äventyrar för framtida ge-
nerationer. Vi måste få en övergång till hållbara jordbruksmetoder, att odla ekologiskt är ett steg på vägen. Med ett globalt systemperspektiv inser vi att vi i den del av världen som brukar kallas ”rik” kraftigt må-
ste minska köttproduktionen.

Hur ligger vi svenskar till i lyxmatskonsumtion kan man undra? En av de få studier som finns där ett livscykelsperspektiv har använts för att studera chips, godis och läsk gjordes 2011 på uppdrag av Nordiska Ministerrådet och Livsmedelsverket. Det var första gången som godisets påverkan på miljön utreddes. Ett kilo chips kräver 2,2 kg växthusgaser, 20 gånger mer än råvaran potatis. En påse skumgodis motsvarar en portion fläskkött. I läsk är drycken bara 6 procent medan förpackning och tillverkning står för resten av miljöpåverkan. 

Sockerbetor odlas på bra mark som kunde användas till bättre grödor. Sockerrörsodling li-
kaså. Regnskog skövlas för noll näring. Vi kunde odla mättande/närande grödor istället eller kanske låta bli, låta marken vila naturligt.

Vår matkonsumtion styrs av ett fåtal multinationella bolag som enbart agerar för att göra största möjlig vinster, på bekostnad av människor och miljö. Kamp för att ändra konsumtionsvanor och avskaffa onödig lyxkonsumtion är därför en kamp för makt över produktionen, genom en samhällsomvandling som garanterar alla på jorden ett jämlikt liv.