Varför har extremhögern gått framåt i Europa?

2014-12-03 16:15:39

foto: Wikimedia Commons / Rovosaman
Högerextrema Jobbik i Ungern är ett fascistiskt, antisemitiskt parti som är emot hbtq-rättigheter och vill krossa alla former av demokratiska fri- och rättigheter.

Fascismen har historiskt använts av kapitalet och den härskande klassen för att slå tillbaka arbetarnas uppror. Det var under 1920- och 30-talet som vi kunde se olika fascistiska rörelser växa fram, då styrande partier och den borgerliga demokratin hade misslyckats med att ta världen ur den ekonomiska krisen. Arbetarrörelsen hade trots flera chanser misslyckats med att ta makten i exempelvis Tyskland.
Samhällets mellanskikt behövde ett alternativ – fascisterna svarade. Samtidigt ekade de ryska arbetarnas revolution internationellt. De uppskrämda kapitalisterna behövde en kraft som kunde slå ner arbetarnas uppror – fascisterna svarade.

Idag kan vi höra brunskjortornas stöveltramp eka runtom Europa, ända in i parlamenten. Det är en varningens tid vi lever i, men allt är inte mörka moln på himlen. För runtom i Europa växer även antifascistiska rörelser.
Under protesterna på Maidantorget i Ukraina attackerades pro-ryska demonstranter av militanta fascister från Högra sektorn och Svoboda kunde kuppa proteströrelsen mot Yanukovichs regeringen för att få avkastning i form av ministerposter. Svoboda, som öppet står för fascism, har likt Sverigedemokraterna försökt att putsa fasaden för att lättare spela på den parlamentariska planhalvan.
I våras såg vi, i och med mordförsöket i Malmö på Showan, hur Svenskarnas parti (SvP) samarbetade med Svoboda, ett samarbete som nu officiellt har brutits eftersom SvP anser att Svoboda inte är tillräckligt antisemitiska.
Vid sidan av Svoboda har Högra sektorn sett nytt ljus sedan början av Ukrainakrisen, med ett spår av mord och terror. Mest uppmärksammat var mordet på över 40 oppositionella, däribland vänsteraktivister, när Fackföreningarnas hus i Odessa brändes ned av regeringsvänliga fascister.
En vecka innan valet i Ukraina höll Högra sektorn en blockad mot en biograf för att filmer som tar upp hbtq-frågor visades. Tidigare har en biograf bränts ner just för att en sådan film visats.

Även om Svoboda fick mandat i valet tappade både de och Högra sektorn röster. Däremot gick högerpopulistiska Radikala partiet framåt och tog plats i parlamentet. Vissa pekar på att det är just hyllandet av gamla fascister och krigsförbrytare som satte stopp för större framgångar för Svoboda.
Ukrainas antifascism har som resten av landet satts i en soppa av imperialistisk inblandning, en nyfascistisk våg och den nationella frågan. Vi har sett Rysslands inblandning under större delen av Ukrainakrisen, EU och västimperialismens inblandning och debatten om separatister. Den lilla och oenade vänstern har inte kunnat ge ett alternativ mot vare sig imperialismen, nationalismen eller fascismen.
Ryssland har  fått en allt brunare ton med förra årets ”antigaylagar”, tillsammans med statlig repression mot allt vad Putin kan se som motstånd, men även fascistiskt och rasistiskt våld. Sedan början av 2014 har 14 personer mördats och 77 skadats i rasistiska attacker. Rasistiska rensningar har ägt rum där kiosker och mindre butiker attackerats om ”icke-slaver” har ägt eller drivit dem. Bland den ryska extremhögern finns bland andra Högerkonservativa alliansen, Eurasiska rörelsens ungdomsförbund, Högerplattformen och Nationaldemokratiska partiet.
Ryska aktivister från CWI, Rättvisepartiet Socialisternas (RS) international, har de senaste åren varit framstående i aktioner mot antigaylagarna, där aktivisterna även har mött på Putins repression med försök att fängsla CWI-medlemmar. Staten och nu även imperialismen, i och med ukrainakrisen, piskar upp nationalistiska stämningar som försvårar för den ryska antifascistiska rörelsen.

Högern, och inte minst fascisterna, vann mark i EU-valet på flera platser. Ett exempel är i Ungern, där Jobbik blev näst största parti. I Ungern har privatiseringar och missnöje grott sida vid sida med en högerregering som driver på samma typ av nationalism som fascisterna.
Jobbiks bärsarkagång har satt fingret på det barbari som följer i spåren av kapitalismen och högerpolitiken, med sitt väpnade garde samt hetsen mot judar och romer. Ungern är söndrat av nedskärningar och korruption. Premiärminister Orbán, från konservativa Fidesz (Moderaternas systerparti), har ändrat valreglerna och attackerat fackliga rättigheter. Samtidigt har Ungern, likt Ukraina, stått som en spelpjäs mellan olika imperialistmakter som har använt affärer och lån som mutor.
Vänstern har misslyckats med att erbjuda ett alternativ i Ungern, och Jobbik har därför kunnat framstå som det enda alternativet som lyfter ”sociala problem” i parlamentet och på gatorna. Vänsterpartiet Szolidaritas hade kunnat vara en tändande gnista för uppbyggandet av ett nytt arbetarparti, men valde istället att ingå i en koalition med socialdemokratin. Den ungerska vänstern saknar analys, program och metod, vilket även ger antifascismen ett platt fall.

EU-valet innebar inte enbart framgångar för extremhögern. Flera av de högerextrema, högernationalistiska och högerpopulistiska partierna gick bakåt, bland annat Vlaams Belang i Belgien. I Belgien, som har kantats av regeringskaos och nationell splittring, har Vlaams Belang tidigare haft stöd bland den flamländska småborgerligheten, men den rasistiska retoriken har resulterat i en tillbakagång.
Idag har det nationalistiska och ultraliberala partiet Nya flamländska alliansen (NV-A) tagit över den nationalistiska scenen och är det största partiet i både det federala och flamländska parlamentet. Trots att NV-A delvis har övergett den nationalistiska agendan, för att möta liberalernas och Kristdemokraternas krav, visar det på hur rasism och högerpolitik som attackerar arbetarna går hand i hand.
PSL/LSP (CWI i Belgien) har tillsammans med andra delar av vänstern stått bakom stora demonstrationer mot rasism under de senaste åren och arrangerade exempelvis en demonstration i Bryssel i och med den europeiska protestdagen den 9 november. PSL/LSP kopplar samman antifascism med protester mot nedskärningar och andra attacker på arbetarklassen.

Frankrikes lokalval i våras var som väntat ett slag mot resident Hollande, efter socialistregeringens kapitulation för storföretagens intressen. I EU-valet blev Front National (NF) största parti. Bakgrunden till den fundamentala förlusten för franska arbetare är rekordhög massarbetslöshet, nedskärningar i den offentliga sektorn och en enorm barnfattigdom (i våras levde tre miljoner barn i fattigdom).
I lokalvalen fick NF 14 borgmästare invalda och tredubblade därmed sitt stöd jämfört med rekordet på 1990-talet. Därtill måste även Socialistpartiets svek mot arbetarklassen räknas in.
Bristen på alternativ ger plats åt korrupta högerpolitiker som exempelvis borgmästaren från NF, som ville höja sin egen lön med 44 procent genom att ta bort gratis lunch för barn till arbetslösa. Vänsterfronten har åtminstone visat sig kunna utgöra ett frö till ett alternativ i valen.
Där de har profilerat sig som ett alternativ till Socialistpartiet har de vunnit stöd, men de kan inte gå framåt eller utgöra något verkligt alternativ mot nedskärningspolitiken så länge som de allierar sig med Socialistpartiet. Men rasismen står inte helt oemotsvarad. Efter resultatet från EU-valet demonstrerade och strejkade studenter i flera städer mot rasisternas framfart.

Likt Front National blev även högerpopulistiska UKIP störst i Storbritannien i EU-valet. Som bland större delen av Europas höger kunde UKIP rida på missnöjet med de etablerade partierna. I ett desperat försök att hålla UKIP ute övertygades ett skikt om att rösta på Labour, vars valkampanj liknade de svenska Socialdemokraternas EU-valkampanj med taktiken: Gå och rösta, så länge du röstar löser sig resten. Med facit i hand och rasister i parlamentet löste sig inget.
Antifascister i Storbritannien har under de senaste åren arrangerat antirasistiska demonstrationer mot English Defence League (EDL), som är på tillbakagång, och mot UKIP. Antirasismen har även länkats samman med händelserna i Ferguson i USA, där paralleller kan dras med startskottet för kravallerna i England 2011.
Likt Sverige har det avslöjats hur polisen har registrerat och infiltrerat olika rörelser, däribland antirasistiska nätverk. Aktivisternas svar har varit att organisera ett nätverk mot polisövervakning. I Storbritannien har kampen mot rasism förknippats med en kamp mot högerpolitik och nedskärningar. Diskussionen kring upploppen 2011 har kopplat ihop frågan om polisens rasism med frågan om ekonomiskt segregerade bostadsområden.
En protest mot nedskärningar i Salford är ett exempel. Där övergick protesten till att kritisera det Labour-styrda kommunfullmäktige som tillåtit Brittish Nationalist Party (BNP) att hålla ett torgmöte samtidigt som politikerna försökte tysta ner protester mot nedskärningar.

I slutet av oktober i år  höjdes ett varningens finger. Tyska Köln drabbades av upplopp när uppåt 4 000 nazister, olika högerextrema och huliganer samlades under islamofobisk flagg. Genom nätverket HoGeSa (huliganer mot salafister) vann fascismen såväl självförtroende som strider mot polisen. 49 poliser ska ha skadats och en piketbuss blivit vält.
En grupp högerextrema fotbollssupportrar samlades i början av 2012 över gemenskapen att vänstersupportrar har börjat ”ta över” klubbar genom att föra fram program om antirasism eller hbtq-vänlighet på läktarna. HoGeSa samlade huliganerna och andra fascister via sociala medier och såg i och med Islamiska statens korståg i Irak och Syrien chansen att ta över gatorna i Tyskland.
Veckan innan kravallerna i Köln samlades 300 fascister i Dortmund. Framgångarna på gatorna, som de nu skryter om på internet, tillsammans med exemplet från EU-valet där förändrade regler gjorde att Tysklands nationaldemokratiska parti (NPD) kunde väljas in, är en allvarlig varning. Risken är en växande extremhöger som nu även lyckas enas, vilket de brukar ha problem med.
Tyskland har dock en stark antifascistisk rörelse runtom i landet där RS systerparti SAV är aktivt. SAV diskuterar frågan om enhetsfronter och debatterar taktik för antifascistiska nätverk, som i vissa fall har lutat mot att vilja alliera sig med Socialdemokraterna och De gröna. SAV kritiserar allianser med nedskärningspolitiker som står för attacker mot arbetare och utvisningspolitik som bidrar med ved till rasisternas brasa.
Antifascister i Tyskland använder blockader av marscher tillsammans med demonstrationer för att såväl fysiskt stoppa fascisterna som att pressa tillbaka deras självförtroende. Inom den autonoma rörelsen har det funnits en liberal syn på lösa och svagt organiserade nätverk. En varning är att sådana nätverk kan tappa sina verktyg under påtryckningar från det borgerliga etablissemanget – exempelvis kan blockader lösas upp på minsta order från polis.
Nätverket Blockade är ett exempel, som ingått borgerliga allianser vilket har resulterat i att inget program, manifest eller nätverksuttalande görs. Rörelsen reduceras då till att vara en sambandscentral för enskilda aktioner vilket inte kan ge en väg framåt mellan höjdpunkter av kamp eller utmana det system som göder fascismen.

Sedan krisen 2008 har vi sett hur det grekiska folket kontinuerligt  har splittrats på grund av åtstramningarna. Den sociala och ekonomiska kollapsen har tillsammans med det breda vänsterpartiet Syrizas utdragna väg mot makten blivit en hävstång för nazistiska Gyllene Gryning (GG). Trots att den kapitalistiska staten blev tvungen att vända sig mot GG har fascisterna tjänat sitt syfte ur ett historiskt perspektiv. Massorna har tvingats att konfrontera hotet från fascismen istället för att gripa makten.
Mordet på vänsteraktivisten och rapparen Pavlos Fyssas var en attack på hela arbetarrörelsen och överskuggade generalstrejken som hölls i september i fjol. Mordet resulterade i fem procentenheters fall i opinionen för GG och att flera av partiets ledare fängslades.
Det fascistiska våldet har länge varit ett problem i Grekland, med beväpnade grupper som patrullerar gatorna för att misshandla och mörda invandrare. Grekland har stått som Europas port för flyktingar, som idag blir allt fler till följd av upptrappade väpnade konflikter och imperialismens härjningar. Men Gyllene Grynings våld drabbade tidigare inte vänstern i samma utsträckning som idag. Det var först 2012 när Kasidaris, partiets andreman, fysiskt attackerade två kvinnor från vänstern i direktsänd TV, vilket gav grönt ljus för fascisterna för fortsatta attacker.

Den grekiska antifascistiska rörelsen svarade med över 100 demonstrationer runtom i landet efter mordet på Fyssas. Den europeiska protestdagen som hölls i början av november, på årsdagen av Kristallnatten, ägde rum på initiativ av just grekiska antifascister. Protestdagen föreslogs på den europeiska antifascistiska konferensen som hölls i Aten i våras. Grekiska antifascistister omformulerade Marx ord till ”antifascister i alla länder förena er”.
Vad vi nu ser kan vara starten på ett nytt steg för den europeiska antifascismen. En alleuropeisk antifascism, som lyfter internationalismen tillsammans med sociala krav mot kapitalismen och dess konsekvenser, är vad som kan stoppa fascismen – No Pasarán! ■