”Vargflocken” döms för våldtäkt – viktig seger för den feministiska massrörelsen

av John Hird, CWI Spanien // Artikel i Offensiv

Efter flera år av masskamp och vrede döms nu den vidriga ”flocken” till 15 år i fängelse för gruppvåldtäkt (Foto: Wikimedia Commons).

I en viktig seger för den massfeministiska rörelsen har Spaniens högsta domstol skärpt straffet i ett uppmärksammat mål som gäller en gruppvåldtäkt för tre år sen i staden Pamplona. Domstolen ändrade brottsrubriceringen från sexuellt övergrepp till våldtäkt, och istället för nio år döms fem män nu till 15 års fängelse.

De fem männen kallas ”vargflocken” eller ”flocken” – La Manada på spanska – efter namnet på den privata chattgrupp som de använde för att skicka filmer på våldtäkten till varandra.
Det skandalösa fallet pågick i nästan tre år och provocerade fram en massrörelse, vars paroll ”yo sí te creo” (jag tror dig) och ”no es abuso, es violacíon” (det är inte övergrepp, det är våldtäkt) ekade världen runt. 
Fallet belyste inte bara det sexuella våld som kvinnor drabbas av, utan också likgiltigheten hos rättssystemet som är fullt av reaktionära domare med bakåtsträvande sexistiska åsikter. Det är särskilt uppenbart i Spanska staten, där statsmaskinen är direkt nedärvd från francoismen. 
Alla domare som deltog i besluten om att ge våldtäktsmännen från ”flocken” lägre straff, som höll dem ur fängelse, borde stängas av och arbetarrörelsen borde kräva en fullständig genomlysning av det spanska ”orättssystemet”. Det borde bytas ut mot ett verkligt rättssystem som styrs av och i intresset av arbetarklassen och förtryckta, där valda domare kan avsättas.

Det är tydligt att det spanska rättssystemet inte helt plötsligt har ”sett ljuset” och korrigerat en fruktansvärd orätt på grund av att systemet ”fungerar”, som etablissemangspolitikerna hävdar. Nej, etablissemanget har sett kvinnornas och arbetarnas massrörelse och fruktar den. De har reagerat för att stävja ännu större mobiliseringar.
Grupper som Libres y Combativas (socialistisk, feministisk kampplattform) och Sindicato de Estudiantes (studentfack) är värda beröm, som djärvt manat ungdomen till strejk och gatudemonstrationer mot de ursprungliga domarna, särskilt i den massiva generalstudentstrejken den 10 maj 2018. 

Detta är en stor seger för massrörelsen, men det finns flera andra fall av våld mot kvinnor i Spanska staten, så mobiliseringarna och kampanjerna måste fortsätta fram tills att det sexistiska rättssystemet i grunden omvandlas från toppen ända ner till botten.
Det är också viktigt att påpeka att segern har åstadkommits trots att de officiella ledarna i arbetarrörelsen bara har vidtagit symbolåtgärder när de tvingats till det på grund av det outhärdliga trycket underifrån. En vänster- och facklig massrörelse byggd underifrån med en stridbar, revolutionär ledning skulle totalt kunna förändra situationen och göra segrar mot förtryck, åtstramning och kapitalism till den dominerande dynamiken i klasskampen.

I Spanska staten har ilskan mot sexuellt våld och straffriheten för förövarna intagit en central plats i framväxten av den massiva kvinnorörelsen. Det måste också erkännas att den överväldigande majoriteten av våld mot kvinnor äger rum inom familjen och i hemmet, en daglig mardröm för miljontals som också förvärras av nedskärningarna.
Det finns viktiga paralleller till andra länder, som exempelvis #Ibelieveher-protesterna i Irland efter det högprofilerade rugbyvåldtäktsfallet i Belfast där Socialist Party (CWI Irland) och ROSA (socialistisk, feministisk kampplattform) spelade en nyckelroll.
Rörelsen i Spanska staten har varit epicentret i världens kvinnorörelser, både vad gäller omfattning – med miljontals på gatorna regelbundet – och i hur förenade arbetarklassaktioner och kampmetoder har varit i förgrunden. 
Det visades tydligast av de två magnifika feministiska generalstrejkerna den 8 mars 2017 och 2018 då miljontals kvinnor och män enades i strejkaktioner och massdemonstrationer. Detta är av enorm betydelse för socialistiska feminister internationellt och visar på en väg framåt.

Det finns nu reaktionära politiker som öppet kritiserar den nya domen. Francisco Serrano, som leder det högerextrema partiet Vox i Andalusien, attackerade HD-domen i ett uttalande där han sa: ”Den tryggaste relationen mellan en man och en kvinna kommer bara att vara genom prostitution. Från och med nu är skillnaden mellan att ha sex gratis och att betala för det att gratis sex kostar dig mer.”
Därefter postade Vox parlamentariska talesperson i regionen Murcia, Juan José Lierte Pedreño, ett meddelande på Facebook där han förolämpade justitieminister Dolores Delgado – han kallade henne för ”hora”.
Den djupa politiska polariseringen i det spanska samhället återspeglas nu tydligt inom och genom de massiva kvinnorörelserna. Vox står förutom för ett uttalat antifeministiskt budskap också för en antiarbetare- och spansknationalistisk retorik.

Massrörelsen som har vunnit argumentet på gatorna de senaste åren måste vara fortsatt vaksamma och fortsätta kampen mot våldet mot kvinnor, det orättvisa spanska rättssystemet och alla reaktionära politiker och domare.
En avgörande uppgift framöver är bygget av ett demokratiskt och revolutionärt arbetarklassbaserat socialistiskt parti, med socialistisk feminism inskrivet på sina fanor.