foto: Elin Gauffin
Andrij Manchu från Borobta och Dimitrij Kolesnik från Liva.com.ua berättade om situationen i Ukraina.
Den 11 till den 13 april deltog CWI (läs rapporten i förra numret av Offensiv) i en internationell antifascistisk konferens i Aten.
Bland deltagarna från 30 olika organisationer från hela Europa mötte vi Andrij Manchu från Borotba, som betecknar sig som en sammanslutning av vänsterkrafter i Ukraina, och Dimitrij Kolesnik, skribent för den ukrainska vänsternyhetssajten Liva.com.ua.
CWI-medlemmar gjorde under konferensen en längre intervju med de båda, som Offensiv publicerar i en nedkortad version.
Rättvisepartiet Socialisterna och CWI delar inte alla de uppfattningar som Borotba och Liva.com.ua hyser, men Borotba och Liva.com.ua försöker under extremt svåra omständigheter driva en klassbaserad politik och aktivitet. I intervjun ger de sitt svar på den brännande frågan: hur ska vänstern och socialister svara händelserna i dagens Ukraina?
Låt oss gå tillbaka till början. Hur började Maidanrörelsen?
– Maidan började i slutet av november förra året då Ukrainas regering tillfälligt upphävde avtalet med EU; detta frihandelsavtal kritiserades i stor utsträckning därför att det sannolikt skulle döda den ukrainska storindustrin. Den tidigare regeringen under Janukovytj trodde att genomförandet av sådana åtgärder skulle kunna leda till social oro. Men nästa dag, då den ställde in undertecknandet av avtalet, påbörjades fredliga protester på Maidantorget av studenter, vanligt folk och NGO:er [icke statliga organisationer, ö a]. Där fanns också en del extremhögerorganisationer närvarande och representanter för parlamentariska partier som Fäderneslandet och Svoboda, säger Dimitri.
– Denna protest var organiserad och samordnad av parlamentariska högeroppositionspartier, högerextrema och nyliberala sådana. Även om Maidanrörelsen uttryckte en genuin folklig protest från vanligt folk mot massfattigdomen och åtstramningarna, var rörelsen helt och hållet under högerns kontroll på grund av bristen på vänsterkrafter på bas-
planet. Därför såg vi omfattande illusioner bland vanligt folk om en anslutning till EU och västliga krafter i en önskan om att dessa skulle kunna förbättra deras levnadsvillkor, säger Andrij och fortsätter:
– Vi stödde vare sig regimen eller protesterna. Vi kunde inte stödja Janukovytjregeringens korrupta oligarkregim, men vi kunde inte heller stödja det andra korrupta kapitalistiska lägret som var under stort inflytande från högergrupper som var för mer åtstramningar och frihandelsavtal. Generellt sett skulle båda lägren bara leda till intensifieringen av ytterligare antisociala åtgärder i Ukraina.
– Inte ens vi kunde förutse att resultatet skulle bli så katastrofalt som det blev. Vi har nu en regering i Ukraina inom vilken till exempel extremhögerpartiet Svoboda har många nyckelpositioner, säger Dimitrij.
Vilken position intar andra vänsterkrafter i Ukraina i fråga om den pågående konflikten?
– Ukrainas komunisparti är faktiskt inget kommunistiskt parti eller vänsterparti, utan ett slags reaktionärt konservativt parti som intar proryska positioner. De har konstant förrått den ukrainska arbetarklassen under de två senaste årtiondena och tappade därför en mycket stor del av sitt stöd. Å andra sidan kan vi inte bara stå vid sidan av och titta på när deras kontor blir nedbrända och folk med röda flaggor och symboler blir attackerade. Också Borotbakontoren plundrades och drabbades av attacker från extremhögern, säger Andrij. (Tre dagar efter att denna intervju gjordes attackerade polisen Borotbas partikontor i Charkiv. Polisen försökte plantera molotovcocktails på kontoret som falska bevis för ”terrorism”. Stridbara Borotbaanhängare förhindrade provokationen.
– Vår organisation har aldrig stött den ryska regimen. Vi har under många år samarbetat med ryska oppositions- och vänstergrupper. Vi har stött deras aktioner i Ryssland mot Putin. Många av våra ryska kamrater sitter i fängelse eller har tvingats fly från Ryssland till andra länder, som Sverige. Jag bevakade som journalist kriget i Tjetjenien och Kaukasus. Jag var i alla mina artiklar väldigt kritisk mot den ryska positionen. På vår hemsida publicerades det olika artiklar mot Putin och den ryska regimen. Men samtidigt var vi också emot den ukrainska regimen, säger Andrij, och fortsätter:
– Vår position är väldigt besvärlig eftersom vi sitter fast mellan hammaren och städet. Vi kritiseras av nationalister för att vara proryska och de som är proryska kritiserar oss för att ”stödja den ukrainska extremhögerregimen”. Det är så gott som oundvikligt efter att de senaste två decenniernas styrande elit har försökt basera sin politik på en uppsplittring av den ukrainska befolkningen.
Vilken uppfattning borde då vänstern i Ukraina försvara?
– Vi har försökt etablera en slags tredje position. Varken rysk eller ukrainsk nationalism, utan en position baserad på arbetarklassens ekonomiska intressen. Vi arbetar nu mer aktivt i östra Ukraina, därför att i östra Ukraina kan vänstern fortfarande bedriva agitation öppet medan vänsteraktivister i Kiev och västra Ukraina blir attackerade och misshandlade när de visar sig öppet, säger Andrij.
Hur ser du på den närliggande framtiden?
– Fram till dess att det finns starka vänsterkrafter i Ukraina kommer högern att använda varje som helst slag av sociala protester till fördel för sina intressen. Det vi förväntar oss nu är att en ekonomisk kollaps snart triggas igång av den nya nyliberala politiken. Den ukrainska valutan har redan devalverats två gånger. Vi har sett prisökningar på gas, el, vatten med mera. Och därför förväntar vi oss att det snart inträffar nya sociala explosioner i Ukraina, utlösta av den sortens politik. Vi kommer att få se nya massiva sociala protester i både östra och västra Ukraina. När extremhögergrupperna blir diskrediterade kommer det att ge vänstern en bas, säger Andrij.
Vilket program borde ett vänsterparti i Ukraina anta?
– Vi behöver ett begripligt, tydligt och klart program för vänstern. Ett program som är begripligt för vanligt folk. En av huvudparollerna som är populär bland vanligt folk är parollen om att återförstatliga oligarkernas egendom. Vi borde kräva ett övertagande av kontrollen över de ekonomiskt strategiska industrierna i Ukraina, säger Andrij.
Hur stark är den organiserade vänstern i dagens Ukraina?
– Borotba hade många medlemmar i Ukraina och medlemsantalet gick upp under de protester som vi nyligen organiserade. Vi har nu omkring 300 aktivister i Ukraina. Hela vänstern (Ukrainas kommunistparti undantaget) har bara omkring 600 aktivister fördelade på olika feministiska, trotskistiska och anarkistiska grupper. Vi har för närvarande en väldigt svag vänster i Ukraina. Återuppbyggandet av vänstern kommer att bli en huvudupgift för oss under den kommande perioden. ”Borotba”-förbundet trädde därför fram som en återspegling på det nationella planet av behovet av att, som en del av det globala behovet av det, skapa nya vänsterorganisationer i Ukraina, baserade på faktumet att de officiella vänsterpartierna, som bildades på 1990-talet, idag befinner sig i en omfattande och djupgående kris, avslutar Andrij. ■
