Sedan den första Prideparaden i São Paulo 1997 har paraden i staden vuxit till världens största. Den tolfte upplagan den 25 maj i år samlade enligt arrangörerna 3,4 miljoner människor under dagen. För första gången så angavs dock en lägre siffra än föregående år (3,5 miljoner).Tyvärr har paraden med åren blivit allt mer kommersialiserad och dominerad av rika gayklubbar, som har råd att betala skyhöga avgifter och hyra de gigantiska högtalarlastbilarna.
Pride har verkligen blivit en storindustri. Enligt officiella siffror drog paraden 327 000 turister till São Paulo. Dessa omsatte 700 miljoner kronor. Det gör paraden till den näst mest inkomstbringande attraktionen i staden, efter Formel 1-loppet.
Behovet av att kämpa mot homofobin är dock stort. Brasilien är ett land där hbt-personer har en rätt synlig plats, speciellt i storstäderna, men där diskrimineringen är stor. Och den kommer uppifrån.
I São Paulo har de två senaste högerborgmästarna stängt flera gayklubbar.
I juni blev två soldater som berättade om sitt förhållande för en tidning trakasserade av armén. Båda fängslades av uppdiktade orsaker. Den ene för ”desertering” och den andra för att ha uppträtt offentligt med ”ovårdad uniform”! Enligt advokatförbundet blev en av dem torterad i militärfängelset.
den 25 juni försökte 500 medlemmar i olika frikyrkor storma kongressen i huvudstaden Brasília för att protestera mot ett lagförslag som förbjuder homofobi. En av prästerna från den största pingstkyrkan i Brasilien, Guds Församling, sa i sin predikan att den finns en ”konspiration som syftar till att omvandla landet till ett Sodom och Gomorra (efter stäerna i Bibeln som levde i synd och otukt tills Gud raserade dem)”.
Den dominerande TV-kanalen Globo har nyligen för andra gången censurerat en gaykyss i en populär såpopera.
Denna diskriminering uppifrån återspeglas i hot och trakasserier i vardagen. Enligt en undersökning bland deltagarna i 2006 års parad, uppgav 67 procent av deltagarna att de blivit diskriminerade någon gång. 59 procent hade upplevt fysisk aggression, men 54 procent hade inte berättat det för någon.
tyvärr är hbt-rörelsen i Brasilien dominerad av PT (socialdemokraterna), som visserligen kan lyfta fram frågan om diskrimineringen, men inte är villig att ta till kamp eller utmana de homofobiska sektionerna av den härskande klassen. Framför allt är de inte redo att ta in klassaspekten i homofobin. Vägen ut ur diskrimineringen förblir därmed stängd för de flesta, för arbetarna. De rika hbt-personerna kan köpa sig en utväg på den så kallade ”rosa marknaden”, i dyra klubbar eller dyrt boende i stängda områden. Detta återspeglas i Prideparaden. Gräsrötterna får allt svårare att göra sig hörda. Politiska tal är förbjudna, utom från en lastbil som kontrolleras av de officiella rörelserna. Politiska figurer som den nuvarande borgmästaren, Gilberto Kassab (från ”demokraterna”, liknande de svenska moderaterna) eller PT:s borgmästarkandidat Marta Suplicy, får dock sola sig i glansen.
de senaste åren har vänsterrörelser gjort försök att ta upp debatten mot kommersialiseringen av paraden. I år bestämde sig Conlutas, en frontorganisation för vänsterfack och sociala rörelser, att investera i en egen högtalarlastbil. Detta efter att Conlutas, under sin kvinnokonferens med tusen deltagare i april, genomförde ett möte med 120 deltagare från hela landet för att starta en hbt-avdelning.
Ledningen för paraden satte emellertid på ett brutalt sätt stopp för Conlutas lastbil. När själva paraden skulle börja sa de att Conlutas inte levde upp till reglerna och skickade dit militärpolisen som kapade lastbilen och körde bort den. När de kvarvarande blockerade vägen för nästa högtalarlastbil i protest gick militärpolisen till brutal attack, slog vilt omkring sig med batonger och arresterade tre personer.
Marcus Kollbrunner
