Västpapua i revolt mot rasismen och ockupationen

De rasistiska attackerna mot studenter den 16 augusti blev gnistan. Ilskan är stor efter 50 år av ockupation av förnedring (Foto: Dominic Hartnett / Flickr CC).

av Per Johansson // Artikel i Offensiv

En våg av protester mot rasismen och ockupationen sveper nu över Västpapua, den största på många år. Gnistan som tände kampen var de rasistiska attackerna som papuanska studenter i staden Surabaya på Java utsattes för den 16 augusti. Men bakgrunden till kampen är inte en enskild händelse, utan utgörs av ilskan mot 50 år av ockupation och förnedring.

Det som hände i Surabaya var att ett rykte spreds om att papuanska studenter hade plockat ned den indonesiska flaggan som vajat vid deras boende. Detta är troligen sant och fullt förståeligt. Det ledde till att hundratals indonesiska nationalister samlades utanför studenternas hus, däribland organiserade fascistiska grupper som Islamic Defenders Front och högerextrema Pancasilla Youth, organisationer med en lång historia av våld och mord. 
Studenterna tvingades barrikadera sig i boendet inför hotet. Till slut anländer antiterroriststyrkan Detachment 88. Men istället för att skydda de papuanska ungdomarna mot fascisterna sköt de tiotals tårgasgranater in i huset som sedan stormades och studenterna tvingades krypa ut ur huset medan de förnedrades av fascisterna. De 43 studenterna arresterades och släpptes inte förrän på natten.
Reaktionen mot detta blev explosiva. Tusentals gick ut i demonstrationer och krävde bland annat ett självständigt Västpapua.

På flera orter som provinshuvudstaden Jayapura och Fak Fak har polis inte kunnat kontrollera protesterna, vilket fick de styrande i Indonesien att skicka militär och polisförstärkningar till området. Dessutom försökte man stänga internet i delar av regionen. Indonesiens säkerhetsminister Wiranto har åkt dit för att ge sitt stöd till polis och militär. Wiranto är en gammal general som gjorde sig ökänd under kriget på Östtimor.
Protesterna tycks ändå fortsätta med oförminskad styrka. När detta skrivs den 26 augusti har det varit demonstrationer i bland annat Wamena, det största samhället uppe på papuanska höglandet. I den indonesiska staden Makassar har papuanska studenter tillsammans med indonesier demonstrerat mot rasism och till stöd för självständighet.
Även i grannländer som Australien och Papua Nya Guinea har demonstrationer hållits till stöd för Västpapua. 

Västpapua (Foto: Creative Commons).

Västpapua är ett område till ytan lika stort som Sverige. I en fejkad folkomröstning 1969 såg den indonesiska militärdiktaturen till att Västpapua, som tidigare varit en holländsk koloni, införlivades med Indonesien. Västpapua delades sedan av den indonesiska regimen; en del heter Västpapua och den andra bara Papua. 
Området är rikt på naturtillgångar, men är trots det den fattigaste regionen i Indonesien. Området plundras på ett kolonialt sätt och inget kommer befolkningen till del. Tillgångarna i området gör att regimen inte kommer att släppa kontrollen utan en revolutionär kamp.
För att vinna kampen behöver den papuanska befrielserörelsen vinna stöd av den indonesiska arbetarklassen. Det gäller att visa att förtrycket av den papuanska befolkningen inte heller gynnar den indonesiska arbetarklassen. Fattiga indonesier och papuaner behöver kämpa gemensamt mot den indonesiska eliten och de bolag som plundrar regionen.
Papuanska befrielserörelsen behöver också formulera tydliga krav för hur ett demokratiskt samhälle med demokratiskt kollektivt ägande av mark och naturtillgångar ska se ut i ett framtida fritt Västpapua. De som lever i regnskogarna och på höglandets berg måste vara med och bestämma över marken. Samma med jordbruksmarken, med mera. Om inte det sätts under demokratiskt, kollektivt ägande kommer det snabbt att växa fram en ny överklass som plundrar landet.