Folket i Etiopien har gått ut i kamp mot regimens korruption, orättvisor och extrema repression.
Etiopien skakas av växande massprotester och social oro. Regeringens säkerhetsstyrkor har dödat över 100 personer den senaste veckan.
Under de senaste 25 åren har Etiopien styrts enväldigt av EPRDF/TPLF. Det är en korrupt diktatorisk regim vars ledare tillhör samma etniska grupp (tigray). De som motsätter sig och kritiserar regimen arresteras, torteras eller dödas.
Även tidigare har många protester genomförts i olika delar av landet. Men de var inte framgångsrika eller starka nog att störta regeringen. Det beror på att de inte var tillräckligt organiserade och saknade samordning och ett tydligt program om vad de ville uppnå. Regimen har kunnat krossa protesterna med våld.
Men de nuvarande protesterna i olika delar av Etiopien är mycket stora. Landet hade aldrig sett en sådan typ av mass- och enade protester mot den brutala regimen. Dessa protester har till stor del skett i olika delar av Oromia- och Amhararegionen. Dessa två etniska grupper är landets största, där Oromia står för 34 procent och Amhara för 27 procent av befolkningen.
Den utlösande orsaken till dessa protester i olika delar av Amhararegionen inklusive Gonder, Bahir Dar, Debre Tabor och Debre Markos är frågan om Welkayt Tsegede. Welkayt Tsegede är en gränsstad mellan Amhara- och Tigrayregionerna i norra Etiopien. Historiskt har staden varit under förvaltning av Amhara.
Men EPRDF/TPLF-regimen ställde Welkayt Tsegede under Tigrayregionens förvaltning. Under de senaste 25 åren har folket i Welkayt Tsegede krävt att få tillbaka sin Amharaidentitet. Men svaret från regimen har varit att döda, arrestera och tortera. Många från Welkayt har också flytt utomlands.
Före tre år sedan inledde folket i Welkayt en organiserad kamp. Lokala kommittéer har bildats för att visa att samhället identifierar sig som Amhara. De vill inte längre tillhöra Tigrayregionen enbart för att de talar tigrinska.
När lokalsamhället och kommittéerna började kämpa mot regeringen greps och dödades många i ett försök att krossa kommittéerna. Det i sin tur utlöste de nya stora protesterna.
Protesten i Oromiaregionen inklusive Ambo, Arsi, Bale, Borena och fler städer startade i november 2015. Den främsta orsaken var den nya ”mästerplanen” från huvudstaden Addis Abeba, som går ut på att expandera staden till omkringliggande områden i Oromia.
Protesterna handlar om att expansionsplanen kommer att påverka många småbönders liv. De har dåliga erfarenheter av att regeringen inte har gett dem ersättning för jord de är helt beroende av.
Regeringen säljer mark till utländska investerare, både stater och multinationella bolag, samt till lokala investerare som är från en etnisk grupp (tigray) och står nära regeringstjänstemän.
Regeringens svar var godtyckligt dödande för att stoppa fredliga demonstranter, däribland barn, studenter, universitetsstudenter, kvinnor, mödrar och gamla. Enligt Human Rights Watchs utredning dödades 400 människor under de första fyra månadernas protester i Oromo. Tusentals arresteras och många skadas. Men protesterna och den sociala oron fortsätter även idag.
Många tror att orsaken till protesterna och den sociala oron i Oromia- och Amhararegionen enbart handlar om Addis Abebas generalplan och om Welkayt Tsegedes identitet. Men de verkliga drivkrafterna bakom protesterna är 25 år av politisk, ekonomisk och social marginalisering, korruption, orättvisa, missbruk, kränkta mänskliga rättigheter, ojämlik fördelning av tillgångar etcetera.
Den nya vågen av protester visar början på solidaritet och sammanhållning mellan dessa två tätbefolkade regioner. Det ger regimen huvudvärk. Diktaturen arbetar hårt för att fabricera falska historier med syfte att splittra dessa två etniska grupper och använda det som ett politiskt verktyg för att söndra och härska.
Under protesterna har regeringen stängt alla kommunikationsmedel som internet och telefonledningar. De som protesterar har förlitat sig på internet för att planera, mobilisera och samordna med varandra.
Förutom avstängning av kommunikationsmedel dödade regeringens säkerhetsstyrkor över 100 personer enbart under den senaste veckan. Tusentals grips, dussintals har skjutits och skadats. Fler dödas i Oromiaregionen än i Amhararegionen eftersom de som kämpar i Oromia bara har beväpnat sig med stenar, medan bönderna i Amhararegionen har vapen och försvarar sig mot regeringens säkerhetsstyrkor.
Etiopier som lever i exil i olika delar av världen visar sin solidaritet med Oromo och Amhara genom att protestera framför etiopiska ambassader samt vid FN- och EU-byggnader. Olika länder, EU och FN har fördömt det godtyckliga dödandet av oskyldiga etiopier, men utan att avbryta sitt stöd till regimen.
Etiopiska politiska partier, medborgerliga och religiösa organisation i Sverige kommer också att ha en stor och inkluderande demonstration fredagen den 19 augusti.
Protesten fortsätter eftersom folket behöver och kräver förändring. Den diktatoriska regeringen fortsätter också att döda och gripa människor. Det finns också skäl att frukta en etnisk konflikt i Afrikas näst folkrikaste land. Det behövs enad kamp för att fälla regimen. ■
