Bland de första som slaktades av militärdiktaturen som grep
makten i Chile i september 1973 var den väldigt populäre folksångaren
och kommunisten Víctor Jara.
Víctor Jara hängav sin musikaliska talang till arbetarklassens
och de fattigas kamp.
Efter militärkuppen togs Víctor Jara tillsammans med tusentals
andra till fotbollsstadion (Estadio Chile) i Santiago för att torteras
och dödas. Víctor Jaras kropp hittades 16 september 1973
nära Cementerio Metropolitano (kyrkogården i Santiago) översållad
av 34 skotthål.
Under årtionden förblev hans mördares identitet en hemlighet.
I december 2004 åtalade en chilensk domare vid namn Juan Carlos
Urrutia den då pensionerade överstelöjtnanten Mario Manriquez
Bravo för mordet på Jara. Bravo hade befälet i fotbollsstadion
under blod-badet 1973.
Namnet på mördaren hölls emellertid hemligt under mer än
30 år. Nu har han avslöjats och arbetar otroligt nog för
den nya ”demokratiska” regeringen, under ledning av den så kallade
socialistiska presidenten Michelle Bachelet, i ministeriet som ansvarar
för pensionerna.
En rad vittnen som överlevde fotbollsstadion har pekat ut och identifierat
Edwin Dimiter, känd som den ”sadistiske prinsen”. Deras
fruktansvärda vittnesmål berättar om denna unga officers,
23 år vid tillfället, arrogans och brutalitet. När nu
inget döljer hans identitet minns före detta fångar hur
han talade till tusentals fångar som fösts ihop på fotbollsstadion.
Mördarprinsen
”Kan ni höra mig ni era marxistiska skitar?” var det första
han sa till fångarna från andra våningen av arenan. ”Ser
ni mig med skräck nu? Nu har vi slutat med talen ni era jävlar.
Nu kommer ni att få arbeta och om ni inte arbetar kommer vi att
avrätta er. Kan ni höra mig? Jag har en prins röst”.
Detta finns med i en av de före detta fångarnas, Victor Garcia,
vittnesmål. Från den stunden kallades han för ”prinsen”.
”Prinsen” var ingen enkel soldat som tvingats ”utföra
order”. 1970 hade han rest till Panama och genomgått träning
i det ökända ”Escuela de las Americas” – en
militärskola som drevs av USA-imperialismen för militärer över
hela Latinamerika. Många av dem som genomgick träningen i
Panama gick senare vidare och deltog i militärkupper och genomförde
den efterföljande brutala repressionen under 1970-talet. ”Prinsen” var
inget undantag.
Han deltog i den avbrutna militärkuppen mot Allende i juni 1973 – ”Tanquetazo” – då han även
greps. Under den framgångsrika kuppen 11 september 1973 frigavs
han omedelbart och fick i uppdrag att arbeta på fotbollsstadion. Överlevande
från blodbadet där vittnar nu om att han kom till arenan full
av hat efter det att han suttit fängslad och var nu ute efter hämnd.
”Prinsens” identitet har förblivit en välbevarad hemlighet
under de tre senaste årtiondena. Avslöjandet av honom har
emellertid uppenbarat ett till och med bittrare kapitel i denna tragedi. ”Prinsen” har
varit anställd av olika koalitionsregeringerar allt sedan ”den
demokratiska övergången” och jobbat i det departement
som handhar pensionsutbetalningar.
Inte ens detta är slutet av historien. ”Prinsen” lämnade
av oklara skäl militären under 1976. Trots detta har han otroligt
nog skyddats och åtnjutit alla förmåner som inkluderas
i ”Ley de Exonerados Politicos” – en lag som infördes
i februari 1999. Lagen infördes som en åtgärd för
att kompensera politiska fångar under Pinochets regim. När
de gripits förlorade många sina arbeten och kunde inte få något
nytt och förlorade alla pensionsrättigheter. Denna lag sörjde
för en ekonomisk kompensation och pensionsrättigheter till
de drabbade för den berörda perioden.
Detta är inte det enda fallet där ansvariga för tortyr
och mord drar nytta av denna lag som infördes som en hjälp åt
före detta politiska fångar. En annan som dragit nytta av
detta var en underrättelseofficer i det chilenska flygvapnet, Rafael
Gonzalez Verdugo. Han åtalades för mordet på USA-medborgaren
Charles Horman 1973, gestaltad i den kraftfulla filmen ”Försvunnen” av
Costas Gravas som delvis berättade om kuppen 1973.
Till svars för sina brott
”Prinsens” identitet är nu avslöjad. Aktivister i Chile
har publicerat hans foto, telefonnummer och adress på hemsidor.
Kanske kommer han att ändå att få stå till svars
för sitt sadistiska förflutna.
Den ”socialistiska” regeringen under ledning av Bachelet,
med sin nyliberala politik och fortsatt förtryck av nya generationer
ungdomar under de pågående studentprotesterna, vill att dessa
frågor begravs i de historiska arkiven.
Avslöjandet av Víctor Jaras mördares identitet visar
att denna period av Chiles historia och det lidande arbetare och unga
fick utstå under diktaturen inte är ett avslutat kapitel.
Bygget av en ny kraftfull socialistisk styrka som kan avskaffa kapitalismen
och inleda bygget av socialismen är det bästa sättet att
hämnas Víctor Jaras död och de tusental andra som
led under Chiles diktatur.
Tony Saunois, CWI
Santiago
