foto: Danieldnm / Wikimedia Commons CC
Under många år har barngrupperna ökat medan personaltätheten minskat på fritids.
Fritidsverksamheten är något som de styrande politikerna struntar i. Sedan år 2006 har grupperna i Stockholm i snitt ökat med 14 barn, samtidigt som både personaltätheten och antalet högskoleutbildade pedagoger har minskat. I hela landet är situationen enligt flera rapporter likartad. Situationen inom fritids börjar bli ohållbar.
Det är i tidningen DN som de alarmerande siffrorna angående Stockholms fritidshem presenterades den 28 maj. I Stockholm är det 29 000 barn mellan 6-9 år som går på fritids. I snitt är det 50 stycken per avdelning, vilket är tio fler än riksgenomsnittet. Samtidigt visar det sig att andelen pedagogiskt högskoleutbildad personal har minskat från 40 till 32 pro-
cent, medan riksgenomsnittet ligger på 53 procent. Vidare har anta-
let elever per årsarbetare ökat från 14,5 elever år 2006 till 18,2 elever år 2013. Och Skolinspektionen har tidigare i år riktat kritik mot Stockholms stad, där de om fritidshemmen skriver att det ”saknas kunskap och resultat för att kunna analysera och utveckla verksamheten”.
Minskad personaltäthet i kombination med större barngrupper är något man kan se runtom i hela landet, och det märks på personalens psykiska välmående. I Arbetsmiljöverkets senaste rapport om arbetsorsakade besvär i landet, Arbetsmiljöstatistik Rapport 2012:5, Arbetsorsakade besvär 2012, sticker arbetsgrupper inom skola men även vård och omsorg ut extra mycket när det kommer till arbetsorsakade besvär utöver arbetsplatsolyckor. Den slår fast att stress och psykiska påfrestningar är den vanligaste orsaken till arbetsrelaterade besvär hos kvinnor. Inom välfärdsyrken som skola, vård, omsorg och fritidsverksamhet är den överväldigande majoriteten av personalen kvinnor.
Vidare är andelen personal inom yrkesgruppen ”Förskolelärare och fritidspedagoger” som har varit borta från yrket mellan 2011-2012 på grund av besvär relaterade till arbetet 22,6 procent. Hos yrkesgruppen ”Barnskötare” (många barnskötare jobbar på fritids) är samma siffra 18,3 procent. Försäkringskassans rapport från den 2 juni i år visar även att sjukfrånvaron var 152 sjukfall per 1 000 anställda år 2013 bland fritidspedagoger/förskolelärare, nästan flest av alla yrkesgrupper.
Även Lärarförbundets rapport från i maj 2013, Det går inte att blunda längre – fritidshemmens villkor måste bli bättre, visar hur allvarlig situationen är inom fritids över hela landet. De största problemen som nämns är för låg personaltäthet, stora barngrupper, för lite tid för planering samt att lokalerna inte är ändamålsenliga. 81 procent av lärarna i fritidshemmen anser att arbetsbelastningen har ökat de senaste åren och att 70 procent inte hinner att planera sin verksamhet. 85 procent anser att verksamheten skulle bli avsevärt mycket bättre om de fick tid för planering. En fjärdedel lider dessutom dagligen av stress, trötthet och/eller huvudvärk på grund av den höga ljudnivån på fritids.
Vidare visas det att antalet barn inom fritidshemmen nästan har fyrfaldigats sedan 1990, från strax över 100 000 barn till strax under 400 000 barn, eller från 17,8 elever per barngrupp till 40,1 elever per barngrupp. Detta har heller inte följts upp av nödvändiga resurser som exempelvis mer personal för en högre personaltäthet.
År 2012-2013 ökade antalet elever med 4 procent men antalet anställda bara med 2 procent. Från år 2003 till år 2013 har antalet fritidshem minskat med 9 procent och antalet avdelningar med 10 procent, och samtidigt har antalet elever ökat med hela 20 procent och antalet anställda med blott 7 procent. Trenden är tydlig.
Larmrapporter kommer mest hela tiden om hur ansträngande situationen är inom skolan och fritids. Jag har själv upplevt stressen och arbetsbördan under alla de år jag jobbade i olika skolverksamheter, däribland på fritids. Att satsningarna på fritids och för den delen hela skolsektorn har uteblivit är en total skandal. Många barn i framförallt lågstadiet spenderar halva sin dag på fritids, som har försummats under en väldigt lång tid av såväl allianspartier som de så kallade rödgröna.
Allra värst drabbas de barn som har behov av särskilt stöd, dels eftersom stödpersonal ofta är bland de första som får gå när nedskärningar aviseras och dels på grund av de stora barngrupperna, i kombination med låg personaltäthet, gör att de inte får det stöd de är i behov av.
Därför ska man inte tro på etablissemangets politiker när de lovar mer resurser till skola och fritidsverksamhet när de vinner valet. I kommentarer till DN:s siffror angående de alarmerande siffrorna säger både skolborgarrådet Lotta Edholm (FP) och utbildningsnämndens Per Olsson (MP) att de ska öka personaltätheten framöver. Men detta är partier som har suttit med och beslutat om drakoniska nedskärningar i årtionden på skolverksamheten, såväl på riksnivå som på kommunal nivå.
Rättvisepartiet Socialisterna har aldrig gått med på en enda nedskärning och har aktivt drivit kampanjer och tagit initiativ till proteströrelser tillsammans med personal och elever för att förhindra etablissemangets attacker. Det är inte genom att välja in kapitalismens representanter vi förändrar någonting, utan för att åstadkomma en verklig förändring behövs en massiv rörelse underifrån från elever, personal och alla som är beredda att kämpa med krav på ökade resurser, högre personaltäthet och mindre barngrupper. ■
RS/Offensiv säger:
- Förstatliga skolan och höj lärarlönerna – mer inflytande av lärare, elever och föräldrar.
- Avskaffa skolvalet och skolpengssystemet – resurser efter elevernas behov.
- Nej till religiösa och vinstdrivande friskolor.
- Nej till nedskärningar, stordrift och skolsammanslagningar – inför flexibla skolhyror.
- Max 20 elever per klass – satsa på fler och utbildade lärare, specialpedagoger, elevvård och hemspråk.
- Ersätt kunskapskontroller och betyg med pedagogisk dokumentation och individuell handledning.
- Mer resurser till fritidshemmen – mer personal på mindre barngrupper.
- 200 000 nya offentliga välfärdsjobb.
