Efter att ha svurit in den nya regeringen i ett tv-tal, annonserade Chavez att Electricidad de Caracas, Venezuelas största elbolag, och telekomjätten CANTV ska förstatligas.– Nationen borde återta ägandet över strategiska sektorer. Låt allt som tidigare privatiserats förstatligas!, sa Chavez.
Även de i dag lukrativa oljeprojekten för att utvinna den tunga oljan i Orinoccobäckenet ska ställas under statlig majoritetskontroll. Beskeden kom sedan Chavez i december återvalts för en tredje mandatperiod och under valet utlovat radikala förändringar.
Under talet sa Chavez inte bara att ”Vi är på väg mot en venezolansk socialistisk republik”. Namnförslaget är ett mått på de latinamerikanska massornas förkastande av nyliberalism och imperialism, och på hur socialismens idéer har återuppstått i kampen. Chavez använde sig även av Marx, Lenins och Trotskijs idéer, och sa att ”Jag ligger helt i linje med Trotskijs tankar – den permanenta revolutionen.”
Samtidigt som det är positivt att Chavez gör trotskismen bekant för miljoner, har han dock ännu inte använt Trotskijs metod och program, särskilt inte när det gäller den avgörande frågan om arbetarklassens och det revolutionära partiets roll och om arbetardemokrati.
63 % i valet
Chavez vann sitt tredje presidentval med 63 procent av rösterna. Oppositionen fick 37 procent, trots att den ställde upp enad för första gången på många år bakom Manuel Rosales. Ingen annan sittande president i världen, allra minst Bush, kan skryta med att ha vunnit tre presidentval med ökande antal röster. Med ett valdeltagande på 70 procent fick Chavez 6 procent fler röster än när han vann första gången 1998.Det starka stödet för Chavez och dennes sociala reformer ger emellertid inte hela bilden. Det har också vuxit fram en djupt rotad misstro även mot de politiska partierna runt Chavez och en övertygelse om att ett skikt av byråkrater har berikat sig själva.
Även om de sociala program som Chavez regering har infört har hjälpt de fattiga, visar den växande frustrationen och misstroendet mot politikerna att man hittills misslyckats med att lösa majoritetens problem. En fjärdedel av befolkningen lever fortfarande på mindre än en dollar om dagen. Samtidigt som den rikaste tiondelen av befolkningen fortfarande tar hand om 50 procent av nationalinkomsten, får de fattigaste tio procenten endast två procent.
Valrörelsen tändes först när Rosales lyckades samla högeroppositionen till dess största demonstration på flera år, vilket väckte nytt liv i rädslan för att den USA-vänliga oppositionen skulle kunna komma tillbaka. Det fick intresset att vakna och opinionen att svänga åt Chavez håll.
Att Chavez har öppnat en ideologisk offensiv för behovet av socialism är en reaktion på det tryck underifrån, som kräver långtgående åtgärder för att mildra fattigdomen och kontrollera den växande byråkratin.
Nytt socialistiskt parti
Att Chavez meddelar att ett nytt förenat socialistiskt parti ska ersätta de olika stödpartierna i koalitionen, är ett försök att tillmötesgå kritiken och avlägsna impopulära politiker. Han har betonat att det nya partiet ska byggas underifrån, vara jordnära och demokratiskt, och att det vore bedrägeri om det nya partiet bestod av samma ansikten som ledde de gamla partierna. Chavez har även hyllat bolsjevikerna som genomförde den ryska revolutionen 1917 och kritiserat den stalinistiska ”avvikelsen som följde strax därpå”.Hur Venezuelas förenade socialistiska parti kommer att utvecklas är än så länge osäkert. Bygget av ett nytt revolutionärt arbetarparti med en självständig klassanalys och ett socialistiskt program är en av huvuduppgifterna för att fördjupa och fullfölja en socialistisk revolution.
Ett sådant parti måste emellertid baseras på arbetarklassen och de fattiga. En sammanslagning av olika byråkrater från de gamla partierna riskerar att återskapa de gamla toppstyrda partistrukturerna, vilket kommer att hämma partiets utveckling. Partiet måste garantera demokratiskt deltagande, debatt och beslutsfattande. Det måste stå för tendensfrihet och rättigheter för minoriteter, med valda ombud på arbetarlön som när som helst kan avsättas.
CWI stöder varje steg framåt de förtryckta massorna tar i sin kamp mot kapitalistisk exploatering och imperialistisk dominans. Vi är oförsonliga motståndare till USA-imperialismens och den venezolanska borgarklassens försök att krossa Chavez regim och vrida tillbaka klockan till tiden för den brutala internationella plundringen av landet.
Få nationaliseringar
Bygget av någonting mitt emellan kapitalism och socialism äventyrar emellertid arbetarklassens vinster och bjuder in kontrarevolutionen. De nationaliseringar som hittills ägt rum har varit väldigt begränsade. När regeringen tagit över aktiemajoriteten i en del fabriker, har det skett i form av ”cogestión” (samstyre) mellan staten och arbetarna.Chavez har även pratat om statlig kontroll över centralbanken, mer prisregleringar och kontroll över räntor och valutahandel. Den nya finansministern, Rodrigo Cabezas, sa att ”reglering av inkomster är en av våra prioriteringar”.
Än föreslås inte en nationalisering av ekonomins avgörande delar. Mark Weisbrot, från Centre for Economic Policy Research i Washington, citerades i den engelska tidningen ”The Guardian” (07.01.10): ”Efter nästan åtta år med Chavez regering har den privata sektorn utgjort den större delen av ekonomin. Detta kan nu komma att förändras – dock varken speciellt snabbt eller drastiskt.”
Det finns historiska lärdomar att dra från Allendes regering i Chile, som förstatligade 40 procent av ekonomin, eller från sandinisternas regim i Nicaragua, som förstatligade 25 procent. Misstaget bäddade för sabotage och kontrarevolutioner.
Chavez har räddats av massorna vid tre tillfällen, men hotet från kontrarevolutionen har inte försvunnit. USA:s problem i Irak begränsar dess inblandning i Latinamerika, en inställning som kommer att förändras om revolutionen blir socialistisk.
Över hela Latinamerika har enorma rörelser förekommit. De uppgifter dessa står inför är att utveckla industrin, lösa jordfrågan, bryta imperialismens exploatering och säkra en enad, oberoende nationalstat och etablera stabila demokratier. Detta är egentligen den borgerliga revolutionens uppgifter.
Lenin och Trotskij förklarade att dessa problem inte kan lösas av den svaga nationella kapitalistklassen i de koloniala länderna.
Kuba i slow motion?
Chavez tycks vilja återskapa delar av den kubanska revolutionen, dock i slow motion. Men ett antal på varandra följande reformer kommer aldrig att resultera i socialism.Som Leo Trotskij uttryckte det: ”Proletariatet, som tagit makten genom den demokratiska revolutionen, konfronteras oundvikligen väldigt snabbt med uppgifter vars förverkligande inkräktar djupt på borgarklassens äganderätt. Den demokratiska revolutionen övergår omedelbart till den socialistiska revolutionen och blir på så sätt en permanent revolution”. Den socialistiska revolutionens slutförande är heller inte möjlig inom nationalstatens gränser. För att åter citera Trotskij: ”Den socialistiska revolutionen inleds på den nationella arenan, den breder ut sig på den internationella arenan”.
Slutförandet av en verklig demokratisk socialistisk revolution i Bolivia, Venezuela och Kuba skulle möjliggöra bildandet av en socialistisk federation, och vara ett första steg i att sprida den över hela kontinenten.
Karl Debbaut, CWI,
10 januari 2007
