På valnatten strömmade tusentals till Miraflores, presidentpalatset i Venezuelas huvudstad Caracas, för att fira Hugo Chávez seger i presidentvalet.Chávez seger i det senaste presidentvalet som hölls den 7 oktober har tillfogat högern ytterligare ett nederlag, vilket CWI tillsammans med socialister världen över välkomnar.
En seger för högern skulle ha följts av omfattande angrepp på landets arbetare och fattiga, samtidigt som världens maktelit jublat över att ”socialismen har lidit ännu ett nederlag”.
Det höga valdeltagandet – drygt 80 procent, mot 75 procent i presidentvalet 2006 – återspeglade den politiska och sociala polarisering som präglar dagens Venezuela.
Chávez vann 7 444 082 röster (54,42 procent) mot 6 151 544 (44,97 procent) röster för högerns kandidat, den förmögne affärsmannen Henrique Capriles. Om Chávez sitter kvar under hela den kommande sexåriga mandatperioden, har han styrt Venezuela i två decennier.
Valkampanjen och valet har betecknats som ”historisk”, ett val mellan två ”olika samhällsmodeller”.
Men Chávez gick inte till val på ett socialistiskt program för att bryta med kapitalismen och hans tal till folkmassorna från Miraflores gick i försoningens tecken.
Till följd av de senaste 14 årens sociala förbättringar i Venezuela och det massiva stöd som finns för ”socialism”, var högern tvungen att dölja sin nyliberalism bakom populistiska krav. I sina valtal hävdade Capriles att han stod på de fattigas sida. I valet lovade han att slå vakt om välfärden och behålla många av Chávez missioner (välfärdsprojekt i landets fattigaste områden). Vidare gav han löften om att försvara de oberoende facken.
I valet var det bara i några skriftliga material som man kunde finna spår av högerns verkliga program och Capriles var tvungen att hålla tillbaka extremhögern. Om högern hade argumenterat för den politik man egentligen stod för, skulle valnederlaget ha blivit större.
Chávez vann dock valet, men med mindre marginal än 2006.
Underlåtenheten att bryta med kapitalismen och införa ett verkligt socialistiskt program för arbetarnas och de fattigas demokratiska kontroll och styre av samhället, har gett högern en möjlighet att spela på det missnöje och frustration som finns.
Chávez valkampanj 2012 låg långt till höger om valkampanjen 2006. Det var endast under valkampanjens sista dagar som socialismen omnämndes.
Det var istället paroller som ”Chávez – fosterlandets hjärta” som dominerade.
Det brådskar att bygga upp en oberoende, demokratisk och socialistisk arbetarrörelse som kan kasta av sig kapitalismens ok i Venezuela. Om inte kommer hotet från högern att växa, samtidigt som tendenserna till socialt sönderfall förstärks.
Tony Saunois (CWI) i Caracas
