foto: News Øresund – Johan Wessman CC BY 3.0
Veolia vill inte gå med på det avtal de slöt med Seko tidigare i sommar.
Segern efter Sekos strejk i tågtrafiken är ännu inte hemrodd. Veolia väljer att gå emot överenskommelsen på varje punkt, trots att den var ett villkor för att lägga ner stridsåtgärderna.
Förhandlingarna mellan Seko och Veolia har varit hårda och tanken är att ett avtal ska slutas först i slutet av augusti. Arbetsgivarsidan har valt att tvista om alla de frågor som låg till grund för att avsluta strejken och återuppta arbetet. Centralt har det handlat om att timanställda ska ha förtur till utlysta tjänster efter att ha arbetat 225 arbetsdagar och lokalt försöker Veolia nu hävda att deltidsbegränsningen, som vanns ur strejken, enbart ska gälla på Öresundståg. Men strejken, liksom överenskommelsen, gäller all tågtrafik driven av Veolia, hävdar Sekos klubbordförande på Öresundståg Jens Kvist Christensen bestämt till Offensiv.
Facket har valt att reservera sig, men inte ta strid, mot uppsägningen av 95 medarbetare, varav 22 erbjuds deltidstjänster på 75 procent. Anledningen är att detta understiger den gräns på 5 procent timanställda, som strejken resulterade i, enligt Kvist Christensen.
– Väldigt dåliga förlorare, tycker klubbordföranden om Veolias vägran att erkänna innehållet i överenskommelsen.
Om Seko inte får igenom de krav som medlemmarna strejkade för och vann kan ytterligare stridsåtgärder bli aktuella till hösten. Det är tydligt att konflikten inte är över, utan att trycket underifrån måste hållas levande för att verkligen tvinga arbetsgivarna på reträtt. Inte minst eftersom Veolias och arbetsgivarorganisationen Almegas agerande verkar vara ideologiskt och styrs från högre ort.
– Det verkar som att Veolia och Almega driver en ideologisk förening snarare än ett företag, menar Jens Kvist Christensen och syftar på att beslutet om att säga upp personal inte är företagsekonomiskt lönsamt. Det finns ingen arbetsbrist, personal sägs upp samtidigt som de tvingas att jobba övertid.
Veolia har ännu inte löst problemet med ensamarbetande tågförare, vilket äventyrar både personalens säkerhet och servicenivån. Kvist Christensen ger exempel på om ett tåg havererar en varm sommardag och resenärerna måste kliva ur tåget på ett parallellt spår, då finns inte kompetensen att sköta detta på ett säkert sätt om det, som så ofta idag, saknas utbildade tågvärdar ombord. Därför innebär Veolias personalnedskärningar en allvarlig säkerhetsrisk för resenärerna.
Det är tydligt att Seko inte är benägna att ta konflikter i onödan, men att Veolia driver en arbetsmarknadspolitisk kampanj med ihärdiga attacker mot kollektivavtal och arbetarnas rättigheter. Detta är inte unikt för Veolia i Sverige, utan bolaget har även nyligen varit inblandade i liknande konflikter i exemplevis Kanada och Australien.
Men Veolia är inte på något sätt unikt. Arbetsgivarna står enade bakom bolaget via Almegas samordning, vilket också blev tydligt när konkurrenten Arriva organiserade strejkbryteri då Öresundstågen stod stilla på grund av strejken.
Kapitalisterna har fått blodad tand i en period då fackens benägenhet att ta strid för medlemmarna har varit låg, samtidigt som Alliansregeringen har bedrivit en antifacklig och arbetarfientlig politik i snart åtta år. Det krävs mer offensiva fackliga strategier och bygget av ett socialistiskt politiskt alternativ för att utmana kapitalisternas och deras regeringars högerpolitik och attacker mot arbetarklassen. ■
