”Vi vill leva som människor – men då kallas vi terrorister och sätts i fängelse”

Sihem och Sibel berättar om det förtryck de som kämpar i Turkiet får utstå av Erdoğans järnnävestyre (foto: Jonas Brännberg).

av Jonas Brännberg // Artikel i Offensiv

Offensiv har intervjuat aktivisterna Sihem och Sibel som har bott i Turkiet, men som nu tvingats fly undan förtryck och förföljelse.

Sihem har flera gånger suttit i fängelse och säger att förtrycket har blivit ännu värre de senaste åren.
– De vill skrämma oss och skicka meddelandet ”Var tysta!”. Turkiet har blivit som Nazityskland; man får inte starta ett parti eller gå ut på gatan och säga vad man tycker – det är fascism!
I samband med Erdoğans krig mot Rojava har en ny våg av arresteringar av kurder och oppositionella skett i Turket.
– Rojava var kvinnornas revolution och innebar en kvinnlig renässans. För Erdoğan stod Rojava för allt han hatar: kvinnor och kurder, säger Sihem.

Vad tror ni kommer hända nu i de områden där den syriska armén har gått in? Kommer Assadregimen att tvinga kurderna till underkastelse igen?
– Om kurderna har en stark position i området kan de tvinga fram rättigheter – Assad kommer inte ge något frivilligt! Kurderna kommer inte att äventyra sina landvinningar, de har stridit länge och kommer inte ge upp nu heller.

Efter valet 2015, där vänsterpartiet HDP fick stora framgångar, har Erdoğans regim ökat förtrycket mot kurder och alla oppositionella grupper. 
– Kurder har varit förtryckta sedan Turiet bildades under parollen ”ett språk, en religion och ett folk”, men efter 2015 har situationen blivit mycket värre. Efter kriget mot Afrin drabbas alla oppositionella. Erdoğan är rädd att förlora makten. Han använder polisen tillsammans med paramilitära grupper för att attackera och döda de som protesterar, berättar Sihem.

I Offensiv har vi rapporterat om stora protesterna från kvinnor i Turkiet de senaste åren, till exempel på 8 mars. Hur är situationen nu?
– Situationen för kvinnor är mycket svår. Fem kvinnor dödas varje dag av en anhörig. Män kan döda kvinnor och de vet att de inte får något straff. ”Orsaken” kan vara att hon har haft ”för lite kläder” eller ”inte lagat mat”. Erdoğan uppmuntrar detta genom att säga att kvinnor ska laga mat och ”inte gå ut på kvällen”, berättar Sihem.
– Pedofili är också utbrett. En tolvårig flicka kallad ”NT” våldtogs av 32 män – de var statliga tjänstemän. Till sitt försvar sa de att ”hon ville ha sex”. Det finns inga regler som skyddar kvinnor – det är männens regering. Det är också stora problem för hbtq+-personer som drabbas av mycket våld – även de förövarna slipper undan straff, säger Sibel.

Vågar människor protestera?
– Många är rädda för att hamna i polisens register, förlora jobbet och bli svartlistade. De är till och med rädda för att prata med någon som regeringen har stämplat som ”terrorist”. Men det finns många som kämpar varje dag och protesterar – de riskerar fängelse och tortyr. Alla fängelser är överfulla: av arbetare, studenter, akademiker och kvinnor. Utbildningsnivån är kanske högre innanför murarna än utanför, säger Sihem.
– Även barnen drabbas. 700 barn sitter i fängelse med sina mödrar. Dessutom finns många barn som ingen tar hand om, efter att båda deras föräldrar satts i fängelse, berättar Sibel.

Hur är den ekonomiska situationen i landet?
– Erdoğan vill krossa och rensa ut alla kurder; regimen lägger massor med pengar på militären – och det påverkar förstås landets ekonomi. Dessutom agerar Erdoğan som en kapitalist – han säljer ut statliga banker och fabriker, och privatiserar sjukvård och vägar. Han vill skapa en roffarekonomi som bara gynnar de rika, säger Sihem och fortsätter:
– För att tjäna pengar förstör regimen också miljön. De har gjort ett avtal med ett kanadensiskt bolag om en cyanidguldgruva i Kazbergen, vilket är jättefarligt för miljön. Dessutom hugger de ned skog för att hans släktingar i fastighetsbranschen ska tjäna pengar. I Kurdistan har de just börjat riva den 12 000 år gamla arkeologiska staden Hasankeyf för att bygga ett vattenkraftverk.

Vi har senaste tiden sett stora protester över etniska och religiösa gränser mot regimerna i Libanon och Irak. Kan det bli liknande rörelser i Turkiet?
– Ja, vi hade ju en sådan rörelse i samband med Geziparkprotesten 2013, berättar Sibel.
– Det kommer, men inte nu. Erdoğans taktik är att skapa fiender som problemen ska skyllas på: kvinnor, kurder, syrier, flyktingar. Då ifrågasätter folk inte systemet. Men vi behöver protester och Erdoğans krigspropaganda kommer inte att fungera i all evighet, säger Sihem.