Fredagen den 17 oktober samlades arbetare på IAC (underleverantör till Volvo) till fackligt medlemsmöte på fabriken i Biskopsgården.Att mötet överhuvud taget blivit av berodde på att arbetare tröttnat på fackets tystnad och krävt att de skulle sammankalla ett möte. Till mötet kom representanter från Metall avdelning 41, vilka från golvet endast sågs som byråkrater då de inte visat sig tidigare.
Första punkten var information om a-kassan och vilka försämringar som skett sedan den borgerliga regeringen tillträtt. Det var ingen tillfällighet att första punkten handlade om a-kassan.
De första 15 minuterna på mötet präglades av rädslan och oron för att förlora jobben.
– Det är klart att om ingen vägledning ges så övergår stämningen till uppgivenhet, kommenterar Kaan Özsan, IAC-arbetare och medlem i Rättvisepartiet Socialisterna, till Offensiv efter mötet.
Stämningen av oro och rädsla ändrades dock helt, och ersattes av kampvilja och ilska, när Kaan frågade:
– Vad gör ni i facket konkret för att rädda jobben? och sedan själv gav exempel på hur man kan kämpa.
Frågor om och krav på protestdagar och demonstrationer för att rädda jobben lyfte stämningen. Representanterna från avdelning 41 kände sig pressade och mötet blev alltmer obekvämt för dem.
I ett ynkligt försök till svar sa avdelning 41:s representanter att ”En demonstration kommer inte att rädda Volvo. Spanjorer kommer inte att köpa mer bilar för att vi demonstrerar här i Sverige”.
– Om bilindustrin hade varit under statlig kontroll hade de miljardvinster som gjorts kunnat gå till inve- steringar och att säkra jobben istället för till aktieutdelning, svarade Kaan Özsan.
När facktopparna tappade kontroll över mötet bröt de för paus. Efter pausen försökte de återgå till frå- gan om a-kassan och arbetslöshet, men arbetarna ville diskutera något annat.
”Vad gör ni för att rädda jobben”, ”Sedan jag började jobba är detta första gången ni besöker oss, var var ni när varslen kom?” och ”Vi vill se protester!”, ropades det från golvet. Arbetarna ville diskutera kampinitiativ, inte a-kassan. Man ville ha svar på sina frågor om fackets tystnad, dåliga förhandlingar och om hur det kommande varslet ska stoppas.
Mötet avbröts snabbt när omkring trettio händer räcktes upp för frågor. Fackets byråkrater skyndade sig därifrån. Efter mötet stannade många för att prata med Rättvisepartiet Socialisternas medlemmar och framförallt med Kaan Özsan, som sa att ”Om facket inte agerar får vi göra det underifrån”. Sjutton av de sextio som deltog på fackmötet köpte Offensiv, många fler tog emot flygblad.
Johannes Lundberg
