foto: Wikimedia Commons / Bengt Nyman
Moderaterna – en kappa som vänder för SD-vinden. Alliansens korthus kollapsar.
Efter att Moderaterna har misslyckats med att få till stånd en gemensam alliansbudget för att med hjälp av SD fälla regeringen i höst har Centern och Liberalerna lagt egna förslag som innebär att man tillsammans med SD antingen röstar ner delar av budgeten eller väcker misstroendeförklaring mot exempelvis finansministern. Blir det så kan en regeringskris stå för dörren.
Men samtidigt som allianspartierna håller på att måla in sig i ett hörn förenas de och regeringen bakom viljan att undvika ett nyval.
Det enda säkra som kan sägas om det nya politiska läget är att det flaggar om en fördjupad politisk kris.
Även om statsminister Stefan Löfven under den gångna helgen sade att han inte uteslöt nyval så är regeringens huvudspår att ”göra kompromisser, till exempel vad gäller skatterna. Vi har ju återkommande påpekat att vi väldigt gärna vill fortsätta ha partipolitisk dialog med inte minst Centerpartiet och Liberalerna”, som Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen, Tomas Eneroth sade till Sveriges Radio Ekot i fredags, den 31 mars.
Regeringen har också flaggat för ytterligare sänkningar av bolagsskatten för att blidka Alliansen och Svenskt Näringsliv, som också kampanjar mot en del av de skattehöjningar som regeringen har föreslagit. En av dessa skattehöjningar är förändrade 3:12-regler som innebär att skatten på aktieutdelning och kapitalvinster i småföretag höjs, det vill säga det ska göra det mindre lönsamt för småföretagare att ge sig själva aktieutdelning istället för lön.
Att regeringen har backat från sitt ursprungsförslag och lyssnat ”till företagar-Sverige”, enligt Svenskt Näringsliv, har inte haft någon effekt mer än att Alliansen och ”näringslivet” har anledning att hoppas på fler eftergifter.
Andra skatter som Centern har sagt att man ska rösta ner är den föreslagna höjningen av flygskatten, kilometerskatten och höjningen av brytpunkten för statlig skatt, vilket betyder att fler betalar statlig inkomstskatt.
Huruvida Centern gör allvar av sitt hot om att rösta emot delar av höstbudgeten återstår att se. Centern vill i likhet med övriga riksdagspartier helst av allt inte ha nyval bara ett år innan ordinarie val.
Centerledningen vill med sitt utspel inte bara pressa regeringen, utan det handlar också om vilket parti som ska hålla i taktpinnen i det som finns kvar av Alliansen.
Stärkt av M-raset och ökade opinionssiffror strävar Centern efter att bli det tongivande Allianspartiet. I den krackelerande Alliansen råder idag andra styrkeförhållanden än för ett år sedan.
Moderaterna har under de senaste 12 månaderna tappat var tredje väljare och numera har Centern och Liberalerna ett större stöd än Moderaterna. M-kopian Kristdemokraterna ligger långt under 4-procentsspärren. Om det vore val idag skulle Moderaterna vara det mindre partiet i det SD-M-block som håller på att ta form och en eventuell Alliansregering skulle bli helt beroende av stödet från Sverigedemokraterna.
Centern försöker visserligen, åtminstone utåt, hålla drömmen om att Alliansen skulle få egen majoritet i nästa val levande. Men det är en borgerlig utopi, särskilt med tanke på att antalet Allianspartier i riksdagen efter nästa val kan reduceras till tre.
”Om alliansen inte ens kan enas om huruvida den är beredd att fälla regeringen och hur det i så fall ska gå till – existerar den då fortfarande?”, frågar Sydsvenskan i en ledarkommentar som avslutas med: ”Det är dags att tänka nytt. Som i ett brett mittensamarbete. Över blockgränsen”. Det som nu sker kan mycket väl bli början till ett framtida samarbete mellan Socialdemokraterna och Centern och/eller Liberalerna. Men först ska det hållas val.
Sällan har valutgången varit så svårbedömd som nu. ”Det finns inga givna vinnare med dagens opinionsläge. Regeringspartierna har båda förlorat sedan valet, Miljöpartiet allra mest, detta ligger farligt nära spärren till riksdagen. Osäkerheten om vad som kan hända efter nästa riksdagsval 2018 ser osäkrare ut än på länge” (SVT den 24 mars).
Det finns också en överhängande risk för att SD kan fortsätta att fånga upp missnöjesröster och befästa sin position som landets tredje största parti.
Den osäkerhet som präglar den ”officiella politiken” förebådar ett nytt framtida politiskt landskap med nya regeringskonstellationer och blockbildningar samt regeringskriser.
Alliansen försvagning har påskyndat den omgruppering som sker inom högern och som endast kan hejdas tillfälligt om det nuvarande M-raset i opinionen fortsätter och Moderaterna får en ny ledning.
Men än så länge ligger den nuvarande kursen – mot att se SD som en given del i regeringsunderlag – fast, det var M-ledningens budskap till de moderater som deltog på de partidagar (”Sverigemötet”) som Moderaterna höll för två veckor sedan.
Det tal som M-ledaren Anna Kinberg Batra höll till de församlade formade istället sig till en lång ursäkt för att partiet skrev under Decemberöverenskommelsen 2014. Det vill säga: Alliansen med stöd av SD skulle ha tagit tillfället i akt och fällt regeringen som hade utlyst extraval till den 22 mars 2015.
Samtidigt med de etablerade partiernas kris finns ett allt större politiskt tomrum till vänster och en spirande gräsrotskamp för att rädda vården, för kvinnors rättigheter och för flyktingamnesti. Detta motstånd underifrån väntar ännu på att sätta sin prägel på samhällsklimatet, men ska ses som ett varsel om de stormar som följer det krisande politiska etablissemangets högerpolitik. ■
