”Visst är det kampstämningar”

2006-07-28 13:45:20




750 gruvarbetare vid LKAB fyllde förra onsdagen stadshushallen i Kiruna. En del fick nöja sig med ståplats på övervåningarnas gallerier.
Och budskapet till både facket, som trots dagens medlemskap i IF Metall fortfarande kallas Gruvtolvan, och bolagets direktörer var kristallklart: Kom inte tillbaka med mindre än de 5,7 procent som facket krävt i lönepåslag!

–  Det här är det största mötet sedan gruvstrejken 1969. Då är det tryck i frågan, säger Harry Rantakyrö till Offensiv mitt under de efterföljande förhandlingarna 22 maj.
Nya förhandlingar visar att även LKAB:s chefer inser att de faktiskt hotas av en ny, ”vild” gruvstrejk. I 24 av 34 möten som hållits har bolaget hållit fast vid det centrala avtalets 2,3 procent, för att sedan höja till de 3,7 procent som blankt avvisades i Kirunas stadshushall.

5,7 är kravet

Vad är målet med de återupptagna förhandlingarna?
–  5,7, svarar Rantakyrö utan tvekan.
Offensiv har också talat med den föräldralediga raslastaren Sixten Snell. Han var den som på mötet tog debatten mot LKAB:s närvarande VD Martin Ivert om direktörernas privilegier.
–  Jo, visst är det kampstämningar, säger även han, och fortsätter:
–  Det har det varit flera år tidigare också under de här treårsuppgörelserna som styrs uppifrån och fungerar som en slags statlig inkomstpolitik. Men nu har ju vinsterna ökat med flera hundra procent, från en bra vinst på runt 1 miljard förr om åren till nästan 7 miljarder nu.
–  Då måste vi kunna begära litet mer i lön, utan att det drabbar andra arbetare. Det kan ju dra med andra också, och för den ökade skatt vi betalar in kan pengar gå till åldringsvården och annat, resonerar Snell.
Till gruvarbetarnas självförtroende bidrar de stora investeringar som tryggar både deras jobb och malmfältens framtid för många år framöver.
LK-chefen Martin Ivert, vars enorma pensionsavtal på 80 miljoner väckt stor uppmärksamhet, kom till mötet för att ”förklara sig” med en vals om att han själv inte får något påslag i år och att Ola Johnsson, chefen för division Mining, bara skulle få ett påslag i år på 4 procent. Höga chefslöner måste man ha så att inte någon konkurrent kommer och värvar dem, menade Ivert.

Svar på tal

–  Det där är argument som ingen tar till sig, säger Snell, som snabbt gick i svaromål mot Ivert.
–  De drar åt sig tiotals miljoner och då spelar det väl ingen roll vilket år höjningen kom, eller om det kallas lön, bonus eller pensionspengar.
–  Om Ivert lever i 20 år efter pensionen får han ut 4 miljoner per år. På såna ersättningar till direktörerna kan flera generationer av deras avkomma slippa arbeta. Det blir en dyr överklass som inte vill integrera sig i samhället. Vill de ha en sådan framtid som arbetarklassen till slut måste sopa undan som en tsunamivåg? säger Sixten Snell till Offensiv.

Arne Johansson

LKAB:s vinst i världstopp
Det fortfarande statligt ägda gruvbolaget LKAB gör en vinst på 45 kronor för varje såld hundralapp.
Det utklassar enligt industrifackens nättidning Dagens arbete samtliga bolag på det amerikanska affärsmagasinet Fortunes lista över världens mest lönsamma företag.
Det enligt Fortune lönsammaste företaget i världen är China Construction Bank, med en vinst på 30 kronor per hundralapp.
Andra bolag i den topplista som utklassas av LKAB är det amerikanska naturgasföretaget EnCana, bankjätten US Bankcorp, transportbolaget FedEx, läkemedelsföretaget Merck, kosmetikaföretaget L’Oréal, telebolaget Nextel, Microsoft och Coca Cola.
På fem år har LKAB:s försäljning ökat med 294 procent och vinsten efter skatt med 967 procent.