Winnerbäck på spelhumör

2006-08-09 15:49:02




MUSIK
Konsert: Lars Winnerbäck och Hovet
Plats: Umeå, 20 juli
Publik: 4 000

Det är alltid lika roligt med artister som inte bryr sig om att spela coolt likgiltiga utan verkar ha genuint roligt på en spelning. Så var fallet på Lars Winnerbäcks konsert i Umeå 20 juli, en av många anhalter på sommarturnén som avslutas i Stockholm 12 augusti.

Enligt Winnerbäckveteranerna var både han och hans band på ett sällsynt gott spelhumör denna kväll. Kanske bidrog det fina vädret. En klar och stilla sommarkväll nere vid den vackra Nydalasjön i Umeå, är det svårt motstå den stämning av sommar och romantik som vibrerar i luften. Lägger man till detta en sällsynt entusiastisk publik på 4 000 personer, så är det lätt att förstå att det var kul att uppträda denna kväll.
Som förband uppträdde Christian Kjellvander med band. En fantastisk sångröst och duktiga musiker gjorde att halvtimmen var helt okej, även om sångaren närmast verkade blyg för publiken. Det är alltid otacksamt att vara förband, och nog märktes det på många att dom bara väntade på kvällens huvudattraktion.
Jublet steg mot skyn när Winnerbäck och 7-mannabandet Hovet kom upp på scen och tog det första ackordet. Allsången var fantastisk, speciellt eftersom Winnerbäcks texter inte direkt är fåordiga! Det var tidvis nästan rörande hur många som kunde både verser och refräng utantill. Publikens entusiasm belönades med en lång rad extranummer. Till sist spelades även ”Kom änglar”, som inte spelats tidigare på turnén.
Winnerbäck har en otrolig låtskatt att ösa ur. Han spelade också många äldre låtar som ”Kom”, ”Jag hugger i sten”, ”Söndag 13.3.99” och ”Elegi” ( en personlig favorit). Även om låtarna musikaliskt är rätt lika, så skapade de fantastiska musikerna en varierad anrättning med inslag av mandolin, dragspel och saxofon.

Texterna styrkan

Det var också befriande lite mellansnack – man öste på med musiken. Scenografin i bakgrunden växlade i takt med stämningsläget i låtarna, från bördiga rapsåkrar i sol, till mörkare stadsbilder med regnvåta gator i skenet av gatljus.
Texterna är Lars Winnerbäcks starkaste sida. Han lyckas förstås inte alltid få till det, men kvaliteten är ovanligt jämn. Och då och då träffar textraderna rätt i hjärtat och magen. En melankolisk underton finns nästan alltid där, och ibland en kritik mot ett samhälle som blir allt brutalare. Men mest handlar det förstås om kärlek, ensamhet, längtan, frågor om hur man ska leva sitt liv. Kort och gott om livets väsentligheter.
Utan tvekan har karln något att säga. Och han gör det bra.

Ingrid Eriksson