Abdullahi Yusuf
Flera dagar efter fredagskvällens fruktansvärda dödsskjutning av två unga bröder, 25 och 26 år gamla, på ett kafé i Rinkeby är många i stadsdelen fortfarande i chock. Stämningen är betryckt, många är rädda och nästan alla oroliga. Samtidigt är uppslutningen till stöd för den drabbade familjen stor, liksom runt hela Järva en önskan att efter 20 dödsskjutningar i området på bara två år säga ifrån: att nu får det vara nog!
Det är en stämning som kommer att genomsyra det Järva Café-möte som trots att det har organiserats i all hast kan bli mycket stort. Två ytterligare skjutna – Järva har fått nog! lyder rubriken.
Amin Bakhlade, som jobbar för Rädda barnen med många föräldragrupper, är en av dem som redan på tisdagskvällen innan deltar i ett möte tillsammans med den krisgrupp med aktiva i moskén och andra som nu också försöker samla hela civilsamhället runt Järvafältet till samordnade manifestationer.
– Många är fokuserade på det omedelbara, på att sörja och begrava de döda. Samtidigt är många också rädda för att lämna sin barn till skolan och när som helst komma i vägen för fler hämndaktioner.
Fyrabarnspappan Abdullahi Yusuf jobbar som samhällskommunikatör för nyanlända. Men han är också vice ordförande i Norra Järva Stadsdelsråd, som han också representerar på mötet i Rinkeby.
– Ska vi ha ett samhälle där vi uppfostrar och utbildar våra barn, eller ett samhälle där vi får begrava dem? Många stoppar mig och vill diskutera. De är oroliga och undrar vart samhället är på väg. Vad ska vi göra? frågar de.
Svaret måste enligt Abdullahi Yusuf vara att inte fastna i sorg och förtvivlan, utan att istället inbjuda hela Järva att komma ut i gemensamma manifestationer.
– Vi måste säga ifrån att vi inte längre accepterar ett samhälle som slits isär av fallande skolresultat, riskkapitalister som ägare av våra bostäder och allt annat som trycker ned oss.
Om mötet i Rinkeby kan komma överens om tid och platser för gemensamma manifestationer kan Järva Café-mötet i Husby träff bilda avstamp för en gemensam kraftansträngning runt hela Järva.
Det är också vad Carolina Sinisalo, som fick sin 15-årige son Robin ihjälskjuten och den äldre sonen Alejandro allvarligt skadad i Akalla i början på året, hoppas på. Hon har under året efter sin älskade sons död blivit en välkänd och outtröttlig talesperson i massmedia av alla slag mot det meningslösa våldet.
– Det är vi, folket, som måste engagera oss och få de unga att förstå: det är ni som har makten, nu räcker det!
Järva Café-mötet hålls också dagen efter att resultatet av den senaste internationella PISA-jämförelsen av skolresultaten i 35 länder blivit offentlig. Det är ett resultat som visserligen pekar på att raset för den svenska skolan har ersatts av en liten förbättring när det gäller kunskaperna i främst matematik och språkförståelse, utom i ett skrämmande avseende: nämligen att klasskillnaderna i skolresultat beroende på socioekonomisk bakgrund fortsätter att öka.
Det är i den fattigdom och hopplöshet, som mitt i det Skillnadernas Stockholm där de rika skär guld, men de fattiga i förorterna alltför ofta fastnar i en ond spiral av fallerande skola, stängda dörrar till jobb och pengar och en extrem trångboddhet, som alltför många unga dras in i förorternas gängkriminalitet.
Reaktionen mot de nya dödsskjutningarna kan paradoxalt nog innebära att förorternas folk drivs att gå samman och själva höja rösten mot de ekonomiska och politiska makthavare som bara har levererat en raserad välfärd från rasister och flyktingmotståndare.
Det är något som också kräver en samling bakom tydliga krav här och nu för våra barns rätt till en likvärdig skola, för kombinerade lärlingsplatser och utbildningar till alla dem som behöver en andra chans och en väg till riktiga jobb där skolan har misslyckats och för massiva investeringar mot bostadskrisen i bygget utan profiterande mellanhänder av bra och klimatsmarta bostäder och i en renovering av miljonprogrammet till hyror som inte knäcker orternas låginkomsttagare. ■
”Vi flydde från skott i Somalia och nu är det samma sak här”
O
ffenisiv pratade med Aisha, som besökte platsen där det morden inträffade tillsammans med sin mamma Kaaho och sin lillebror. De ville inte ställa upp med bild eller fullständiga namn av säkerhetsskäl.
Kände ni de här killarna?
– Ja, vi kände dem. Vi gick i samma skola när vi var barn.
Hur känner du nu?
– Det är chockande. Det är en jättebesvikelse och skrämmande.
Är ni rädda? För barnen och så?
– Det är klart. Innan detta kändes det säkert här, men nu känner man sig mer osäker. Tänk om vi skulle sitta här på cafeterian och det här skulle hända. Men så rädda är vi inte.
Vad tror du behöver göras för att förhindra det här?
– Jag tror man måste vara mer engagerad i ungdomarna. Man måste veta vad som pågår och se till att det finns fritidsgårdar och att de har någon sysselsättning för att inte behöva hålla på såhär. Hela tiden hör man om folk som har blivit mördade.
20 personer har blivit mördade kring Järva på mindre än två år och polisen har inte gripit någon?
– Nej, det är konstigt. Det är chockerande att polisen inte vet någonting, att personerna som gjorde detta kommer undan.
– Man har hämtat hit 500 poliser säger de, men vi har inte sett någon skillnad. Vi flydde från skott i Somalia och nu är det samma sak här, lägger Kaaho till. ■
