Zahid Baloch.
Efter en veckas ovisshet om var Zahid Baloch befann sig befarades det värsta. Varken anhöriga eller Zahids juridiska ombud fick någon information från varken Migrationsverket eller gränspolisen. Inte heller norska myndigheter lämnade någon information. Den 15 mars nåddes vi av informationen om att Zahid Baloch var vid liv och befann sig i Norge.
Zahid hade genom kamraters ingripande i Norge fått kontakt med Norska asylorganisationen NOAS och fått tag i en advokat. Advokaten kommer att överklaga utvisningen och försöka öppna hans ärende på nytt.
Tre kamrater åkte samma dag till Oslo. Vad vi möttes av var ett fängelse långt utanför Oslo i ett mi-
litärområde med fem meter höga stängsel, taggtråd, kameror och hård övervakning.
Efter att ha passerat två gallergrindar och kommit in på området möttes vi av en stor innergård omringad av fängelset och dess flera linjer av stängsel och taggtråd. Känslan var obehaglig och förde tankarna till vissa läger upprättade i Tyskland under 1940-talet.
För att få besöka de inlåsta togs telefoner, ringar, halskedjor, bälten och annat i beslag. Säkerheten var som på ett högriskfängelse. Inte ens Zahids juridiska papper och dokument fick tas in utan att polis först gått igenom dem.
Zahid hade innan han förflyttades från Kållered väckts av tre poliser och en läkare kl 07.00. Hans telefon var borttagen och han förvägrades att kontakta någon. Zahid berättar att polis sa att hans advokat kunde överklaga överföringen, men han fick aldrig möjlighet att kontakta advokaten. Advokaten fick
heller inte veta att han hade överförts till Norge.
I Norge fick vi tag på Zahid först efter att vi hade kontaktat Norska organisationen för asylsökande (NOAS) som lokaliserade honom genom att kontakta flyktingfängelset. Hans utvisning till Pakistan hade börjat beredas en vecka innan Sverige överförde honom. Därefter hann ytterligare en vecka gå innan vi fann honom. Zahids tid för att överklaga har därmed minskat markant.
Rättvisepartiet Socialisterna och CWI uppmanar till maximal press på de norska myndigheterna för att stoppa att Zahid utvisas. På en vecka har över 100 protester ägt rum och skickats in till de norska myndigheterna från fackligt aktiva, politiska- och människorättsaktivister. Inte minst från CWI:s sektioner världen över.
Norska partiet Rødt antog enhälligt ett uttalande på sin konferens i helgen. Detsamma gjorde Socialistiska Vänsterpartiet i Österike.
I dagens Europa är flyktingar rättslösa. Hade det inte varit för att Zahid är medlem i Rättvisepartiet Socialisterna och CWI hade ingen någonsin fått veta vad som hade hänt honom och varför all kontakt plötsligt bröts. Det har i efterhand kommit fram att gränspolisen i Sverige ställde in Zahids överföring till Norge vid två tillfällen, troligtvis med anledning av de internationella protesterna.
Vi är glada över att ha fått kontakt med Zahid, men upprörda över hur myndigheterna behandlat hans ärende och kommer att ställa ansvariga till svars. Nu läggs största fokus på den vecka som Zahid har på sig för att överklaga beslutet och stoppa utvisningen till Pakistan.
Hos norska myndigheter är inställningen att asylsökande som har flytt från Baluchistan för sin politiska aktivitet inte riskerar förföljelse om de inte har haft ledande positioner inom de huvudsakliga tre baluchiska rörelserna. Handläggarna uppmanas därför att utreda vilken ställning de hade innan de flydde, vilket inte har mycket att göra med hur stor hotbilden är då det lika mycket handlar om hur profilerade och kända aktivisterna är samt om de har pekats ut med anledning av demonstrationer och protester. I Baluchistan är samtidigt risken att kidnappas, försvinna eller mördas stor bara av att vara baluch.
Zahid Baloch hade en aktiv roll i Baloch National Movement innan han kom till Sverige. BNM:s medlemmar och ledare utsätts för förföljelse, kidnappningar och gripanden, och de utsätts för riktade attacker från såväl islamistiska grupper som den pakistanska militären och säkerhetstjänsten.
Ett varnande exempel för vad som kan hända med Zahid ses i fallet med den norska medborgaren Ehsan Arjemandi. Den 7 augusti 2009 blev Ehsan Arjemandi bortförd av pakistanska styrkor i Baluchistan.
Ehsan var människorättsaktivist och fördes bort mot sin vilja av ISI när han var på besök från Norge för att möta sin mor. Kidnappningen och bortförandet av Ehsan skedde helt öppet inför vittnen i Baluchistan. Vittnen berättar om beväpnade män från säkerhetstjänsten. Den 25 juli 2010 erkände ministern Reham Malik till en norsk journalist om bortförandet och arresteringen.
Ehsan har aldrig förts till rättegång, anklagats eller fått möjlighet att försvara sig juridiskt. Han är bortförd och försvunnen.
Trots vetskapen om fall som detta är de norska myndigheterna beredda att sända politiska aktivister till de pakistanska tortyrcellerna i strid med internationell rätt.
