Från våra reportrar i TunisÖversättning av Per Johansson
Tusentals arbetare, arbetslösa och ungdomar samlades i Tunis i söndags för att fira första maj, för första gången efter att diktatorn Ben Ali störtats.
Detta under en tid då frustrationen växer över bristen på verklig social förändring i landet, över resterna av diktaturen och Essebsi regeringens vänliga attityd mot imperialistmakterna.
”Ned med diktaturen, ned med kapitalet.” ”Essebsi, ni imperialismens vänner, ta er packning och stick!”, ”Ingen rädsla, ingen skam, makten till folket!”. ”Arbetare, ni bakar brödet, men lever på smulorna." Så ropade arga och beslutsamma demonstranter i huvudstaden.
Demonstrationen i centrala Tunis arrangerades av vänsterpartier och föreningar, medan fackföreningarnas ledare från UGTT organiserade ett eget möte i utkanten av staden, 5 km från centrum. Detta initiativ var medvetet organiserat av UGTT byråkraterna för att undvika en konflikt med de mest militanta arbetarna. Men detta försök förhindrade inte att Abdessalem Jrad (generalsekreterare för UGTT) och andra korrumperade ledare blev utbuade av deltagare på mötet.
Detta var en reaktion på den förrädiska roll som fackledarna spelade under revolutionen och efteråt och för deras sätt att nu låtsas företräda arbetarna och de fattiga, och ”hylla” en revolution som de gick emot med sin fulla kraft.
Demonstranterna i centrala Tunis var huvudsakligen radikala unga människor, och till dem anslöts sig en stor och mycket militant del från Union des Diplômés Chômeurs (Fackförening för arbetslösa och studenter), som ropade: Arbete, värdighet och frihet!”, vilket var en av de första stora parollerna i början av den tunisiska revolutionen i december förra året. Det finns många orsaker till det då antalet arbetslösa har ökat sedan 14 januari, och den nya regimen politik för att motverka detta. En demonstrant sade till oss: ”Det här är en dag för at hylla arbetarna men även dem utan jobb."Vi måste alla hålla ihop.”
Demonstrationen som samlade runt 5 000 personer passerade det hatade inrikesministeriet, som fortfarande skyddades av militärenheter och polis, och demonstranterna ropade: ”Dégage!” (Ge er iväg!). Många människor här är medvetna om att den såkallade ”demonteringen” av polisen, som Essebsi regeringen tagit initiativ till inte förändrat mycket då denna åtgärd bara berört 200 polisofficerare! Den här känslan har förstärkts av att inrikesministern bytts till en nära allierad med Ben Ali och av rapporter om att polisens fortsätter använda sina ”gamla metoder med godtyckliga arresteringar, misshandel och tortyr av unga aktivister, om än i mindre omfattning än tidigare. Tidigt på morgonen den 1 maj försökte polisen arrestera två vänsteraktivister som delade ut flygblad på Avenue Bourguiba. Arresteringen förhindrades bara tack vare ingripande från flera andra människor som var närvarande.
“Vi vill ha en annan revolution””, “Folket vill störta Beji Caid Essebsi regeringen”, ”Ja vi kommer att dö, men först efter att ha utrotat förtrycket”, var några av parollerna. Demonstranterna blev särskilt entusiastiska då de hälsades med applåder från sophämtarna. För två veckor sedan avslutade tunisiska sophämtare en framgångsrik strejk som varit nationell och pågått en vecka. De vann löneförhöjningar och fasta avtal. Detta har tjänat som exempel på hur militant arbetarkamp besegra den härskande klassens försök att vrida revolutionen tillbaka, och kan öppna upp för verklig förändring. Som ungdomar sade vid slutet av den framgångsrika 1 maj demonstrationen, ”i arbetarnas namn kommer vi att fortsätta denna revolution”.
