Idag har den kurdiska hungerstrejken i Turkiets fängelser pågått i 62 dagar under parollen ”Vi älskar livet till den grad att vi är beredda att offra det”. Uppemot 10 000 personer deltar och en har redan förlorat livet. Kravet är att de mest grundläggande mänskliga fri- och rättigheter ska respekteras för det kurdiska folket.Turkiets styrande AKP-regering väljer att ignorera såväl hungerstrejken som kurdernas krav. Tusentals turkiska arbetare och ungdomar har gjort gemensam sak med den kurdiska minoriteten genom att organisera massmöten och manifestationer i Ankara, Istanbul och Diyarbakir. Internationellt samlas tusentals i solidaritetsmanifestationer.
Bland de kurdiska politiska fångarna i Turkiet som deltar i hungerstrejken sedan den 12 september finns flera kvinnor med barn och ungdomar.
Många av dem har fängslats för att ha bedrivit fullt lagliga politiska aktiviteter.
I de turkiska fängelsecellerna sitter idag över 8 000 BDP-politiker och aktivister (Partiet för Fred och demokrati). 4 000 av dessa greps 2011 på grundval av påhittade terroristanklagelser, däribland flera kurdiska borgmästare. Närmare 2 050 studenter har fängslats tack vare antiterrorlagar.
Läkare och människorättsgrupper vittnar om hur de hungerstrejkande nekas läkarvård och nekas vitamin B1, vatten, salt och socker vilket är nödvändigt för att överleva. Vid upprepade tillfällen misshandlas, torteras och isoleras de. De advokater som har tillåtits att besöka de hungerstrejkande vittnar om fruktansvärda förhållanden och att flera riskerar att mista livet som ett resultat av hungerstrejken. Det var den 5 november som ytterligare 10 000 fångar anslöt sig till hungerstrejken som hade inletts av några hundra.
Det finns en tradition av martyrskap i Turkiet hos den kurdiska och turkiska vänstern med hungerstrejker till döds. År 1996 avled 12 fångar som ett resultat av hungerstrejker i protest mot isoleringen. Dessa isoleringsceller har dessutom kostat 122 liv mellan år 2000 och år 2007. Detta avslöjar under vilka förhållanden som de kurdiska politiska fångarna lever och förklarar varför solidaritetsprotesterna är så stora. Solidariteten med dessa fångar sprids över hela världen.
Kurdernas krav måste kopplas till alla arbetares och förtrycktas kamp mot kapitalism och utsugning. Den kurdiska frihetskampen kommer inte att stoppas av terroranklagelser, våld, massgripanden och tortyr. Vad som krävs är att dess rättmätiga krav uppfylls.
Den turkiska APK-regeringen ignorerar fortfarande frågan och svarar istället med brutalt våld mot protester och manifestationer som visar sitt stöd till hungerstrejken.
Den brutala repression som det kurdiska folket möter av den turkiska staten visades ännu en gång när BDP-borgmästren Emanet Eneş sköts i huvudet den 28 september i staden Elih.
Risken för väpnade attacker finns om flera fångar börjar dö i fängelserna.
Skulle det ske är det AKP-regeringen som bär ansvaret. Men Rättvisepartiet Socialisterna varnar för att det skulle skada kurdernas sak och avskärma dem från den turkiska och internationella arbetarklassen om civila skadades eller dog i sådana attacker.
Kristofer Lundberg
RS stöder kurdernas kamp och kräver ▼
- Frihet åt alla politiska fångar. Släpp Öcalan fri.
- Fullständiga demokratiska fri- och rättigheter för den kurdiska befolkningen.
- Rätten att ställa upp i val utan att kränkas, gripas eller fängslas.
- Erkänn det kurdiska språket och kulturen.
- För ett fritt, självständigt och socialistiskt Kurdistan i en frivillig demokratisk och socialistisk federation i Mellanöstern.
