På tisdagen mindes Göteborg branden, mindes offren.
Men vi bör också minnas de löften som kom från politiskt håll efter katastrofen och som idag 15 år senare inte infriats.
Branden bröt ut på kvällen den 29 oktober 1998.
I samlingslokalen som var godkänd för 150 personer samlades 400 ungdomar.
När branden anlagts var katastrofen ett faktum. Efter branden kom löften om att satsa på ungdomar, löfte om ett ungdomens hus, men de var som bortblåsta så snart askan från branden lagt sig.
Ungdomens hus blev ett kasino, nedskärningar på ungdomar och dess verksamhet fortsätter.
När vi nu minns denna hemska händelse som satt djupa spår i en hel ungdomsgeneration och deras familjer måste vi resa krav på stadens politiker om att satsa på ungdomar, fritidsverksamhet och öppna fritidsgårdar.
Kristofer Lundberg