AnnaMaria Berggren Eriksson från Rättvisepartiet Socialisterna talar på Internationella kvinnodagen. Än idag måste kampen mot sexism och kvinnoförtryck föras på gator, torg, i skolor, på arbetsplatser o s v.
I runt 5 – 8 000 år har människan levt i patriarkala samhällen. Trots att detta är knappt en procent av den tid som Homo Sapiens har existerat ses det än idag på många håll som givet att kvinnan ”av naturen” är underordnad, och att mannen ”av naturen” är överordnad. Ändå pekar de mest framstående antropologerna på 200 000 år av solidaritet, samspel och jämlikhet mellan könen.I Familjens, privategendomens och statens ursprung slår Friedrich Engels fast att det systematiska kvinnoförtrycket och patriarkatet uppstod jämsides med klassamhället. Trots att Engels skrev boken på 1880-talet, när antropologin inte ens var i närheten av vad den är idag, visar allt fler fynd, och allt fler forskare, att det Engels redan då konstaterade till stor del är korrekt. Det mest utmärkande är hur viktigt samarbetet var för artens överlevnad.
För runt 150 000-200 000 år sedan bildade de första människorna jägar- och samlarsamhällen. Då levde vi ur hand i mun, vi samlade och jagade det som behövdes för dagen (och om nödvändigt ett förråd till vintern). Den här perioden i mänsklighetens historia är oerhört intressant att studera, om än den vi vet minst om, eftersom den vittnar om hur vi levde i vår naturliga miljö med naturliga relationer till varandra och miljön runt omkring oss. Lasse Berg, som har skrivit Gryning över Kalahari och uppföljaren Skymningssång över Kalahari ger förutom en levande bild av denna period också indirekt stöd till många av Engels teorier kring den.
Något som han slår hål på är myten om den hårda tillvaron. Det tycks vara en uppfattning som många har, att livet innan jordbrukarsamhället skulle ha varit en ständig kamp mot klimat och fiender i form av rovdjur och krigsgalna grannklaner.
Lasse Berg menar att dessa ca 200 000 år kan ha varit ganska bekväma. Arbetsdagarna var korta; de flesta arbetade antagligen inte mer än två timmar om dagen. Tempot var lugnt och den sociala delen med dans och prat var avgörande för gruppens interna välmående och tog upp en stor del av dygnet.
”Det som gjorde dessa nya människor så framgångsrika var att deras samverkan inkluderade alla i gruppen. Det kan vi se på att de som finns kvar av detta ursprungsfolk lever påfallande egalitärt. Det gäller bushfolken i Kalahari som funnits där i närmare 150 000 år och det gäller pygméerna som sedan 50 000 år levt i Centralafrikas urskogar. Båda dessa grupper har i stort sett varit opåverkade av andra tills de alldeles nyligen, för några hundra eller tusen år sedan, kom i kontakt med andra”, skriver Lasse Berg i Gryning över Kalahari.
Arbetsfördelningen var baserad på kön, ålder och personliga kvalitéer och allas arbete värderades lika högt inom gruppen. Det var framförallt män som jagade, och antagligen även unga kvinnor. De som inte jagade samlade, vilket också utgjorde den största födokällan. Då det främst var kvinnor som skötte samlandet var kvinnans status i gruppen minst lika hög som mannens.
Den kollektiva barnomsorgen fanns redan då. Barnen uppfostrades kollektivt vilket frigjorde kvinnan. Mycket tyder till och med på att amningen var kollektiv, vilket inte band upp kvinnan under barnens första år. Detta gjorde att även nyblivna mödrar kunde samla mat och göra andra nödvändiga arbetsuppgifter.
De tidiga läkarna och s k medicinmännen var troligtvis också kvinnor, då de hade bäst kännedom om läkande örter och växter.
Till skillnad från våra närmaste släktingar inom djurvärlden, primaterna, försvann männens hörntänder i ett väldigt tidigt stadium av vår utveckling, efter att homininernas släktträd hade skiljt sig från schimpansernas. Detta var väldigt tidigt, antagligen till och med innan våra föregångare blev tvåbenta. Det har att göra med förhållandet mellan hannarna, mellan könen, social organisation inom gruppen och hur aggression hanterades även grupper sinsemellan.
Troligen fanns då en social organisation, ett sätt att hålla samman gruppen och hantera aggression inom den. Det hörntänderna visar är att även de tidigaste homininerna på ett unikt sätt lyckades minska denna agression, vilket gjorde att deras ungar hade större chans att överleva. Kollar man på schimpansernas flockuppbyggnad ser man ett superpatriarkat med ett brutalt förtryck av honorna, barnamord och något som bara kan beskrivas som djurvärldens variant av diktatur. Detta har aldrig varit fallet för människan.
Eftersom uppfostran, utfodringen etc sköttes kollektivt fanns det egentligen aldrig ett behov för mannen att säkerställa sitt arv. Barnen hade helt enkelt störst chans att överleva om allt fungerade bra inom gruppen. Aggressivitet inom en grupp var (och är, för den delen) oerhört destruktivt och en fredlig gruppsammanhållning gjorde att risken att bli dödad, uppäten eller skadad minskade drastiskt.
Här talar vi alltså om en utveckling av vad som tycks vara genetiskt medfödda känslor av kollektiv sammanhållning som utvecklats under flera miljoner år, kontra de knappt 8 000 år som människor har levt i patriarkat. Det blir med dessa fakta inte svårt att krossa argumentet om att socialism och kommunism inte skulle fungera för att ”människan i grunden är egoistisk”.
Något som tydligt framgår i både Lasse Bergs och Engels skrifter är hur det mest avgörande draget för att säkerställa vår arts överlevnad har varit förmågan till kollektivt samarbete.
Även antropologen Eleanor Leacock (1922-1987) påpekade att det under de förhistoriska jägar- och samlarsamhällena och de trädgårdsodlande samhällena faktiskt rörde sig om jämlika sociala relationer ”… då i primitiva kollektiva samhället besluten fattades av dem som skulle utföra dem, och kvinnornas deltagande i en avgörande del av det socialt nödvändiga arbetet inte reducerades till formligt slaveri, som i fallet med klassamhället, utan gav dem en beslutsfattande makt i proportion till deras bidrag.”
Detta var också i linje med antropologen Lewis Morgans forskning på 1800-talet om de nordamerikanska indianernas storhushåll (det var också Morgan som Engels baserade sina studier om den tidiga människan på).
I dessa storhushåll levde flera par, barn och generationer under samma tak. Äldre kvinnor basade över hushåll, förråd, odlingar och så vidare.
Engels kallade dessa samhällen för matriarkala, men en mer korrekt term är matrilinjära, då de inte speglade dagens patriarkala samhälle. Släktskapet räknades på moderns sida och vid bildande av partnerskap flyttade antagligen mannen in hos kvinnan (s k matrilokalt), men relationerna könen emellan var jämställda.
Även om det mesta tyder på att människan genom sin utveckling levt i parrelationer, lär familjen med dagens betydelse ha utvecklats ganska sent, i samband med klassamhällets uppkomst. Det sociala livet var nämligen jämlikt, och resurserna ägdes gemensamt, även personliga innehav utbyttes troligen fritt. Vem som var biologisk fader var omöjligt att säkert fastställa, och för den delen av underordnad betydelse då både egendomen och barnens uppfostran var gemensam.
Det var alltså detta samhälle som Karl Marx och Engels kallade för urkommunistiskt. Det bekräftade också den materialistiska historieuppfattning som de utvecklade. Det var ett samhälle utan klasser, utan privat ägande och innan en stat hade utvecklats. De saker man hade brukades gemensamt. Samhällena styrdes gemensamt, där de som skulle utföra besluten också var de som tog besluten.
Kvinnans roll och inflytande var minst lika viktigt som männens i det socialt nödvändiga arbetet.
Övergången från jägar- och samlarsamhället till jordbruk och boskapsavel var en utdragen process som pågick i tusentals år under den period som Engels kallade barbariet. En period som också lade grunden för övergången till civilisationens klassamhälle.
Väldigt grundläggande kan man säga att i och med att ett överskott kunde skapas, tack vare teknikens utveckling, skapades också en möjlighet för vissa att med hjälp av slaveri och annat förtryck ta andras överskott.
När plogen utvecklades blev det männen, som var fysiskt starkare, som arbetade på fälten. Det de producerade och utvann blev alltså deras, och överskottet blev mannens egendom. För första gången någonsin skapades ett ekonomiskt överskott. Befolkningskoncentrationen ökade också, vilket naturligtvis ledde till att arbetsfördelningen ändrades. Plogen befriade kvinnan från hårt arbete, men berövade henne också kontrollen över spannmålen, som alltid varit hennes uppgift, och den (dittills oanade) källa till rikedom som boskapsaveln utgjorde.
I och med privategendomens uppkomst uppstod också en motsättning mellan den matrilinjära ordningen och de rikare släkternas män. Det fanns en motsättning mellan att arvet gick till kvinnans ätt och att mannen ägde boskapen och de nya arbetsmedel som slavarna utgjorde. Allt eftersom att rikedomarna ökade gav detta å ena sidan mannen en viktigare ställning inom familjen (som ’försörjare’) än kvinnan. Å andra sidan gav det mannen impulsen att utnyttja denna förstärkta ställning till förmån för sina egna barn genom att avskaffa den traditionella arvsföljden.
Den privata egendomens intåg sprängde klanernas gemensamma hushållning totalt.
Privat egendom ändrade de politiska och ekonomiska relationerna i det större samhället, och samhällen emellan. Därför, menar Engels, förändrade det också relationerna mellan kvinnor och män inom hushållet. Rikedomen som skapades av boskapsavel betydde att det fanns ett överskott som kunde användas till att byta varor mellan producenter och köpa tjänster.
Den fortsatta utvecklingen av teknologi medförde nya utsikter. De egendomsägande männen började mer och mer avskilja sig från sina klanmedlemmar och istället alliera sig med andra ägare för att försvara sin rikedom och sina gemensamma ägarintressen.
Detta markerade alltså slutet för släktskapsbaserade produktionsenheter och början på klassamhället och dess statliga strukturer. ”Det gamla på släktskapsband vilande samhället sprängdes i sammanstötningen mellan de nyutvecklade samhällsklasserna. I dess ställe träder ett nytt samhälle, sammanfattat i staten, vars underenheter inte längre är släktsammanslutningar utan ortsammanslutningar, ett samhälle där familjeordningen helt behärskas av egendomsordningen och där nu de klassmotsättningar och klasstrider fritt utvecklas, som utgör innehållet i all skriven historia”, skriver Engels i Familjens, privategendomens och statens ursprung.
Engels beskriver störtandet av modersätten som ”det kvinnliga könets nederlag”, och vem håller inte med honom? Mannen blev ju styrande även i hemmet, och kvinnan reducerades till en egendom och förslavades.
Under antiken slogs kvinnan mer eller mindre totalt i bojor. Ordet ’familj’ myntades av romarna, där ’familia’ betyder ”samtliga en man tillhörande slavar”. Kvinnorna var fullständigt förtryckta ur alla aspekter. Ett exmpel var hur våldtäkt mot en kvinna under antiken betraktades som egendomsbrott, alltså ett brott mot mannens egendom; d v s hans hustru, dotter el dyl, och inte mot kvinnan själv.
Ett annat exempel är hur viktigt det blev att kontrollera kvinnans sexualitet. Om en brud inte var oskuld när hon skulle giftas bort, så hade männen i faderns hus rätt att stena henne till döds.
Även under kapitalismen har den borgerliga familjen länge vilat på synen av kvinnan som egendom och vara. Fortfarande förekommer det att äktenskap bland de allra rikaste snarare betecknas som affärsuppgörelser än något som baseras på en känslomässig tillgivenhet.
Som socialister eftersträvar vi inte en tillbakagång till jägar- och samlarsamhället.
Vi tittar inte tillbaka på människans utveckling med längtan, vi drar lärdomar och erfarenheter från den, och med hjälp av dessa kan vi blicka framåt med en klarare syn på det samhälle vi faktiskt eftersträvar att bygga.
Med ett språng från kapitalismens system, som vilar på patriarkatet och klassamhället, till socialismen lett av arbetarklassen, skulle en ny utveckling kunna påbörjas.
Utan vinstintressen och privat egendom skulle relationerna könen emellan kunna befrias från köns-, klass- och statsförtryck. Med en nykter syn på samhället bör det konstateras att även efter socialismen kommer inte detta självmant, men för första gången på länge skulle det finnas förutsättningar för ett samhälle fritt från könsförtryck. Historien visar att det inte finns något biologiskt i mannens dominans eller andra förtryck. Därför går de att avskaffa.
Anna Löfgren
