Jag föddes i en liten ezidisk by i irakiska Kurdistan år 1992. I hela mitt liv har jag levt som en minoritet. Jag är ezidi (ursprungsreligion) och måste förklara att det finns andra religioner förutom de största, som kristendom, islam och judendom.
Hur det är påfrestande att vara kurd säger kanske sig självt, men låt mig förklara för er som inte förstår vad jag menar. Kurdistan är inte ett erkänt land (det finns inte på kartan) och detta är något som oerhört många tycker är väldigt roligt att skämta om.
Det finns nog inte en enda kurd som inte har fått höra ”är du granne med Peter Pan” eller ”Vadå, Kurdistan finns ju inte?”. Skämt kan vara tröttsamma efter att man har hört dem hundratals gånger. Om det finns något som ingen kan ta ifrån kurderna är det stoltheten. Trots att vi är en minoritet är vi en stolt sådan. Jag är stolt över min religion och jag är stolt över min etnicitet, men det finns en sak som jag är stoltare över. JAG ÄR KVINNA!
Trots att kvinnor inte får det erkännande de förtjänar i allt från jobb till hemsituationer håller de alltid huvudet högt och låter sig inte nedslås av varken en enskild individ eller ett samhälle.
Det finns miljontals kvinnor att se upp till, allt från sin egen mamma till Rosa Parks, men just idag är de kurdiska YPJ-krigarna mina hjältinnor. De är cirka
10 000 kvinnor i åldrarna 18-40 som slåss mot IS tillsammans med YPG.
Dessa kvinnor ger sina liv för att skydda sina systrar och bröder från IS, utan att vissa några som helst tecken på rädsla. Detta är vackra, självsäkra kvinnor som även IS är rädda för.
Det finns mycket att beklaga sig över i dagens läge när det kommer till kvinnors situation, men i år på 8 mars kommer jag att hedra och fira alla de underbara kvinnor som bidrar till att göra världen till en bättre plats varje dag.
Årets 8 mars-demonstration handlar om gränslöst systerskap. När jag hör meningen ”gränslöst systerskap” tänker jag inte på de ekonomiska skillnaderna mellan män och kvinnor och hur ojämnt fördelat det är i hemmen runt om i hela Sverige.
Jag tänker solidaritet, gränslöst utanför Sveriges murar. Jag tänker att här är ett tema där vi kan nämna alla andra orättvisor som är så långt ifrån oss som bor i Sverige.
Jag tänker på alla mina ezidiska systrar som har tagit livet av sig bara för att inte bli våldtagna eller sålda som sexslavar på IS marknad, alla de unga tjejer som har hoppat från bergskanter och bränt sig själva då de inte klarar av allt det hemska som händer deras ezidiska systrar.
Jag håller huvudet högt av en enkel anledning: Jag är kvinna! ■
