Säkerhetsskyddslagen – hotar jobb och arbetsrätt

Foto: Vilgot Karlsson

Säkerhetsskyddslagen, som trädde i kraft år 2019, ska syfta till att skydda verksamheter som har betydelse för Sveriges nationella säkerhet mot spioneri, sabotage, terroristbrott och andra hot.

Av Louise Strömbäck // Artikel i Offensiv

De verksamhetsutövare som anses bedriva säkerhetskänslig verksamhet är skyldiga att vidta säkerhetsskyddsåtgärder, vilket bland annat innefattar att ”förebygga att personer som inte är pålitliga från säkerhetssynpunkt deltar i en verksamhet där de kan få tillgång till säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter eller i en verksamhet som av någon annan anledning är säkerhetskänslig” (Säkerhetsskyddslag 2018:585).

Detta innebär att en arbetsplats kan bli klassad som säkerhetskänslig verksamhet, och då måste arbetsgivaren enligt lagen se till att ingen anställd kan anses vara opålitlig ur säkerhetssynpunkt. Detta görs genom att varje anställd som arbetar med säkerhetsklassade arbetsuppgifter eller på en säkerhetsklassad arbetsplats får genomgå en säkerhetsprövning. Prövningen genomförs av arbetsgivaren tillsammans med Säkerhetspolisen (Säpo), och om någon inte anses uppfylla kraven så får personen inte jobba kvar. Man får inte veta varför man inte klarade säkerhetsprövningen, och beslutet går inte ens att överklaga. Ett exempel är en byggnadsarbetare som arbetade för en underleverantör för Forsmark, och som blev underkänd på säkerhetsprövningen i vintras. Han fick sluta omedelbart, utan någon förklaring och utan några förhandlingar om uppsägningen. Facket har stämt arbetsgivaren, och menar att mannen borde ha blivit omplacerad.

Omplacering är ett alternativ på vissa arbetsplatser, där bara vissa arbetsuppgifter eller roller är säkerhetsklassade. Inom Stockholms tunnelbana har det skett flera omplaceringar av personer som inte klarat säkerhetsprövningen. Men där det inte finns sådana alternativ blir folk av med jobbet, utan att få veta varför, och blir potentiellt märkta för livet av den underkända säkerhetsprövningen.

Av de tre säkerhetsklasserna krävs svenskt medborgarskap vid klass 1 och 2, hos offentliga arbetsgivare. Det innebär att alla utan svenskt medborgarskap automatiskt diskvalificeras och kan bli av med jobbet för att man anses utgöra en säkerhetsrisk, enbart på grund av sitt ursprung.

Under prövningen görs en registerkontroll av Säpo, både av den enskilda personen men även av dennes närstående. Det genomförs även en särskild personutredning där personens ekonomiska förhållanden granskas. Det betyder att någon kan få underkänt på grund av exempelvis skulder, eller på grund av att en släkting finns med i belastningsregistret.

Men orsakerna till att man underkänns får man inte ens veta, utan man blir av med jobbet och får en stämpel som ett hot mot rikets säkerhet, utan att alls kunna överklaga det. Det är helt rättsosäkert och arbetsrättsvidrigt, och det blir godtyckligt för arbetsgivarna och Säpo att göra sig av med vem som helst och med vilka kriterier som helst, då inga orsaker behöver redovisas. Personer som är fackligt och politiskt aktiva kan utgöra ett problem och ett hot mot arbetsgivaren, och lagen kan användas som ursäkt för att göra sig av med dem.

Ett exempel på det är Erik Helgeson, vice ordförande för Hamnarbetarförbundet, som blev av med jobbet med hänvisning till rikets säkerhet trots att han inte ens genomgått en säkerhetsprövning. Men det var tillräckligt för att arbetsgivaren skulle kunna göra sig av med en obekväm facklig kämpe.

Säkerhetsskyddslagen är ytterligare ett steg mot ett totalitärt samhälle, och den måste utmanas av fackföreningsrörelsen. Alla ska ha rätt att överklaga sin uppsägning, och att få veta vad de beskylls och straffas för.