Tiotusentals har i Polen tagit till gatorna mot de föreslagna ytterligare inskränkningarna mot aborträtten under de senaste veckorna.
År 1993 införde det polska parlamentet en lag som förbjöd abort. Den massiva oppositionen mot detta, med 1,7 miljoner namnunderskrifter med krav på en folkomröstning, ignorerades. Lagen ses som en slags belöning till den polska katolska kyrkan för att de gav sitt stöd till det nya politiska systemet. Lagen framställdes som ”en kompromiss”, men inga kvinnor ingick i förhandlingarna.
Tre undantagsfall tilläts i teorin: Om den gravida kvinnans hälsa hotas, allvarliga missbildningar på fostret och våldtäkt. Men verkligheten är mycket strängare än lagorden. Polen hade sitt dödliga offer av abortlagen nio år före fallet Savita Halappanavar i Irland 2012, där kvinnan Agata Lamczak insjuknade och vägrades behandling på grund av sin graviditet. År 2008 jagades en gravid 14-åring i landet och togs i förvar för att försöka stoppa henne från att genomföra en abort, där hennes mamma hotades att ställas inför rätta för att ”hjälpa till med abort”.
Officiella siffror på antalet lagliga aborter i Polen är enligt regeringen mellan 800 och 1 200. Olagliga – de som utförs utomlands och ”under jord” i Polen – beräknas vara mellan 90 000 och 200 000. Horribla fall av barnadöd har rapporterats.
Kvinnornas 8 mars-allians (Porozumienie Kobiet 8 Marca) bildades år 2000 i protest mot polisens razzior mot gynekologer. Sedan dess har den organiserat feministiska demonstrationer varje mars.
Abortförbuden har som enda mål att terrorisera och tortera kvinnor. Barn och foster är helt irrelevanta. De som stödjer abortförbudet tror inte på mänskligheten hos fostren, som de påstår. Många oönskade barn dränks eller fryses till döds.
De självutnämnda ”försvararna av livet” försvarar ingen – de stödjer och organiserar misogyni (hat mot kvinnor). Antikvinnlig propaganda är användbart för den härskande klassen. När en vill bygga en stat baserat på exploatering är syndabockar ovärderliga. Judarna användes som detta förut, medan högerpropagandan idag skyller alla problem på de muslimska invandrarna.
Kvinnor står alltid nära till hands att systematiskt diskriminera och jaga. Om du lyckas få halva samhället mot den andra halvan och gör våldet ostraffat kommer de två halvorna att vara för upptagna för att kämpa emot den verkliga exploateringen. Och en bra syndabock hindrar folk från att strejka. Därför går inte bara läkare som torterar gravida kvinnor, utan också män som tvingar sina fruar till sex utan preventivmedel för att föda oönskade barn, för att sedan dränka dem eller frysa in dem i frysar, fortsatt ostraffade.
Efter att ha fått igenom abortförbud kommer de styrande männen att gå vidare till att kämpa mot preventivmedel. I tider när Rumänien bygger monument till minne av tusentals kvinnliga offer för det totala förbudet mot abort och preventivmedel under Ceausescus regim vill de polska ”försvararna av livet” introducera lex Ceausescu i landet.
Abortförbudet innebär också det extremaste föraktet mot moderskap. Mänsklig graviditet är på grund av vår anatomi och fysiologi en icke-patologisk process [en ej sjuklig, förvriden eller onormal process] som är belastande och riskabel för ens hälsa – graviditet är tio gånger så dödligt som abort. Kvinnor som beslutar sig för att genomföra detta förtjänar all respekt och stöd från samhället. Beslutet måste vara deras och deras allena.
Det är hög tid att de polska myndigheterna upphör att låtsas om att inte veta om FN:s position vad gäller tillgång till abort. Det är hög tid för att män som föraktar kvinnor inte längre får tillåtas jobba inom sjuk- och hälsovård. Det är dags att sluta kalla vad som är ett hatbrott för en ”kompromiss”.
Huvudparollen för Kvinnornas 8 mars-allians i år var ”Abort räddar liv”. Tyvärr kunde vårt budskap inte vara mer i tiden. Tre veckor senare la en grupp abortmotståndare fram ett lagförslag som inte bara innebär ett totalförbud mot abort utan undantag, utan också att straffa kvinnor och läkare då det också innebär ett förbud mot vissa former av preventivmedel och undersökningar av foster. Precis som i El Salvador skulle missfall vara ämne för brottsundersökningar.
Efter att 1,7 miljoner namnunderskrifter ignorerades år 1993 följde flera år av resignation. Några få anordnade protester mot återkommande försök att begränsa aborträtten än mer. Dessa attacker, som ofta förespråkades av kyrkan och fördes fram av högerpolitiker i parlamentet, har ökat i antal de senaste åren – krisåren.
Men den här gången exploderade protesterna. En Facebookgrupp, Dziewuchy dziewuchom (tjejer för tjejer) gick från 6 000 medlemmar till 90 000 medlemmar på bara 48 timmar och resulterade i de första stora protesterna i Warzawa och Kraków den 3 april.
Ytterligare demonstrationer följde en vecka senare i många polska städer och stöddes av aktiviteter utomlands, inklusive i Stockholm, med en demonstration framför den polska ambassaden. Tusentals klädgalgar – symbolen för de hemliga aborterna – hängde på ambassadernas staket och på träd runtomkring det polska parlamentet.
23 år av antikvinnlig propaganda tar ut sin rätt, särskilt bland ungdomen som utsätts för katolska religiösa lektioner i skolan. Rörelsen är dock inte enad. Vissa grupper vill bara stoppa det totala abortförbudet som har föreslagits. Men vissa kräver och fortsätter kämpa för fullständiga reproduktiva rättigheter för kvinnor, som exempelvis Porozumienie Odzyskac Wybor (Återta valet-alliansen) som organiserade demonstrationen i Warzawa den 9 april.
En annan grupp, Ratujmy Kobiety (Rädda kvinnorna) förbereder en ny motion för att liberalisera den polska abortlagen och samlar in de namnunderskrifter som krävs för att presentera den för Sejmen (parlamentet).
Motvilligt har även liberala och medelklassrörelser tvingats ge ett visst stöd, dock på de mest konservativa sätten. Samtidigt meddelade hälsominister Konstanty Radziwitt, som starkt är emot rätten till abort, att nödpreventivmedlet EllaOne, som har funnits tillgängligt utan recept i blott ett år på grund av EU-rekommendationer, kommer att tas bort som fritt tillgängligt igen.
Kampen för fullständiga mänskliga rättigheter, inklusive reproduktiva rättigheter, för kvinnor i Polen kommer att fortsätta.
