Även efter att USA dragit tillbaka 33 000 soldater kommer man att en styrka på minst 70 000 man kvar i Afghanistan. Ungefär lika många USA-soldater som innan Obamas upptrappning (The Surge) av kriget, som beslutades i november 2009.
När USA i oktober 2001 inledde attackerna mot Afghanistan var detta vad som sades vara det långa ”kriget mot terrorismen”. USA:s omedelbara mål var att avsätta de styrande talibanerna och likvidera de al-Qaida-grupper som fått en fristad i Afghanistan och Pakistan. (al-Oaida stod bakom de bestialiska terrorattackerna mot USA den 11 september 2001).
Bombkriget och invasionen ledde till en snabb militär framgång. De reaktionära talibanstyrkorna valde att retirera och fly undan. Efter en månads krig kunde den USA-stödda Norra alliansen, en samling krigsherrar, tåga in i huvudstaden Kabul.
USA-imperialismen kalkylerade med att det inte skulle krävas en större utländsk truppstyrka för att ockupera Afghanistan, som kriget sönderstyckat och vars nye president Karzai var att likna vid huvudstaden Kabuls borgmästare.
”Talibanerna är en förbrukad kraft” sa en talesperson för Bushadministrationen 2004. Men ockupationen och att de utländska styrkorna tog hjälp av krigsherrar och korrupta marionetter samt att Afghanistan var fast i extrem fattigdom och våld gav möjligheter till talibanernas återkomst, med början 2005-2006 i södra Afghanistan som befolkas av i huvudsak pashtuner (landets största folkgrupp).
Sedan 2006 har kriget i Afghanistan skördat allt fler offer. USA har ständigt skickat fler trupper.
År 2002 hade USA 8 000 soldater i landet och den så kallade internationella fredsstyrkan i Afghanistan (Isaf) omfattade inte fler än 4 000 man. Året därpå tog Nato kommandot över Isafstyrkan. ”Samtidigt beslöt Sverige att stödja Isaf även i fortsättningen och ställa en väpnad styrka till Isaf:s förfogande under hösten… Det innebär att svensk trupp lyder under NATO”, skrev Svenska Dagbladet den 12 augusti 2003. Med det tog den svenska makteliten ett stort kliv in i Nato.
Idag finns 150 000 utländska soldater i Afghanistan. Nära tretton gånger fler än för nio år sedan och betydligt fler än den sovjetiska ockupationsarmé som lämnade Afghanistan 1989.
Även efter Obamas bortdragande kommer USA i slutet av året att ha kvar 90 000 soldater i Afghanistan ”och den utländska militära närvaron i Afghanistan kommer att vara praktiskt taget oförändrad i flera år framöver” (Dagens Nyheter den 23 juni).
USA-imperialismen hade hoppats på ett kortvarigt krig i Afghanistan, som i stället har blivit det längsta som USA utkämpat.
Sedan 2001 har kriget dödat tiotusentals människor. Förra året blev det blodigaste hittills och 2011 riskerar att bli än värre. Maj i år blev med 961 offer den mest dödsbringande månaden för civila i Afghanistan sedan FN började föra statistik 2007.
Nära 2 600 utländska soldater, varav1 538 amerikanska, har förlorat sina liv sedan 2001 och mångdubbelt fler har skadats.
Kriget skördar fler liv och blir allt dyrare. Idag kostar Afghanistankriget mer per månad än Irakkrigets månatliga kostnader.
Efter tio år av krig och ockupation rankas Afghanistan som världens farligaste land för kvinnor och som världens näst mest korrupta land efter Somalia. Det är ett land vars ekonomi är till 97 procent beroende av bistånd och pengar från ockupationsstyrkorna, vid sidan av inkomsterna från opiumhandeln.
År 2003 räknade USA med att det fanns 4 000 talibaner i Afghanistan eller i gränstrakterna mot Pakistan, idag uppger Obamas administration antalet till 25 000 och USA har börjat förhandla med de talibanledare som man gick i krig för att eliminera 2001.
Afghanistankriget har blivit ett misslyckande för USA och Västimperialismen, som därför inte har något annat val än att hitta en ”exitstrategi”. Och man lämnar då ett sönderfallande Afghanistan efter sig vars ”civila styre” är i händerna på kleptokrati, ett land där medellivslängden är 43 år och där vart femte barn aldrig får uppleva sin femårsdag.
Kriget i Afghanistan har också bidragit till att destabilisera Pakistan. Trots att flera av al-Qaidas ledare dödats, däribland bin Ladin, finns hotet om nya terrorattacker kvar och al-Qaida, som flydde Afghanistan 2001, har fortfarande grupper i Pakistan och andra länder.
Enligt USA:s plan ska Afghanistans egen armé och polis kunna ta över helt 2014, men det är bara en utopi. Trots att det på papperet finns hundratusentals afghanska soldater och poliser är det en korrupt och brutal styrka som mest ägnar sig åt plundring och svågerpolitik. ”Efter tio år av krig [och efter att USA spenderat 25 miljarder dollar, [160 miljarder kronor] finns det inte någon afghansk polis- eller militärenhet som på egen hand kan upprätthålla lag och ordning och som kan agera som en självständig kraft vid sidan av de utländska styrkorna”, skrev brittiska Independent on Sunday den 12 juni.
Afghanistankriget har blivit allt mer impopulärt. I USA är det nu en majoritet som vill se ett snabbt tillbakadragande av alla trupper och även amerikanska CBS rapporterar ”om att människorna i Afghanistan är trötta på ockupationen. De vill själva styra sitt land” (CBS i februari).
Som Bob Woodward avslöjar i sin bok Obama’s Wars, är president Obama uppenbarligen livrädd för att han ska gå samma öde till mötes som Lyndon B. Johnson, den demokratiske president som lät vägen mot nederlag i Vietnam kantas av ständiga upptrappningar och som förlorade valet till republikanen Nixon 1968.
Det är med sikte på presidentvalet 2012 och för återvinna popularitet som Obama nu vill börja ta hem 33 000 soldater.
Efter 2001 har USA-imperialismen försvagats – ekonomiskt och politiskt – och den enorma militära upprustningen samt krigen har ruinerat landets statsfinanser. Afghanistankriget som skulle visa USA:s styrka och globala dominans kom istället att bidra till dess försvagning och kris.
Förhandlingar med talibanerna, som kan resultera i ett eldupphör, markerar en ny vändning i kriget. Det handlar dock inte om förhandlingar som kan ge varaktig fred utan bara om hur makten i Afghanistan ska delas mellan olika väpnade grupper, inkluderat de utländska trupperna.
Även om imperialismen tvingas dra bort sina trupper väntar en terror utan ände om inte Afghanistans massor kan förenas med andra förtryckta i regionen mot kapitalismens plundring och våld.
Det är bara om de afghanska massorna förenas i en gemensam massrörelse mot imperialism, korruption, krigsherrevälde, nationell och religiös splittring och för verklig demokrati, jobb, utbildning, och statligt ägande av jord och naturtillgångar som en väg till fred kan stakas ut. Det i sin tur skulle göra det möjligt för det afghanska folket att själv forma sin framtid.
RS/Offensiv kämpar för:
- Stoppa kriget och ockupationen av Afghanistan. Ett omedelbart tillbakadragande av alla utländska styrkor.
- Nej till talibanernas terror och till religiös extremism.
- Det afghanska folket måste självt få bestämma sin framtid – allt stöd till varje strävan att bygga en afghansk kamprörelse och försvarsstyrka som kan förena massorna i gemensam kamp mot alla former av förtryck, terror och våld.
- Kamp för en demokratisk och socialistisk federation i Afghanistan, Pakistan och i södra Asiens länder.