Akut brist på vårdplatser och personal

2013-02-27 12:27:39

foto: José Goulão
Det är vården för de gamla och multisjuka som försummas mest av låtsas­marknadernas lönsamhetskrav.

Om Carema och Attendo gav krisen inom den till stor del privatiserade äldrevården ett fult ansikte under 2011 är det just nu konsekvenserna av krisen för de nyliberala systemskiften som genomförs inom sjukvården som står i fokus, utan att läget inom äldrevården för den skull har förbättrats ett enda dugg.

Skandaler, som till exempel att den hälsovådliga privatiseringen av sjukhusens städning i hela landet gett en ny grogrund för spridning av multiresistenta bakterier, passerar revy för att snabbt glömmas bort för nya skandaler.

Vi har de senaste veckorna fått ­höra mycket om det så kallade stabsläget på Karolinska universitetssjukhuset i Solna och Huddinge, som till och med innebar att man tillät överbeläggningar på avdelningar för patien­ter med multiresistenta bakterier, och den parallella vårdkrisen i Region Skåne.
Men det är bara de senaste toppar­na på ett landsomfattande berg av överbelagda akutsjukhus med ­alltför få vårdplatser och en skriande brist på underbetalda och hårt pressade sjuksköterskor, barnmorskor och undersköterskor som inte ens hinner gå på toaletten.
I botten ligger både otillräckliga, kommersialiserade och felaktigt använda ekonomiska resurser genom huvudlösa omorganisationer.
Sjukvården har på 20 år genomgått en gigantisk systemförändring. Det började med en slakt på vårdplatser och koncentration till storsjukhus som av de styrande politikerna har motiverats med den tekniska och medicinska utvecklingen, som också faktiskt följts av en ökad medellivslängd med 4,5 år sedan 1980-talet.
Men idag är platsbristen hälsovådligt akut när antalet vårdplatser i Sverige har minskat med två tredjedelar från 75 000 till 25 000.
Sverige har idag så få som 2,7 vårdplatser per 1 000 invånare. Det är bara hälften så många som genomsnittet bland industriländerna inom OECD och, som Expressen har utro­pat i en fet rubrik, till och med långt färre än Etiopien och flera andra fattiga länder i tredje världen.
Och medan Sverige har lägst antal vårdplatser i västvärlden, har Skåne och Stockholm (2,0) lägst antal inom Sverige. I Stockholm har ­antalet vårdplatser de senaste tio åren ­fortsatt att minska med sex procent, trots att befolkningen under samma tid har ökat med tio procent!

Samtidigt har prislistorna ­enligt de affärsmässiga New Public Management-idéer om marknadsmässiga ”prestationsersättningar” som införts inneburit en premiering av korta och lönsamma besök för enklare krämpor hos relativt ”friska” patienter. Nio av tio verksamhetschefer i Stockholm anser enligt rapporten Vårdval i primärvården att de i ganska eller mycket stor utsträckning måste premiera korta besök. I hela landet säger hälf­ten av cheferna samma sak.
Enligt en undersökning av läget inom landstingen i Stockholms län, Östergötland och Region Skåne som gjorts av Myndigheten för ­vårdanalys har vårdvalsreformen inom primärvården där lett till fler besök, samtidigt som de mest vårdbehövandes vårdutnyttjande ökat mindre än för andra.
Inga tecken finns heller på att det har avlastat den öppna vården på sjukhusen.

Försöken att minska de långa kötider som uppstått i en resurssvag vård med den statliga så kallade kömiljarden har samtidigt enligt en utredning av Sveriges läkarförbund lett till tydliga undanträngningseffekter i en slags ”Drive-Thru-Sjukvård”, när patienter och remisser skickas fram och åter, för att minska vårdkön i respektive vårdsegment. De grupper som mest drabbas är äldre, multisjuka och kroniker, liksom möjligheterna till uppföljning och noggrannare utredningar.
Samtidigt som privata vårdcentraler har getts en fri etablerings- och dragningsrätt på skattemedel för lönsamma patientbesök har kritiken varit svidande mot de sammanslagningar och panikartade klinikomflyttningar som skett vid Karolinska universitetssjukhuset i Solna och Huddinge och vid Skånes universitetssjukhus i Lund och Malmö.
Med den utveckling som har inletts kommer dagens sjukvårdsmark­nad på 22 miljarder kronor i privat sektor att växa snabbt, med ett växan­de läckage av skattemiljarder till privata vinster i Praktikertjänst eller riskkapitalägda bolag som Capio, Aleris, Carema och Global Health Partner och en lång rad andra bolag. Störst är denna privatiserade vårdmarknad i Stockholm, där en fjärde­del av all sjukvård och 60 procent av primärvården redan är privatiserad.

Men än så länge är de profiter på den skattefinansierade vården och omsorgen som byggföretag som Skanska, Peab och NCC gör ännu större.
Ansvaret för den allra mest skrämmande byggaffären vilar tungt på sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt och den styrande högeralliansen i Stockholms län som utan att blinka har signerat de vanvettiga planerna för Nya Karolinska, med en prislapp som på fem år har vuxit från 14 till 52, eller rentav 70, miljarder kronor. Det sker i en hemligstämplad så kallad Offentlig Privat Samverkan (OPS) med ett konsortium av byggföretaget Skanska och den brittiska investeringsfonden Innisfree som ska stå för projektering, bygge, drift, underhåll och service fram till år 2040.
Och detta för ett sjukhus som när det står klart 2017 bara får 800 vård­platser. Det är skandalöst nog 400, eller en tredjedel, färre än i dagens redan platsbristhärjade Karolinska – samtidigt som Stockholmsregionen beräknas växa med mellan 300 000 och 500 000 invånare redan till år 2030.
Redan till 2015 bedöms Stockholm behöva 500 nya vårdplatser, inte 400 färre.

I en artikel med rubriken ”Filippa & finanskapital förstör för folkhälsan” skriver folkhälsoprofessorn Anders Romelsjö vid Karolinska Institu­tet att dagens Karolinska antagligen skulle ha kunnat rustas upp för 20 procent av denna kostnad – utan att minska platsantalet.
”Gång på gång sker strukturförän­dringar utan dialog och samtal med de berörda: kliniker, ansvariga för läkar- och sjuksköterskeutbildningar och forskare. Förändringarna sker också utan att professionella bedöma­re kan säga att det leder till bättre eller billigare sjukvård”, motiverade de tre socialdemokraterna Ilmar Reepalu, Rickard Larsson och Anders Almgren sitt avhopp från Region Skånes styrgrupp för framtidens ­sjukvård i ett försök att två sitt eget partis solkiga händer.

Arne Johansson

 Rättvisepartiet Socialisterna / Offensiv kräver▼

  • Omedelbart stopp för alla privatiseringar och New Public Management-metoder inom skattefinansierad vård och omsorg, liksom av skola och kollektivtrafik m m – återta alla idag vinstdrivande välfärdsföretag i allmän ägo, inklusive av städning och underhåll.
  • Statlig haverikommission med sikte på en reorganisering av hela vård- och omsorgssektorn under kontroll av de anställda i samarbete med alla vårdfack och brukarorganisationer.
  • Gemensam vård och omsorg till alla efter behov – demokratiskt planerad upprustning och kraftig utbyggnad av vårdplatser, utbildning och bemanning, helt utan vinstintressen.
  • Förstatliga banker och byggföretag för en bra och billig ut- och ombyggnad.
  • Allt stöd till sjuksköterske-elevernas kamp för ingångs-löner på 25 000 kronor och kraftigt höjda löner till all
    personal inom Vårdförbundets och Kommunals yrkesområden inom vård och omsorg.

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer. Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!