”Till alla er som berättar om allt ni skall göra i Almedalen; ta inte illa upp, men ni gör mig bara gladare och än mer tacksam för att jag slipper åka till lobbyisternas, journalisternas och politikernas eget introverta sommarläger i år.”Det kommentaren på facebook av Kalle Larsson, vänsterpartist och f d riksdagsledamot, säger allt om den vecka som just nu pågår.
Almedalen blir större för varje år. Fjolårets 14 000 deltagare och 1 400 programpunkter överträffas av årets vecka med 1 800 evenemang.
PR-konsulter, direktörer, lobbyister och politiker umgås under en vecka med 800 journalister, varav 50 enbart från Aftonbladet och Expressen.
Inte bara Svenskt Näringsliv och alla storbanker deltar för fullt. I fjol fanns också 38 statliga myndigheter på plats, till kostnad av 5,2 miljoner, kronor räknade Dagens Nyheter ut. Mest satsade försvaret – som alltid klagar över att man inte har några pengar – hela 900 000 kronor.
Inför årets Almedalen uppmärksammas en ny bok, Politik som spektakel, av statsvetaren Maria Wendt. Hon kritiserar inte minst den höga alkoholkonsumtionen. ”Från sen eftermiddag är baren vid Donners plats, ett stenkast från stora scenen, den självklara mötespunkten”, skriver hon. På makthavare.se konstaterar en krönikör att ”Ett glas rosé har blivit ett begrepp i Almedalen”.
PR-byrån Westander utser varje år den eller de som har fått ”störst genomslag”. Ett år var den mest uppmärksammade händelsen utan tvekan när Gudrun Schyman eldade upp 100 000 kronor, påstått för att symbolisera löneklyftorna mellan kvinnor och män. Också detta efter råd från en PR-byrå, som också stod för pengarna.
– Det händer sällan något av bestående värde i Almedalen, sa Maria Wendt i intervju i Sveriges Radio. Hennes förslag är att varje dag under veckan ska ägnas en viktig fråga.
Idag är det riksdagspartierna som har varsin dag. Söndag den 1 juli var det rasisterna i Sverigedemokraterna som fick reklam och full frihet att bre ut sin rasistiska propaganda mot ”massinvandringen”.
Almedalen är också samförståndets vecka. Partier, fack och näringsliv ”samtalar”, utan inblandning från arbetare eller arbetslösa.
På Socialdemokraternas ekonomiska seminarium den 6 juli deltar Nordeas chefsekonom Annika Winsth och Stockholmsbörsens VD Jens Henriksson, tillsammans med S-toppens ekonomiska talesperson Magdalena Andersson.
Men även Vänsterpartiet har ”breda” seminarier. På ett V-seminarium som handlar om hur vinster i välfärden ska stoppas ingår Svenskt Näringslivs chefsekonom Stefan Fölster i panelen.
Partier och organisationer som kämpar mot högerpolitik och för rättvisa måste ha en helt annan utgångspunkt. Förslag från samförståndsseminarier har inte förändrat världen, i varje fall inte i rätt riktning. Arbetarrörelsen och socialister måste mobilisera arbetare, ungdomar – ”vanligt folk” – till strid.
Den kris som skakar Europa är på väg mot Sverige och de kampmetoder som används i Grekland, Spanien, Irland och Portugal måste också slipas här.
Kritiker har jämfört Almedalen med Let’s Dance eller Schlagerfestivalen. Men en viktig skillnad är att politikerveckan varken lockar storpublik eller engagerar.
Per-Åke Westerlund
