Då beslutet var klubbat var känslorna blandade bland barn, lärare och föräldrar på plats. Frustration, ilska, sorg och hopplöshet, men tydligt var också att kampen fortsätter.
Vänsterpartiet yrkade tillsammans med Miljöpartiet på mer tid, för att diskutera med personal, elever och föräldrar och samtidigt vänta in alternativa förslag från tjänstemännen. Dessa två partier, som styr kommunen tillsammans med Socialdemokraterna, svängde i december på grund av opinionstrycket.
Folkpartiet yrkade på att Björsaredsskolan skulle få vara kvar och fick stöd av M, KD och S. FP yrkade också på att skolorna i Hjällbo och Hammarkullen skulle få vara kvar i sin nuvarande form, men detta avslogs av S och M.
Direkt efter mötet samlades några av de aktiva i kampen mot denna omorganisering.
– Vi är många som är enade om att vi måste fortsätta och kampen breddas, säger Johannes Lundberg, aktiv i Föräldragrupperna och medlem i Rättvisepartiet Socialisterna.
Vad säger du om beslutet?
– Det är en skandal gällande tryggheten för barnen och området, men också ur demokratisynpunkt. Förslaget presenteras utifrån en påstådd dialog med föräldrar. Men politiker har från dag ett nonchalerat föräldrar och personal, vad gäller flera inbjudningar till dialog, svar på våra frågor via mejl, men framför allt deras val av små lokaler inför informations- och nämndemöten.
– I vissa delar av Angered röstar bara dryga 50 procent i valet. Denna folkliga opinion med massivt engagemang – där dörrar till politikermöten har stängts framför ögonen på unga, föräldrar och personal – känner sig totalt överkörda.
Skolkampen i Angered har blivit en demokratifråga?
– Absolut. Stadsdelsnämndens politiker är inte folkvalda utan tillsatta uppifrån. De blir mer måna om att hålla budgeten och klättra högre i sin politiska karriär. För de så kallade experterna, välbetalda tjänstemän, är våra barn bara siffror i en pärm.
Varför är det nu viktigt att fortsätta kämpa?
– Främst för att riva upp beslutet. Och då behövs riktigt stora organiserade protester där alla som är emot omorganiseringen deltar fullt ut. De fackliga organisationerna måste mobilisera sina medlemmar. Föräldrar, elever och personal tillsammans, precis som vi har sett, men i ännu större skala. Det får inte bli prat om respekt för demokratiska beslut och att det nu inte finns utrymme för fler protester. Man har rätt att påverka och protestera mot tagna beslut.
– Det är också viktigt för att kanalisera missnöjet och frustrationen i rätt riktning för att undvika att den yttrar sig på annat sätt.
Amer Mohammed Ali