foto: Sebastian Olsson
Omregleringen av apoteken kan definitivt räknas in som ännu ett av högerns många misslyckade privatiseringsprojekt, skriver Anna Löfgren.
Fredrik Reinfeldt hävdade i en partiledardebatt tidigare i år att de flesta apoteken fortfarande är i statsägda Apoteket AB:s händer. Detta motbevisades snabbt; knappt en tredjedel av alla apotek är idag statligt ägda. Vilka effekter har omregleringen egentligen haft på vanligt folk?Sedan apoteksmarknaden omreglerades för två år sedan har 313 nya apotek öppnat i Sverige; förra året öppnade 121 nya apotek. Detta är en ökning med en tredjedel, men antalet anställda har inte alls matchat den snabba ökningen av apotek. Det innebär i praktiken att allt fler apotek har allt färre anställda, vilket resulterar i längre arbetstider för de anställda, mer deltider och att anställda åker mellan olika apotek.
Dessutom har några av de stora apotekskedjorna med säte utomlands sparkat anställda på grund av icke uppnådda lönsamhetsmål på etableringarna i Sverige. Farmaciförbundet rapporterade i slutet av förra året att apoteksjättarna Doc Morris och Medstop tog bort hundratals tjänster.
– När det gäller nedskärningarna av personal på apoteken är det fruktansvärt, eftersom vi vet att våra medlemmar mår dåligt redan idag. Det är mycket stressigt på apoteken och vi hinner inte ge den information till läkemedelskonsumenterna som de borde få. Det finns inte tid till det, sa Carina Jansson, ordförande i Farmaciförbundet till farmaciforbundet.se, i samband med avskedandena.
Trots att apoteken har blivit fler, i Stockholm hela 53 procent fler än före omregleringen 2009, har inte servicegraden ökat (DN den 14 april).
Inte ett enda apotek klarar av att leverera medicin inom 24 timmar, som ju faktiskt är regeln. 24-timmarsregeln omfattar inte hela kedjan med leverantörer, även om apoteken följer regeln finns det inget krav på att alla leverantörer ska följa den.
Enligt Sveriges Apoteksförenings senaste undersökning får hundratusentals kunder lämna apoteken med en annan medicin än den som var tanken, eller helt enkelt utan medicin över huvud taget. Enligt Apoteksföreningens vd Johan Wallér saknades 5,3 procent av alla utbytbara läkemedel helt i december förra året.
”Apoteken är fler, men antalet recept är ganska konstant, liksom antalet mediciner. Därför sprids medicinen ut på fler apotek som ofta är så små att de inte ens fysiskt rymmer alla 15 000 receptbelagda mediciner. DN:s genomgång visar att apoteken
i snitt håller mellan 1 500 och 4 000 mediciner i lager”, skriver DN den 14 april.
Apotekarförbundets undersökning pekar ut generikamodellen som en stor anledning till varför apotekens standard har försämrats så drastiskt. Generikamodellen innebär i praktiken att tusentals mediciner byts ut varje månad. Detta för att hålla statens läkemedelskostnader nere.
När apoteken skulle omregleras 2009 var ett av argumenten från högern i vanlig ordning att priserna skulle sjunka.
Undersökningar (av bl a Dagens Nyheter och tidningen City) visar dock att priserna i stort sett är oförändrade. Däremot har det visat sig att de stora läkemedelskedjorna är de med dyrast priser, och att livsmedelsbutikerna har lägst priser (även om det är marginellt).
Så vad kan vi dra för slutsatser då? Att servicen har blivit sämre, att arbetsförhållandena för de anställda har försämrats och att riskkapitalbolagen som äger stora apotekskedjor gör stora vinster är några slutsatser.
En annan slutsats är att det nu står klart att omregleringen av apoteken definitivt kan räknas in som ännu ett av högerns många misslyckade privatiseringsprojekt.
Anna Löfgren
