foto: Julien Haler / Flickr CC
Det behövs ett stopp på nedskärningspolitiken och alla attacker på arbets- och levnadsvillkor för att vi ska kunna må bra.
En populär föreläsare, hjärnforskare och kirurg föreläser om varför vi mår så dåligt i dagens Sverige, ett land rikt och fullt av möjligheter. Några enkla råd från professorn: Se till att sova gott, promenera 50 minuter, ät bra, skratta mycket och omge dig med positiva personer. Jag tror nog att professorn kan förstå, utifrån sin egen privilegierade position, att hans enkla råd för att må bra, i verkliga världen och för många är omöjliga att uppnå.
Våra hjärnor blir överbelastade av allt negativt, menar professorn, både allt som sker i världen med krig, sjukdomar, fattigdom och konflikter, men också den press det innebär att prestera, ha ett perfekt liv med mera.
Det som borde vara självklart är det sannerligen inte. Arbetarrörelsens krav på åtta timmars arbetsdag, åtta timmars vila och åtta timmars fritid känns nästan som en utopi med tanke på hur många som har sömnsvårigheter på grund av stress eller oregelbunden arbetstid. Våra kroppar får betala när arbetslivet ska vara så flexibelt som möjligt – flexibelt för maximerad vinst, inte utefter behov från brukare, elever, äldre eller medborgare. Många har idag inte ens en riktig rast – tar det mer än tre minuter på toaletten måste anställda inom MTR skriva en rapport om orsak. Personal inom hemtjänsten äter springande mellan jobben och busschaufförer sover en stund i bussen mellan sina arbetspass.
Du anstränger dig till ditt yttersta för att göra ett bra jobb. Men du har på tok för mycket att göra och ingen kontroll över situationen.
År 2014 var fler än 71 000 sjukskrivna med psykisk ohälsa som diagnos, vilket är den vanligaste orsaken till sjukskrivning, och under den rubriken är sjukskrivning på grund av akut stressreaktion absolut vanligast. Orsaken är nästan alltid jobbet. Det är bara toppen av isberget: många jobbar trots att de mår dåligt. 65 miljarder kronor per år kostar det att strunta i arbetarnas ohälsa enligt en OECD-rapport, som räknar ihop kostnaden för sjukvård, socialförsäkring och förlorad produktivitet.
Jobbet kan vara en stor hälsofaktor, men höga krav, låg kontroll, rollkonflikter, psykiskt och fysiskt ansträngande arbete och obalans mellan ansträngning och belöning gör oss istället sjuka i förtid.
”I en livssituation där det krävs mer av oss än vi orkar blir vår organism stressad. På kort sikt är det helt normalt, men pågår det i veckor, månader och år är det problematiskt” (Aleksander Perski, stressforskare och läkare på Stockholms universitets stressmottagning).
Produktiviteten har ökat, men vi som arbetar får varken sänkt arbetstid eller högre lön. Istället höjer man pensionsåldern. 1,5 miljoner människor i Sverige lever i fattigdom eller riskerar att bli fattiga. Sverige är det OECD-land där inkomstskillnader och klassklyftor ökar i allt snabbare takt. 16,8 procent av alla pensionärer lever under fattigdomsgränsen.
Sedan 1990 har det varit en markant ökning av otrygga, tillfälliga jobb, enligt Katalys rapport från den 19 februari Nomaderna på den svenska arbetsmarknaden som konstaterar att ökningen är 60 procent och att 16 procent arbetar under dessa villkor. Arbetarklassen har drabbats hårdast.
Bland barnskötarna är det 37 procent som upplever stress varje dag. En av fem har svårt att gå på rast. Många lider av bullret på arbetsplatsen. Bland de fastanställda utbildade barnskötarna är det 29 procent som säger att de vill sluta. Det är inte fel på människorna, det är strukturerna som är fel.
Företagshälsovården gör varje år en undersökning om jobbhälsa hos 20- till 65-åringar som jobbar åtminstone deltid som kallas Jobbhälsobarometern. Den senaste visar att en av tre kvinnor under 30 år mår dåligt av sitt jobb minst ett par gånger i månaden. 350 000 mår psykiskt dåligt flera gånger i veckan. Många anger mobbning och trakasserier som orsak, även från chefer. Skola, vård och omsorg samt hotell- och restaurangbranchen är särskilt utsatta, där 25 procent känner psykiskt obehag på jobbet. 66 procent av kvinnorna har dessutom fysiska besvär. Andelen helårsfriska, de som inte har haft en sjukdag de senaste 12 månaderna, är nu nere i 19 procent – den lägsta siffran sedan man började mätningarna år 2007.
Få kommuner i Sverige har heltid som krav vid upphandling av välfärdstjänster, enligt en undersökning som Kommunal-Arbetaren har gjort hos de 50 största kommunerna. Speciellt de som är borgerligt drivna tänker även framöver strunta i att kräva heltid när de upphandlar. Endast tre kommuner har antagit heltid som norm i kommunen och därför även kräver det av utförare. ”För att förstå belastningen på vårdpersonal skulle de som bestämmer behöva jobba och känna på hur vi har det. De skulle kunna jobba natt, delade turer och varannan helg!” (Liselotte Falk i Kommunalarbetaren # 3/2018).
Allt färre unga är med i facket. Den som har vikariat, projektanställning eller sover med mobilen under kudden och blir inkallad som sms-anställd kanske inte känner att hen har en tillräckligt trygg anställning för att ha råd med facket. Bland LO-förbunden är det bara 22 procent unga (upp till 30 år) som är med i facket, där Kommunal ligger på 16 procent och Fastighets på blygsamma 9 procent. Målareförbundet och Byggnads är bäst med sina 35 procent.
I januari 2018 kom en Sifo-undersökning som Swedbank och sparbankerna låtit utföra som rörde pensionerna. Två tredjedelar av de som deltog uppgav att de behövde mer i pension än de sannolikt kommer att få. Cirka 15 000 i månaden uppskattar 67 procent att de skulle behöva. Många och stora yrkesgrupper kommer istället att få mycket lägre pension. 30 procent räknar med att jobba längre än 65 år, 43 procent på grund av ekonomi. En grupp ”för att det är så roligt att arbeta”. Vi säger förstås grattis till dem och gissar att rätt få har jobbat hårt hela sina liv eller är utslitna i kropp och själ.
Bara 40 procent av låginkomsttagarna i undersökningen tror att de orkar till 65 år, än mindre jobba extra år även om det skulle behövas. ”Det är ofta de med lite tyngre yrken där man har lägre inkomster och får mindre i pension och aktivt skulle behöva jobba längre som anger att de inte orkar det.” Jo, just det. Redan idag är det 16,8 procent av pensionärerna som lever under fattigdomsgränsen.
14 000 fler anställda till vården år 2020, om knappa 4 år, lovar Stefan Löfven (S). Så många fler behövs utöver de som redan jobbar inom vården. ”Jag har arbetat inom vården sedan 1990-talet och tycker att det har blivit värre och värre. Jag orkar inte jobba mer än 75 procent. Politikerna lovar år efter år att vi ska bli fler, var är mina nya kollegor?” (Gun Johansson, KA 3/2018).
Vi behöver fler fasta jobb. Vi behöver bra kollektivavtal och starka fack, mer makt på arbetsplatsen för oss som jobbar, mer mod och öppenhet, förebyggande åtgärder som att våga ta tag i strukturer och organisationer som inte fungerar, vi behöver kvalitet och bra löner – bort med delade turer, hyvling, bemanningsföretag och verksamhet baserad på lägsta löner. Inför 30 timmars arbetsvecka och andra bra modeller efter behov och efterfrågan.
Vi behöver bra hälsovård och sjukvård på jobbet, vidareutbildning och tid för vila och fritid. De enda som ska vara stressade är de rikaste, eliten som parasiterar på vårt arbete, som håller oss i fattigdom och ohälsa. Bort med vinster på välfärden. ■
