År efter år drabbas Stockholm av försenade och inställda tåg, på grund av det så kallade snökaoset. I år bidrog den första riktiga snödagen, den 5 december, till stora problem i huvudstadens kollektivtrafik.Pendeltåg, tunnelbana och bussar var kraftigt försenade eller inställda under hela dagen. Vissa sträckor var all trafik helt inställd, vilket innebar långa promenader för resenärer som ville ta sig hem.
SL har i år av regeringen fått ett extra anslag till järnvägsunderhåll, för att förhindra dessa problem i år. Men i november kom det fram att pengarna redan var slut. Janne Rudén, förbundsordförande för SEKO, och Anders Ygeman (S), ordförande för riksdagens trafikutskott, skrev i november en debattartikel där de bland annat sade att det finns en överhängande risk för att vi får uppleva ett vinterkaos i järnvägstrafiken. De skrev också att pengarna som skulle användas i förebyggande syfte mot kommande problem tagit slut redan i september (!).
Jan Pettersson, chef för underhållsverksamheten på Trafikverket, säger att pengarna inte alls är slut: ”Vi har planerat om vissa reinvesteringar, men vinterförberedelserna är på en bättre nivå än inför tidigare vintrar”.
En viktig orsak till problemen är personalbristen hos SL:s utförare, där vinst sätts före allt annat. Men alla problem SL har kostar pengar. Hundratusentals kollektivtrafikanter i Stockholm har påverkats av förseningarna och tvingats ta taxi för att komma till eller från sina arbeten.
Tack vare resegarantin är det SL som betalar för dessa taxiresor, vilket bara det kostar mycket pengar. Problemet där är dock att många inte har råd att lägga ut de pengar som krävs för taxiresan, då SL inte betalar tillbaka pengarna förrän resenären själv skickar in en blankett och kvitto på resan. Det är så pass krångligt att många inte kan eller vill lägga ut sina sista pengar på en taxiresa. Att komma i tid till jobbet eller att ta sig hem är bara det en klassfråga.
Järnvägarna ligger efter med underhållningsarbetet, och de pengar som inte investeras i underhåll, mer personal och is- och snöröjning, vart tar de vägen? Som i varje kapitalistiskt företag är det vinsterna som driver, och för att få ut så stor vinst som möjligt måste man göra uppoffringar, naturligtvis på andras bekostnad; i det här fallet SL:s anställda och resenärerna.
Det som krävs är en långsiktig lösning. Skulle spåren och tågen skötas bättre skulle det drastiskt minska problemen. SL behöver ha bättre framförhållning när vintern närmar sig och vara redo att röja spåren från is och snö. Framförallt måste kollektivtrafiken åter bli en del av samhällsservicen, istället för ett vinstdrivande företag.
Louise Strömbäck
