Husbyborna har erfarenhet av att ta kamp mot det Blackstoneägda bostadsbolaget D Carnegie.
I våras besökte den kända kanadensiska människorättsadvokaten Leileni Farha Sverige, FN:s särskilda representant för rätten till bostad. Detta uppmärksammades Norra Järva Stadsdelsråd på tack vare mejl med frågor om våra erfarenheter av den Blackstone-ägda fastighetsjätten D Carnegie & Co från hennes medarbetare.
Att hennes föredrag på Arwidsson talk gått oss förbi beror på att besöket inte alls uppmärksammades av vare sig dagspressen, Hem & hyra, radio eller TV.
Först i efterhand har vi kunnat läsa de braskande rubrikerna i branschtidningarna, som ”Riskkapitalmarknaden gör profit på mindre bemedlade” (Byggindustrin), ”FN-rapportör: De skor sig på andras olycka” (Fastighetsnytt) och ”Ett seismiskt skifte behövs för att ge alla en bostad” (Arkitekten).
Enligt Fastighetsnytt beskriver Leileni Farha hur fastigheter, som är världens största marknad med ett uppskattat värde på tre gånger värdet av världens BNP, nu dammsugs av internationella riskkapitalister ledda av världens största riskkapitalbolag, amerikanska Blackstone.
– Riskkapitalbolag reser jorden runt för att leta efter utmätta hem och underprivilegierade kvarter med billig mark som kan ge god avkastning. Det handlar bara om pengar.
Sedan finanskrisen 2007-08 har Blackstone efter massiva uppköp i USA, Spanien, Irland och Storbritannien nu även slagit klorna om svenska miljonprogramsområden.
– När hyresrätterna hamnar på börsen blir bolagets fokus att höja vinsten för aktieägarna, något som ibland sker genom renoveringar som motiverar hyreshöjningar om 30-50 procent (vi har kunnat upplysa om att D Carnegie i Husby överträffar detta med hyreshöjningar på 54 procent efter ofta hafsigt utförda renoveringar av en lägenhet i taget).
Enligt Arkitekten pekade hon också ut Sverige, som ett exempel på vad som händer när regeringarna har övergett sin roll att kontrollera bostadsmarknaden.
– Svenska politiker och makthavare behöver fråga sig hur de boende ser på att deras hyresvärd inte längre är staden utan ett internationellt privat börsnoterat företag.
Farha ska enligt sitt uppdrag från FN granska hur världens länder lever upp till delmålet om bostäder i FN:s Agenda 2030, som lyder: ”Vi ska senast år 2030 säkerställa tillgång för alla till fullgoda, säkra och ekonomiskt överkomliga bostäder och grundläggande tjänster, samt rusta upp slumområden”.
Att uppnå detta kräver enligt Farha ”ett seismiskt skifte” där varje stat som ”stämplat ut” tar fram nya bostadsstrategier med en återreglering av bostadsmarknaden. Detsamma gäller Sverige, där hon ser Stockholms enorma bostadskö som ett bevis nog på att staten tvärtemot vad som nu sker borde värna om allmännyttan.
– Hur kommer framtiden att se ut för lågavlönade hushåll? Var ska de bo? frågar hon sig och befarar att Sverige snart hamnar i en lika svår situation som USA, Spanien, Irland och Storbritannien, när Blackstone liksom där tillåts slå klorna även om Sveriges miljonprogramsområden.
”Bostäder är inte en handelsvara, utan en mänsklig rättighet” är också mottot för den globala rörelse för rätten till bostad, The Shift, som hon har tagit initiativ till. ■
