Att leva på 71 kronor om dan

Sigbritt Herbert

De ukrainska flyktingarna sätter fingret på svensk flyktingpolitik, hur den fungerar eller inte fungerar. Genom EU:s massflyktingdirektiv har ukrainarna fått ett års uppehållstillstånd med rätt att arbeta så fort de satt foten på svensk mark.

Däremot har de ingen rätt till svenskstudier. Jämför det med andra flyktingar som bott i Sverige i flera år och än inte vet om de får stanna eller inte. De har ingen rätt att arbeta.

Migrationsverket medger själva att handläggningstiderna är för långa. En del har fått vänta över ett år på ett första besked. Många handläggare snabbrekryterades under hösten 2015 och fick en snabbkurs i hur man avslöjar om någon ljuger. Det verkar ha varit huvudsyftet med asylutredningarna. Besluten blev i de flesta fall att den asylsökande ljög om något, och ljuger man om en sak ljuger man om allt, alltså kan man inte få asyl.

På ett avslag följde en överklagan med ytterligare väntan. Det är naturligtvis positivt att ukrainska flyktingar får asyl direkt men givetvis svider det för de som efter sju år fortfarande inte fått slutgiltigt besked.

I tidningar läser vi om ukrainska flyktingar som har svårt att få ekonomin att gå ihop med den dagersättning de får. Den har varit oförändrad max 71 kronor per dag i många år. Är det två vuxna som delar hushåll är summan 61 kr. Barnfamiljer får litet extra beroende på antal barn samt deras ålder. Summan ska räcka till mat, kläder, hygienartiklar, medicin samt annat som kan behövas. Enligt Anders Ygeman kan vi inte höja ersättningen för det ”vore oklokt av Sverige att ha väsentligt högre ersättning än något annat europeiskt land”. I själva verket ligger den svenska ersättningen lågt vid en europeisk jämförelse.

Rubriken på en artikel i Dagens Nyheter den 5 juni lyder ”Ukrainska flyktingar får 61 kr om dagen”. ”Måste göra något”.” Det är inte bara ukrainska flyktingar som får så litet, något rubriken antyder, utan alla flyktingar. Det är lika knapert för alla och dagersättningen bör givetvis höjas. Värst är det för de som av någon anledning inte kan flytta tillbaka, till exempel statslösa och afghaner som inte kan utvisas. De har inte rätt till något bidrag alls.

En sak som de flesta flyktingar varit med om är att tvingas flytta eftersom Migrationsverket stänger boenden eller kontor. Man anser att en flykting behöver bo relativt nära Migrationsverkets kontor. Därför kan en flykting tvingas flytta med kort varsel till någonstans i en helt annan del av Sverige. Barn rycks upp från sina skolor och kamrater. ”De ser oss inte som människor utan som siffror”, sa en ung asylsökande en gång. Han slog huvudet på spiken. Nu läser vi i tidningar om ukrainska flyktingar som tvingas flytta. Det är en lika svår situation för alla att plötsligt packa ihop alla, eller nästan alla (man får inte ta med sig hur mycket som helst) sina tillhörigheter och flytta till ett nytt ställe man inte känner till. Som flykting har du ingenting att säga till om. Tidningsrubrikerna antyder att det skulle vara värre för ukrainska flyktingar men så är givetvis inte fallet.

Tidningsrubrikerna har det goda med sig att de pekar på den svåra situationen för flyktingar i Sverige. Att de antyder att det skulle vara värre för ukrainska flyktingar än för andra flyktingar är olyckligt. Det är snarare värre för de som bott under de här förhållandena år efter år. Något måste göras åt förhållandena för flyktingar i Sverige, från Ukraina eller något annat land. Börja med att förkorta handläggningstiderna. Den som har väntat mer än ett år på besked ska få permanent uppehållstillstånd. Är barn inblandade måste handläggningstiden ner ytterligare. Vi måste börja se flyktingar som människor och inte bara som siffror. ■