Greklands premiärminister Alexis Tsipras på väg till förhandlingsbordet med Trojkan. En Grexit, att Grekland lämnar eurozonen, är nära.
Trojkans hårdnande stryptag runt Grekland resulterade under den gångna helgen i att krisen tog en ny dramatisk vändning efter att att förhandlingarna bröt samman. Det åtminstone för tillfället rådande dödläget i förhandlingarna kan följas av att Grekland tvingas göra statsbankrutt och överge euron. Nya förhandlingar väntas dock för att om möjligt vinna tid och förhindra en ”Grexit” (Greklands utträde ur eurozonen).
Efter nära fem månaders resultatlösa förhandlingar och söndagens sammanbrott håller tiden på att rinna ut för en överenskommelse mellan Trojkan – EU, Europeiska centralbanken (ECB) och Internationella valutafonden (IMF) – och Syrizaregeringen. EU-regeringarna, storbankerna och ”marknaden” har nu börjat förbereda sig för en ”Grexit”. Det finns ett stort inslag av önsketänkande i alla profetior om att effekterna av att Grekland överger euron blir begränsade. Men bakom den glättade fasaden finns en djup oro, vilket Österrikes socialdemokratiska förbundskansler (statsminister) Werner Faymann gav exempel på i tisdags: ”Jag kan bara skyndsamt varna för en grekisk exit från euron. Det skulle utlösa en jordbävning i Europa och frigöra förödande sociala konsekvenser i Grekland”.
En ”Grexit” skulle kunna starta en revolutionär utveckling i Grekland, lik den som ägde rum när Argentina ställde in betalningarna och övergav kopplingen till USA-dollarn åren 2001-2002. Ett grekiskt utträde skulle leverera ett hårt slag mot EU/EMU och dess högerpolitik.
Syrizaregeringens vacklan och långtgående eftergifter till Trojkan, som nu benämns som ”institutionerna” och ”marknaden”, har bara resulterat i att snaran runt halsen dragits åt än mer. Samtidigt har kapital flödat ur Grekland och landets banker har tömts på kontanter. Den grekiska ekonomin har vidare börjat krympa igen efter några månader av svag tillväxt i fjol.
Trojkans och de finansiella marknadernas utpressning har tömt statskassan och landets myndigheter har sedan månader tillbaka ställt in betalningarna. Trojkan räknar kallt med att bristen på pengar till pensioner och offentliganställdas löner i slutet av juni ska tvinga regeringen på knä.
Trojkans nödlån till Grekland sedan år 2010 har aldrig varit något annat än pengar som direkt har gått till olika långivare. Syftet har varit att rädda europeiska storbanker – inte att rädda Grekland. Den grekiska regeringen har reducerats till en mellanhand, som endast förmedlar pengar enligt beslut som fattats av Trojkan. De senaste två åren har inte en cent av nödlånen gått till statens löpande utgifter. Dessutom används Trojkans nödlån som ett medel för politisk utpressning – utan nedskärningar, inga pengar.
Nödlånen löper ut den sista juni, men Trojkan håller inne den kvarvarande utbetalningen på 7,2 miljarder euro (66,2 miljarder kronor) för att pressa fram ytterligare nedskärningar i pensionerna och fler avskedanden av offentliganställda. ”Det är värt att notera att de pengar som trojkan ska släppa loss, 7,2 miljarder euro, enbart ska gå till att betala räntor och förfallande lån och inte till att täcka några underskott i den grekiska statens finanser”, som Per Lindvall på SvD Näringsliv påpekade i tisdags den 16 juni.
Till det ska läggas att Trojkan kräver att Grekland ska göra nedskärningar på ytterligare 1,8 miljarder euro (16,5 miljarder kronor) under resten av året. Det betyder fortsatt kris och att den redan svåra humanitära situationen förvärras.
Efter att storbankerna har lösts ut har Trojkan blivit Greklands huvudsakliga gäldenär. Den största skulden har Grekland till EU-regeringar och EU-institutioner, men man har också en skuld till ECB och IMF på 50 miljarder kronor med kort återbetalningstid. Den 20 juni ska Grekland betala 1,6 miljarder euro (14,7 miljarder kronor) till IMF och senare 3,5 miljarder euro (32,2 miljarder kronor) till ECB.
Dessa och andra lån kan inte betalas. Syrizaregeringen måste vägra att betala lånen, införa valuta- och kapitalkontroll och förstatliga banker och storföretag samt vädja om stöd från arbetare i resten av Europa. Om Syrizaregeringen ska kunna genomföra sina vallöften krävs Grekland kastar av sig EU:s och eurons tvångströja och att massorna mobiliseras till kamp för att avskaffa kapitalismen. Hittills har dock inte Syrizaregeringen gjort något för att förbereda massorna för en sådan strid. Det i sin tur öppnar för en sista sekunden-uppgörelse med Trojkan.
Gör Syrizaregeringen upp med Trojkan skriver man också under på att man överger sina vallöften och att man blir ännu en regering som sviker massornas förhoppning. Sviker Syriza i avgörandets stund kommer djup besvikelse och missmod att följa. Ett svek skulle också betyda Syrizas splittring och snabba urartning.
Offensivs redaktion den 16 juni
