Det var glest på Sergels torg när Kommunal Stockholms län lördagen den 20 mars sparkade igång avtalsrörelsen med af-fischnamnet Dogge Doggelito. Kollektivavtalet är inte något som anställda får på köpet, utan ett resultat av hård kollektiv kamp. Att överlämna hela mobiliseringen inför avtalsrörelsens avspark till kändisars draghjälp anstår inte en facklig lokalavdelning med 77 000 medlemmar. Det är en dålig start på Kommunals tuffaste avtalsrörelse sedan storstrejken 2003.I år fyller Kommunalarbetarförbundet hundra år, det är val i september och den pågående avtalsrörelsen är historiens största.
Arbetsgivarna sluter leden i knäckfrågorna lön, heltid och bemanningsföretag och det låsta läget banar väg för strejk på flera av de 500 avtalsområden som ska omförhandlas. Miljarderna rullar på i finansvärlden och kommunerna och landstingen gjorde vinster på över 13 000 000 000 kronor förra året. Trots detta använder arbetsgivarna krisen som ursäkt för att trycka ner arbetarna ytterligare med uppsägningar och nollbud.
Lördagens torgmöte på Sergels Torg reste dock fler frågor än svar om Kommunals förberedelser inför den stundande avtalsstriden.
Viktiga frågor lyfts ut av förbundet i förhandlingarna om både jämställdhetspotter och rätt till heltid.
Hur tänkte förbundsledningen höja moralen på arbetsplatserna för att demonstrera idag eller strejka imorgon? Vilken plan hade avdelningsstyrelsen för att sätta upp affi- scher på samtliga arbetsplatser i länet inför avsparken? Hur många arbetsplatser hade besökts upprepade gånger för att se till att alla inser vikten av avtalsrörelsen? Hur många extrainkallade medlemsmöten har utlysts?
Svaren är inte tillfredställande.
Tyvärr har Kommunals ledning lutat sig tillbaka på en strategi som utestänger medlemmarna från avtalsrörelsen och saknar en plan för att för- ankra en eventuell strejk på arbetsplatserna. Många medlemmar vet idag inte att de kan tvingas gå i strejk om några veckor.
Ledningen är livrädd för att inkludera de missnöjda skikten av medlemmar och arbetsplatsombud i en allvarlig diskussion om avtalsförhand- lingar och konfliktorganisationen, sedan kommunalstrejken 2003.
Arbetsgivarna står enade. Flera uttalanden om nollbud och att kommunalarnas löneökningar hotar ”jobben och välfärden” har undertecknats av Moderaterna och Socialdemokraterna i Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) styrelse. Att kommunaltoppen inte visar på allvaret i och farorna med att arbetsgivarpartierna är rörande överens i sitt motstånd mot Kommunals krav är skadligt för förbundet.
Ylva Thörn & Co vill inte stöta sig med Socialdemokraterna och låtsas därför inte om arbetsgivarnas enighet i frågan.
En kämpande förbundsledning som representerar medlemstrycket måste placera arbetsplatsen i fokus för konfliktförberedelserna och kartlägga motståndaren: Arbetsgivaralliansen S och M.
Kommunals avtalssekreterare Håkan Pettersson är inte stressad, enligt tidningen Kommunalarbetaren, utan inväntar industriavtalet som traditionellt sett sätter normen för den övriga arbetsmarknaden. Förbundet bor- de inte räkna med att få sitt centrala avtal på köpet likt en cykel på Elgiganten.
Istället måste vi göra medlemmarna redo att upprätthålla vårt hundraåriga fackliga löfte genom att förbere- da för att ta ut största möjliga antal arbetsplatser i konflikt. Utan kommunalarbetarna stannar landet. Vill arbetsgivarna ha en påminnelse om det- ta så är vi på golvet redo för jobbuppror.
RS säger:
- Fullt stöd till fackets krav på jämställdhetspotter, nej till bemanningsföretag och rätt till heltid!
- Vik inte en tum! Förbered för storstrejk i april!
- Fackets företrädare ska leva på samma avtal som medlemmarna – inga privilegier!
- Förankra avtalet med medlemsomröstning!
- 6 timmars arbetsdag, en lön att leva på och riktigt medbestämmande. Facklig vetorätt på arbetsplatserna över arbetstakt och arbetsmijö.
- Kamp för facklig vetorätt mot varsel om uppsägningar! Miljardvinsterna ska till vården och personalen, inte direktörerna!
Bilbo Göransson
Fakta ▼
- Kommunal kräver 620 kronor i lönelyft plus 125 kronor i låglönepott eller jämställdhetspott, samt starka centrala avtal för att motverka en orättvis individuell lönesättning. Man kräver också rätt till heltid, ett stärkande av tillsvidareanställningen som norm och att en jämställdhetsnämnd upprättas mellan SKL och Kommunal.
- Det fackliga löftet: ”Vi lovar och försäkrar att aldrig och under några omständigheter arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än det vi nu lovat varandra.
Vi lovar detta i den djupa insikten om att om vi alla håller detta löfte så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav.”
