Avveckling av EBO-lagen bryter inte segregationen

av Sigbritt Herbert // Artikel i Offensiv

Regeringen säger att bryta segregeringen är en av dess viktigaste prioriteringar. Det låter bra, för ett segregerat samhälle är inte ett hållbart samhälle. Vad regeringen menar med segregering är att invandrare inte kommer in i det svenska samhället. Segregering är så mycket mer, men låt oss koncentrera oss på hur invandrare ska komma in i det svenska samhället.

Det senaste förslaget i den riktningen lades fram förra veckan. Det går ut på att avveckla EBO-lagen, som gör det möjligt för asylsökande att under asyltiden bo hos släktingar eller vänner och inte på något av Migrationsverkets boenden. Det är enligt regeringen negativt, för det leder till trång­boddhet och ökad segregation. ”De bosätter sig hos släktingar i små lägenheter i utsatta områden”, lyder regeringens resonemang.
EBO-lagen infördes 1994 av Carl Bildts borgerliga regering. Tanken var att öka den asylsökandes ansvarstagande för att bland annat underlätta integrationen. I dagens debatt försvåras integrationen om asylsökande bor med landsmän i ett utsatt område. Det kan tydligen aldrig bli rätt.

En person kommer till Sverige som flykting. Att vara flykting innebär att man har tvingats lämna sitt hem samt sina nära och kära för en osäker tillvaro i ett främmande land. Man kommer till Sverige mer eller mindre traumatiserad. I vilken situation blir det då lättast att komma in i det svenska samhället: på en flyktingförläggning tillsamman med andra i samma situation eller hemma hos någon som man känner sedan tidigare och som också har bott i Sverige en tid?
I det senare fallet hamnar man enligt regeringen i en underdimensionerad lä­genhet i ett utsatt område. Det är förmod­ligen sant i många fall. Alternativet att bo med idel främlingar i samma situation som nu är inte bättre.

Regeringen säger sig vilja bryta segregationen. Fine. Hur gör man det? Nya uppehållstillstånd blir som längst tre år ”för att öka drivkraften att klara svenskstudierna och få ett jobb”. Tänk om de asylsökande inte tänker som regeringen, utan ”på tre år hinner jag inte klara svenskstudier och jobb” och därför ger upp?
Vill du återförenas med din familj måste du dels ha en bostad som Migrations­verket godkänner och dels ha ett jobb så att du kan försörja din familj. Längtan efter familjen kan göra det svårt att koncentrera sig på studier och jobbsökande.
Regeringen säger sig vilja bryta segregationen och utgår i sina förslag från att alla som kommer hit tänker och agerar som medelklassen i Sverige. Bara tre års uppehållstillstånd ska få folk att anstränga sig.
Om man skickas till en flyktingförlägg­ning någonstans i Sverige kommer man i kontakt med svenskar och har på det sättet det lättare att få jobb och bostad. Fokus på den asylsökande alltså.

Att avskaffa EBO-lagen löser inte problem med trångboddhet i utsatta områden, lika litet som det löser problem med arbetslöshet för nyanlända. Det behövs andra åt­gärder som kortare asylhandläggningstider och byggande av hyreslägenheter folk har råd med.
Dessutom behövs en satsning på offentliga sektorn, som sjukvård, utbildning, vård och äldreomsorg. Det är områden som man under lång tid har dragit ner på. Där behövs mycket ny arbetskraft.
Lyft blicken från de nyanlända till samhället i stort, även infödda svenskar. Tänk på att en nyanländ traumatiserad flykting inte klarar allt som en väletablerad svensk gör eller tror att andra gör.