av Louise Strömbäck // ur Veckotidningen Offensiv
H&M:s underleverantör i Bangladesh har gjort det till regel att hindra anställda från att skapa fackföreningar eller organisera sig i existerande organisationer. Förra året fick hundra textilarbetare sparken av SF Denim Apparels, som bland annat levererar kläder till den svenska klädjätten H&M. Arbetarna avskedades efter att de gått med i centralorganisationen Sommilito Garments Sramik Federation (SGSF).
Efter strejkerna i vintras där 50 000 arbetare krävde högre löner blev nästan 12 000 av dessa avskedade. Nu har ytterligare 710 textilarbetare sparkats från sitt arbete av SF Denim Apparels i huvudstaden Dhaka. Minst hälften av dem planerade att starta en egen facklig organisation på sin arbetsplats, vilket inte tolereras av arbetsgivaren.
Bildandet av en oberoende fackförening som enar arbetarna på arbetsplatsen är ett viktigt steg för att kunna driva kampen vidare. SF Denim Apparels är en av H&M:s underleverantörer, vilket innebär att H&M säljer kläder tillverkade av arbetare utan rättigheter.
H&M har gång på gång visat att det enda viktiga är att maximera vinsterna. Som svar på att textilarbetarna i Bangladesh efter en långvarig kamp har lyckats få upp minimilönen har H&M börjat använda sig av underleverantörer i Etiopien där textilarbetarna har världens lägsta löner. (Den nya minimilönen som vanns gav arbetarna en lite högre lön, men är fortfarande bara en fjärdedel av vad som krävs för att kunna leva på i Bangladesh).
Textilindustrin i Bangladesh är världens näst största efter Kina. I Bangladeshs dryga 4 500 klädesfabriker jobbar totalt 3,6 miljoner arbetare, varav de flesta kvinnor, och textilindustrin står för 84 procent av landets totala export. Textilindustrin är med andra ord livsviktig för Bangladesh. Ändå är minimilönen bara 900 kronor i månaden.
Samtidigt ligger Bangladesh på topp tio av världens värsta länder för arbetare, enligt världsfacket International Trade Union Confederation (ITUC). Detta på grund av att arbetare i Bangladesh möts av massuppsägningar, våld och diskriminering vid minsta protest.
Arbetare i Bangladesh har i praktiken inga rättigheter. Men trots det vägrar de ge upp kampen. Trots hot och massavskedanden fortsätter de att kämpa för en lön som det går att leva på, bättre arbetsvillkor och rätten att organisera sig. ■
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.