foto: Natalia Medina
S och resten av högern vill ha mer polis, mer förbud och mer skuldbeläggning av invandrare – en upptrappad chockdoktrin.
Under årets första partiledardebatt diskuterades våldet i förorten. Diskussionen var helt frånkopplad verkligheten och visade på hur etablissemanget har anpassat sig till SD:s rasism.
Samtliga riksdagspartier vill idag rusta upp polisen. Det som dock är nytt är att Stefan Löfven kan tänka sig att sätta in militär i förortsområden, något som SD kräver. Debatten kom inte långt efter dödsskjutningen i Rinkeby, och partiledarna tävlade om vem som kunde vara mer högerpopulistisk i att ge svar kring lösningen med våldet i förorten.
Kameraövervakning, skärpta straff, mer poliser och att sätta in militären var några av förslagen som kom upp. Förutom Löfven har 20 moderater skrivit rikdsdagsmotion med krav på militärpolis i förorten. När det gäller att rusta upp den våldsamma delen av staten är samtliga riksdagspartier överens.
Militär upptrappning, militarisering av polis och hårdare lagar mot fattiga och arbetare är en internationell trend. Efter terrordådet på Drottninggatan i april ifjol kom Socialdemokraternas förslag om 10 000 fler poliser till år 2024.
Det intressanta är hur diskussionen i förorten skiljer sig från diskussionen i toppen. När en lärare sköts ihjäl utanför en skola i Lövgärdet ställde närmare 50 föreningar och arbetsplatser i Angered krav på upprustning, fler lärare och mindre klasser, fler fritidsgårdar, att fattigdomen måste bekämpas och att trångboddheten måste åtgärdas. Flera av talen handlade om klassklyftor och segregationen. Men detta är inte det enda exemplet.
Efter skottlossningen i Hammarkullen 2013 samlades hundratals i protest mot våldet och krävde upprustning, skola och jobb. Samma gällde kravallerna i Husby, där media inte kunde hitta någon som inte lyfte kritik mot nedrustningen av förorten och välfärden samt mot polisens agerande.
Internationella exempel visar var vi kan hamna om de reaktionära förslagen går igenom. Efter den misslyckade militärkuppen i Turkiet infördes undantagstillstånd och arbetare förbjöds att strejka. Efter terrordåden i Frankrike 2015 tilläts inte några demonstrationer. Förslag om militärer i förorten är allvarligt i sig även om det idag har svagt stöd. När arbetare och låginkomsttagare går ut i strejk och protester kan ribban redan ha sänkts för att militär ska skickas in mot dessa.
Faktumet blir värre när soldater från SOG, Särskilda Operationsgruppen, fick samma befogenheter som polisen redan 2016 med hänvisning till Göteborgsdemonstrationerna 2001. Det möttes av kritik från polisen med hänvisning till att dessa inte har rätt utbildning. Ådalen 1931 blir därmed inte någon historisk händelse långt borta, utan en viktig lärdom för arbetarklassen som behöver leva vidare i minnet (i Ådalen 1931 sköt militär ihjäl fem arbetare under en demonstration).
I batongpolitikens förlängning riskerar förorten att bli ett slagfält, där alla boende riskerar att hamna i skottlinjen. Redan nu, när allt färre poliser saknar lokal kännedom, ger de sig på folk utifrån etnicitet. När soprum och lägenheter utsattes för mordbränder i Hammarkullen 2015 var det ungdomar i området som öppnade låsta dörrar åt brandmännen för att släcka bränderna. När polisen anlände gick de direkt mot ungdomarna, enbart för att dessa var mörka. Situationen kan bli som i USA där svarta skjuts ihjäl av polis helt godtyckligt.
Etablissemangets attityd gentemot förorten och mot invandrare är problematisk. Under slutet av fjolåret kom en läsvärd rapport från Stockholms universitet på uppdrag av Civil Rights Defenders om ras- och etnisk profilering i Sverige.
I rapporten framkommer bland annat att polisen har så kallade ”hot spots” – särskilt utsatta områden – där de stoppar misstänkta kriminella. Men resultatet av detta visar sig i statistik från år 2000: bland de etniskt svenska över 30 år som blivit stoppade av polis för misstanke om narkotikainnehav för eget bruk och blivit kroppsvisiterade var träffsäkerheten 67 procent. För de med utomeuropeisk bakgrund var träffsäkerheten 24 procent.
Det skulle vara intressant att veta hur det ligger till idag, men då polisen inte medger att de genomför någon rasprofilering för de heller ingen statistik på detta.
Faktum är att polisen i förorten redan idag är militariserad. Hammarkullen är ett bra exempel. Polisen går året om i sina mörkblåa uniformer och alltför ofta har en fientlig attityd, förutom under Hammarkullekarnevalen då de går med sina gula västar och är trevliga. Det blir en extremt tydlig kontrast, men polisens auktoritära beteende är inte isolerat till Hammarkullen – det ser mer eller mindre likadant ut i de flesta förorter.
Klassklyftorna ökar och i spåren av dessa ökningar märks det att den sociala oron ökar. Det behövs inte fler poliser och allra minst militär i förorten. Det behövs fler fritidsgårdar och skolor, billiga hyresrätter och arbete med en värdig lön att leva på. Detta kommer etablissemanget inte att ge, utan kan enbart komma genom kollektiv kamp underifrån. ■
