foto: Rachid Moumni
Generalstrejken fick regeringen på fallrepet. Nu använder regeringen terrorhotet som ett slagträ mot arbetarrörelsen.
Generalstrejken den 15 december beskrivs av belgiska socialister som ”fenomenal”. Tåg, flyg och motorvägar stod stilla. EU:s ministrar fick ta hjälp av militären för att ta sig till och från ett toppmöte. Regeringen vacklade, men har ännu inte fallit och den gigantiska nedskärningsplanen ligger kvar. Offensiv får här en uppdatering av Els Deschoemacker från PSL/LSP (Rättvisepartiet Socialisternas systerparti).
Högerregeringen försöker komma ikapp resten av Europas borgarklasser och via avregleringar, privatiseringar och nedskärningar slå mot den belgiska arbetarklassen som står relativt stark. De vill få ner statsskulden från 105 procent till 60 procent av BNP, och får uppbackning av EU. EU-kommissionen har givit Belgien tiden fram till mars för att ”få budgeten i ordning”.
Men fackföreningarna svarade under slutet av 2014 med en aktionsplan som startade med den största fackliga demonstrationen sedan 1986. Den följdes därefter av en stor facklig konferens, stora strejkmöten på alla större arbetsplatser över hela landet, tre regionala generalstrejker och därefter den gemensamma generalstrejken den 15 december, den första på 21 år. PSL/LSP har förespråkat en ny aktionsplan med ännu större mobiliseringar och en 48 timmars generalstrejk. Els Deschoemacker berättar om vad som händer:
– Efter strejken har stödet för regeringen rasat ytterligare och över nyår diskuterades det om den skulle falla. Fackföreningarna tryckte på och lovade en ny handlingsplan om attackerna inte drogs tillbaka: Avskaffande av systemet med indexerade löner, höjning av pensionsåldern från 65 till 67 år och nedskärningar i de offentliga tjänsterna. Facken kräver en markant förskjutning av nedskärningarna bort från arbete till förmögenhet.
– Specellt arbetsgivarföreningarna började oroa sig över bristen på social fred och började prata om att det var möjligt med förhandlingar om indexsystemet, löneförhöjning inom vissa sektorer, viss skatteväxling så som skatt på spekulation och så vidare. Detta var en gåva till de fackliga ledarna, som räddade dem undan dynamiken från rörelsen underifrån. Det är tydligt att tonen nu har ändras, och att några mindre kosmetiska förändringar beaktas.
– Förhandlingarna mellan fackföreningsledarna, arbetsgivarna och regeringen kommer att utvärderas i början av februari. Det är fortfarande möjligt att mer tryck underifrån eller arrogans från regeringen eller direktörerna kan leda till en ny aktionsplan på en högre nivå. Vi i PSL/LSP kräver att denna typ av beslut inte fattas av pamparna i toppen utan av medlemmarna på botten, förklarar Els.
Den 15 januari sprängdes en terroristcell i Belgiska Verviers. Totalt har 13 personer gripits i Belgien och fyra i Grekland. Det sägs att terrorplanen bara var några timmar ifrån att verkställas. Landet har självklart också påverkats av närheten till Frankrike och terrordådet i Paris, och det sägs att vapnen som användes där var inköpta i Belgien. Offensiv frågar Els hur stämningen har påverkats av terrorn.
– Det är klart att stämningen i samhället har förändrats radikalt. Framförallt har det enat fyrpartiregeringen, som för första gången sedan den bildades kunde ta initiativet och behålla det. Oron används för att vädja om tillmötesgående och att enas mot den påstått gemensamma fienden. Indirekt pekar regeringen mot fackföreningsrörelsen som anklagas för att söka konflikt.
– Staten stärker sig. Den senaste helgen är första gången sedan 1980-talet (en period av förhöjd klasskamp och terrorhot inte bara från extremhögern utan även från vänster) som armén används öppet på gatorna. De säger sig skydda vissa byggnader.
– Men allt detta kan bara tillfälligt trycka tillbaka den sociala kampen och klassfrågorna. På sikt kommer motsättningarna i samhället att skruvas upp ytterligare. Denna regering har inte manöverutrymme för att blidka rörelsen underifrån. Vi socialister pekar på hur utvecklingen de senaste dagarna också måste ses som en varning till arbetarklassen att förbereda sig för en mer djupgående kamp i framtiden, avslutar Els. ■
