I vintras avtackades AMF:s avgående vd Christer Elmehagen. Platsen var lyxkrogen Esperanto, där en meny kan kosta över 1 000 kronor. De som smörjde kråset, förutom Elmehagen, var LO:s och Svenskt Näringslivs representanter i AMF:s styrelse. Betalade kalaset gjorde LO:s medlemmar. Bara några månader senare har vreden över bonusar och fantasilöner tvingat ut middagsgästerna i öppet krig mot varandra.Reaktionerna har varit starka mot AMF-vd:n Elmehagens guldkantade löneavtal. I ett dramatiskt utspel från LO-toppen uppmanas nu Elmehagen att återbetala delar av sin pension. LO-ledningen, understödd av Svenskt Näringsliv, anklagar Elmehagen för att ha tagit emot pengar från två olika löneavtal samtidigt – utan att informera styrelsen. Det kan handla om över 20 miljoner kronor. Elmehagen, å sin sida, menar att styrelsen försöker undkomma ansvar. Han hänvisar till skriftliga anställningskontrakt där lönevillkoren framgår mycket tydligt.
LO-ledningens anklagelser handlar om att få bort fokus från sin egen roll och livsstil. Granskar man affären finns en rad fakta som är diskrediterande för LO-ledningen.
Christer Elmehagens lön och pension fanns klart redovisad i AMF:s årsredovisningar.
Där står exempelvis att läsa att kostnaden för Elmehagen skulle bli 770 000 kronor mer i månaden under vd:ns sista år som anställd. Årsredovisningar undertecknas av alla i styrelsen.
LO-ledningens förklaring om att man inte kände till vd:s lön är pinsam. Huvuduppgiften för en företagsstyrelse är just att utse och anställa en verkställande direktör. Ledamöterna i en styrelse är också ansvariga för de beslut som fattas i en styrelse – oavsett om man förstått beslutens innebörd eller inte.
Lundby-Wedin var heller inte ensam LO-representant i AMF-styrelsen. Här satt också juristen och för- handlingsveteranen Erland Olausson. Om Lundby-Wedin haft frågetecken kring krångliga avtalstexter eller juridiska knepigheter fanns folk att fråga i samma styrelse.
En speciell grupp i styrelsen arbetade med att upprätta löneavtalet med Elmehagen. Även i denna grupp hade LO-ledningen representation – tidigare nämnde Olausson.
Enligt SvD fick Elmehagen ut 104 miljoner kronor i lön, bonus och pension för 10 års tjänst som vd för AMF. Även om Elmehagen ”lurat till sig” 20 av dessa miljoner, vilket LO-ledningen ännu inte bevisat, skulle hans avtalade förmåner vara astronomiska. 84 miljoner på 10 år innebär en snittlön på 700 000 kronor … per månad!
Denna ”låga” summa erkänner alltså LO-ledningen att man godkänt.
Att Elmehagens avtal inte är ett undantag bevisas av löneavtalen i AMF:s ”systerföretag” Afa, som har hand om en annan del av det kollektivavtalade försäkringssystemet. Där fick vd:n Torgny Wännström både lön, på ungefär tre miljoner om året, och pension på 430 000 kronor i månaden – samtidigt! Lundby-Wedin sitter även med i denna styrelse.
Nu säger hela AMF:s styrelse att man vilseleddes. Det handlar om att försöka undkomma diskussionen om det egna ansvaret för bonusutbetalningarna. För LO-ledningen handlar det dock om mer. Lundby-Wedin är inte ensam bland facktopparna att besöka lyxkrogar på sina medlemmars bekostnad. AMF-skandalen har ytterligare avslöjat facktopparnas löner, livsstil och bristande förankring bland sina egna medlemmar. Wanja Lundby-Wedin måste avgå, men det behövs också ett uppror inom facken med krav på att löntagarnas företrädare måste dela sina medlemmars villkor.
Patrik Brännberg
