I Borås hölls på onsdagen den 9 november en manifestation på årsdagen av Kristallnatten under parollen ”Med Kristallnatten i minne – mot dagens rasistiska våld”. Arrangörer var Rättvisepartiet Socialisterna.
I Sverige ser vi att det rasistiska våldet ökar på flera plan. Dels ökar gatuvåldet – våldsamma rasistiska och nazistiska formationer utgör ett allt större hot på gatorna – och dels ökar det statliga våldet i form av brutala utvisningar, rivningar av romska läger och kavallerichocker mot antirasistiska demonstranter.
Samtidigt normaliseras rasismen allt mer: på ledarsidorna, i TV-sofforna och bland ”proffstyckare”, vilket förstärktes när politiker stängde gränserna och började massutvisa människor tillbaka till död, förtryck och rämnade samhällen. Genom vapenexport är Sverige delaktigt i de många krig som folk tvingas fly ifrån.
Precis som den svenska staten under 1930-talet stängde gränserna för de judar som försökte fly ifrån nazismen stänger man nu gränserna för de som försöker fly ifrån dagens krig, folkmord och diktaturer. Människor som flyr från platser på jorden som präglas av blodigt sönderfall, ihoprasade samhällsfunktioner och inbördeskrig mellan olika sekteristiska falanger som slaktar civila stängs ute. Att inte se likheterna mellan då och nu är både dumt och farligt.
Under många år har unga boråsare demonstrerat den 9 november under parollen ”Inga fler Kristallnätter!”. De senaste åren, då flyktingsolidariteten var på en relativt hög nivå, har fackeltågen ringlat sig långa den 9 november. I år var den bekymmersamt liten, och inget av de ungdomsförbund som brukar delta fanns närvarande.
Men bland de som närvarade på manifestationen fanns det många som ville organisera sig i kampen. Och kampen måste gå vidare genom att vi organiserar oss. Utan organisering kan inga steg framåt tas, och utan organisering kan inga framgångar försvaras. ■
